Utan någon som helt debatt i media beslutade riksdagen den 2
juni om vad som justitiedepartementet beskriver som omfattande
förändringar i Sveriges grundlag, eller regeringsformen.
I en rapport som utvärderar 15 års medlemskap i EU konstaterar
Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) att den svenska
grundlagen, regeringsformen, är missvisande när det gäller
relationen till EU.
Enligt regeringsformen kan riksdagen överlåta beslutanderätt
till EU under förutsättning att det ”inte rör principerna om
statsskicket”. Hur dessa ord rätt ska uttolkas ges det inget
besked om. Samtidigt står det i regeringsformen att ”All
offentlig makt i Sverige utgår från folket” och att ”Riksdagen
är folkets främsta företrädare”.
Men enligt SNS-rapporten påverkar medlemskapet i EU det svenska
statsskicket i betydligt större utsträckning än vad som framgår
av regeringsformen (RF).
Allt sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har det skett en
marginalisering av riksdagen och en uttunning av folkstyret och
sakernas tillstånd har förvärrats för varje fördragsändring som
har gjorts sedan dess – Amsterdamfördraget, Nicefördraget och
Lissabonfördraget.
Med Lissabonfördraget överordnas EU-rätten formellt Sveriges
grundlagar. Den tidigare domstolsprincipen att unionens lagar
har ett uttalat företräde framför nationella lagar
fördragsfästs. Visserligen har den artikel om EU:s rättsliga
företräde som fanns i det ursprungliga konstitutionsförslaget
tagits bort, men ersatts med en särskild förklaring om att det
redan är etablerad domstolspraxis: ”Konferensen erinrar om att
fördragen och den rätt som antas av unionen på grundval av
fördragen i enlighet med EU-domstolens fasta rättspraxis har
företräde framför medlemsstaternas rätt på de villkor som
fastställs i nämnda rättspraxis.”
En ändring av EU-paragrafen i regeringsformen (RF 10:5)
beslutades av en enhällig riksdag i början av juni. Den nya
lydelsen är: ”Sverige är medlem i Europeiska unionen. Sverige
delar även inom ramen för Förenta Nationerna och Europarådet
samt i andra sammanhang i internationellt samarbete”. Regeringen
motivera denna nya paragraf med att ”EU-medlemskapet tydligt bör
framgå av regeringsformen. Att Sverige är medlem i EU bör därför
anges redan 1 kap. RF om statsskickets grunder”.
Med denna nya paragraf blir Sveriges EU-medlemskap och
Lissabonfördraget grundlagsskyddat. Det var Lissabonfördraget
som de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna
röstade ja till i riksdagen den 20 november 2008 utan att höra
svenska folket i en folkomröstning. Om riksdagen nu röstar
igenom grundlagsändringen begår det ytterligare ett svek mot det
svenska folket.
I propositionen (2009/10:80) som ligger till grund för
grundlagsndringarna beskriver regeringen knäfallet och
kapitulationen inför EU med att ”vårt medlemskap i EU är det
internationella samarbete som har störst direkt påverkan på det
svenska samhället, något som bland annat kommer till uttryck
genom den omfattande överlåtelse som har skett av svensk
beslutanderätt från riksdag och regeringen. En stor andel av de
bestämmelser som svenska medborgare har att följa har numera sin
grund i regler meddelade på EU-nivå. Unionsrätten har på dessa
områden företräde framför konkurrerande nationella bestämmelser.
Den slutliga uttolkningen av sådana bestämmelser görs av
EU-domstolen och inte av de domstolar som i regeringsformen
utpekas som högsta dömande instanser, dvs. Högsta domstolen och
Regeringsrätten”.
Regeringen konstaterar också att inom utrikes- och
säkerhetspolitiken har beslutanderätten ännu inte överlåtits,
men tillägger att ”i realiteten har dock även dessa
samarbetsformer långtgående politiska och rättsliga bindningar
för Sverige”.
Efter valet i höst ska riksdagen fatta det andra och avgörande
beslutet för att ändringarna i regeringsformen som ska träda i
kraft den 1 januari 2011.
Men enligt SNS-rapporten är denna förändring av regeringsformen
otillräcklig. Kontentan är att det svenska medlemskapet i EU har
varit, är och förblir oförenligt med den svenska grundlagen.
JAN-ERIK GUSTAFSSON