Fackförbunden hängde inte på låset när Lex Laval trädde i kraft.
Arbetsmiljöverket har inte fått in några kollektivavtal som
fackförbunden kan kräva att utländskt företag skriver på.
Den 15 april började Lex Laval att gälla. Enligt de nya reglerna
ska fackförbund som vill kräva ett kollektivavtal med ett
utländskt företag först ha skickat in avtalet till
Arbetsmiljöverket. Men än har inte verket fått in några avtal,
förutom för ett år sedan från Byggnads.
Till skillnad från vanliga kollektivavtal ska de avtal som
gäller för utstationeringsföretag bara innehålla minimilön och
andra minimivillkor och har det utländska företaget redan
kollektivavtal eller enskilda anställningsavtal som motsvarar
miniminivåerna får inte fackförbunden tillgripa stridsåtgärder
för att tvinga utstationeringsföretaget att skriva under ett
svenskt avtal.
Byggnads anser sig ha läget under kontroll. Sedan förbundet 2004
försatte det utstationerande lettiska företaget Laval ün
Partneri vid skolbygget i Vaxholm i blockad för att få till
stånd ett kollektivavtal har så drastiska åtgärder inte behövts.
Företagen har skrivit på ändå, menar Byggnads ordförande Hans
Tilly.
Full så enkelt är det inte i praktiken. Byggnadsarbetare utan
kollektivavtal jobbade med ombyggnaden av fackförbunden Byggnads
och Kommunals förbundsexpeditioner i Stockholm, skriver
tidningen Byggnadsarbetaren. Först efter två månader upptäckte
facket att det litauiska företaget Baltic Ceiling saknade
kollektivavtal.
– De anställda hade ingen aning om att de skulle ha
kollektivavtal, säger Byggnads tolk och ombudsman Gints Kaplers,
som besökte arbetsplatsen, till Byggnadsarbetaren.
Som de flesta byggprojekt är företagsstrukturen vid ombyggnaden
av fackförbundsexpeditionerna komplicerad och oöverskådlig.
Minst 25 underentreprenörer har anlitats och vilka själva har
anlitat ett okänt antal underentreprenörer. Polstjärnan, som ägs
av Kommunal och Byggnads, har anlitat Hifab, som anlitat BTH
Bygg, som i sin tur anlitat innertaksfirman TJ Byggakustik.
Innertaksfirman anlitade därefter litauiska Baltic Ceiling, som
inte hade kollektivavtal och inte heller fanns på den godkända
listan över underentreprenörer.
Villkoren i det nya byggavtalet som Byggnads och Sveriges
Byggindustrier nyligen kommit överens om, träder i kraft den 1
november i år.
– Det är ett strippat avtal som vi, båda parter, står upp för.
Det borde inte vara svårare att förstå än andra bestämmelser som
ett byggföretag måste sätta sig in i, säger Hans Tilly.
– Avtalet har en grundlön som borde kunna gälla som minimilön
enligt EU:s direktiv för utstationering.
Arbetsmiljöverkets chefsjurist Anna Middelman bekräftar att det
inte har kommit in några avtal sedan Byggnads skickade in sitt
gamla avtal.
– Vi har inlett en diskussion med arbetsmarknadens parter.
Det är inte bara Byggnads som drabbas av Lavaldomens
konsekvenser. Dagarna innan Lex Laval trädde i kraft blev
fackförbundet Transport kontaktat av advokat Anders Elmér, en av
Lavals advokater under Vaxholmskonflikten. Elmér företrädde det
lettiska företaget Abagars, som i sin tur öppnat ett
försäljningskontor i Sverige. Enligt Elmér ville byggföretaget
NCC anlita det lettiska företaget som underentreprenör för att
transportera bort schaktmassor vid det pågående bygget av
Citybanan i Stockholm. Tanken är att man ska ta in lettiska
förare och lettiska bilar, men för att slippa trassel med de
svenska fackföreningarna vill NCC att Abagars ska teckna ett
kollektivavtal i enlighet med de regler som gäller i Lex Laval,
alltså ett avtal som bara gäller ”avtalets kärna”. Vad denna
kärna innehåller är dock oklart.
– Vi har tydliga minimilöner i vårt centrala avtal och de ska
naturligtvis räknas in, liksom ob- och övertidsersättningar och
en del annat. Sedan finns det osäkrare faktorer som exempelvis
förhandlingsordningar och liknande. Vår grundinställning är att
hela avtalet ska ingå, säger Martin Viredius, Transports tredje
vice ordförande.
– Men den stora vinsten för Abagars blir inte att dumpa lönerna
– om de nu ska följa vårt avtal. Vinsten ligger i stället i att
de slipper ifrån de sociala avgifterna på omkring 35 procent.
Och om de byter personal efter ett halvår skattar de anställda
inte ett öre i Sverige.
– Dessutom kan företaget hävda att de har avtal som
överensstämmer med våra villkor. Då är de fredade från
kontroller och konflikter från vår sida. Så illa är lagen
skriven.
GÖSTA TORSTENSSON