Alla bedömare är idag överens om att Sveriges ekonomi är i
bättre skick än flertalet EU-länders. Vårt bytesbalansöverskott
på drygt sju procent av BNP är det högsta inom EU, och vårt
budgetunderskott bland de lägsta.
Inom EU är det bland de 16 EMU-medlemmarna som vi hittar de
allvarligaste problemen. Den genomsnittliga arbetslösheten är
högre inom EMU än utanför, och nästan alla EMU-länder brottas
med stora underskott i både bytesbalans och statsbudget.
I tidningar som Financial Times förs idag en intensiv debatt om
huruvida EMU kan klara av de påfrestningar som valutaunionen
utsätts för. En fråga som tidigare varit tabu har börjat
ställas: Kan länder som Portugal, Grekland, Irland, och Spanien
komma att tvingas lämna EMU? Kan länder med underminerad
internationell konkurrenskraft repa sig om de är inlåsta i en
valutaunion? Vilka politiska och sociala spänningar kommer de
drakoniska åtstramningspaket som har aviserats att utlösa?
Idag är det Grekland som är mest illa ute. Räntan på grekiska
statsobligationer är dubbelt så hög som på tyska eller svenska.
På finansmarknaderna börjar man kalkylera med risken att
Grekland antingen ställer in sina betalningar eller lämnar EMU.
Eländig är också situationen i Lettland och Litauen. De baltiska
ländernas beslut att ensidigt knyta sina valutor till euron, i
en situation med hög inflation och stora underskott i
utrikeshandeln, var lika stolliga som när Sverige försökte sig
på något liknande för 20 år sedan.
Det är utmärkt att Sverige och EMU börjat diskuteras på allvar.
Men det är förvånande att det är förespråkarna för en svensk
EMU-anslutning – finansminister Anders Borg, nationalekonomen
Lars Calmfors, vår nya EU-minister Birgitta Ohlsson och rader av
borgerliga politiker – som lyft upp frågan på dagordningen.
Den senaste utvecklingen har med råge bekräftat EMU-skeptikernas
farhågor, och vi kan idag besvara en rad frågor som diskuterades
i samband med Sveriges EMU-omröstning:
• Är det förenat med höga samhällsekonomiska kostnader att, i
likhet med Sverige, stå utanför EMU? Nej.
• Är EMU en optimal valutaunion? Nej.
• Innebär det faktum att valutaunionens ekonomier går i otakt
att EMU-samarbetet utsätts för stora spänningar? Ja.
• Innebär den gemensamma penningpolitiken i en valutaunion att
risken för fastighetsbubblor minskar? Nej. Det var inte minst
den låga räntan som gjorde att länder vars ekonomier borde ha
kylts av med hjälp av en hög ränta, såsom Irland, Grekland och
Spanien åren 2002–2007, utvecklade bubblor som sedan sprack.
• Har EMU-medlemskap varit en garant mot att länder vansköter
sina ekonomier? Nej. Snarare tvärtom: Flera EMU-länder kunde år
efter år finansiera enorma bytesbalansunderskott utan att
straffas av vare sig EU-kommissionen eller världens
finansmarknader.
• Är stora valutor en trygg försäkring mot finanskriser? Nej.
Ingen kan hävda att finanskrisen varit lindrigare i världens
största valutaområden USA och EMU än i resten av världen.
• Kan även länder med egen valuta drabbas av allvarliga kriser?
Ja, självfallet. Men krishanteringen underlättas om den egna
valutan kan fungera som stötdämpare.
Eftersom svaren på dessa frågor idag framstår som uppenbara har
ledande förespråkare för ett svenskt medlemskap i EMU bytt
taktik. Att gå med i EMU framställs inte längre som räddningen
för svensk ekonomi utan som ett uttryck för solidaritet med de
länder som har det svårt.
Men vänta ett tag. Är det något som EMU:s problemländer bör
betacka sig för är det att få en ny medlem i klubben som har en
starkare ekonomi än de själva.
För EMU:s krisekonomier är euro-kursen ett allvarligt problem.
Orsaken till eurons förstärkning åren 2008 och 2009 stavas
Tyskland. Så gott som samtliga EMU-länder har problem med
bytesbalansunderskott men sedan Tyskland, efter stora interna
påfrestningar, lyckats återställa landets konkurrenskraft har
Tysklands exportöverskott pressat upp eurons värde.
För Tyskland vore det bra om euron, och därmed det tyska folkets
köpkraft, förstärktes. För underskottsländerna vore det däremot
förödande.
Den svenska kronan, som tillfälligt försvagades under
finanskrisen, är idag undervärderad. Om det finns ett uns av
rationalitet på världens valutamarknader kommer ett land med
Sveriges exportöverskott och hyggliga budgetsituation att få se
sin valuta förstärkas de kommande åren. Att gå med i EMU och
därmed förstärka euron vore att göra de länder vars
konkurrenskraft redan har raserats en björntjänst.
STEFAN DE VYLDER