EU tvingar fram sämre villkor för utländsk arbetskraft
 

En ny LO-rapport visar hur utländsk arbetskraft drabbas av lägre löner och sämre villkor vid upphandling av stora infrastrukturprojekt. I rapporten granskar LO tre stora infrastrukturprojekt där Banverket och Vägverket står som beställare. De tre projekten är Norra länken och Citybanan i Stockholm samt Citytunneln i Malmö.

Vägverket och Banverket har aktivt pressat priserna vid upphandlingsprocessen. Det har lett till att huvudentreprenörer som anlitar underentreprenörer med stor andel utländsk arbetskraft fått en stor del av upphandlingen.

Många av de företag som anlitats har varit skatteskyldiga i Polen eller Irland och de har kunnat hålla låga priser genom att undvika svensk skatt och anställa underbetald utländsk arbetskraft. Totalt sett har hälften av arbetarna i de tre stora infrastruktursatsningarna varit skatte- och avgiftsskyldiga i ett annat land än Sverige.

Löneskillnaden mellan svenska och utländska arbetstagare är stor. Det finns uppgifter som visar att de utländska arbetstagarna i vissa fall endast har 55 procent av den bruttolön en motsvarande svensk arbetstagare har. Det framkommer också uppgifter om hur företag byter namn och organisationsnummer en gång per år och skriver anställningskontrakt på 6 månader med sina anställda för att undvika svensk inkomstskatt.

– Vi ser hur staten aktivt pressar kostnaderna vid upphandlingen av infrastrukturprojekt och hur utländsk arbetskraft får betala priset i form av lägre löner och sämre villkor, säger LO:s avtalssekreterare Per Bardh i en kommentar till rapporten.

Vägverket och Banverket, som numera slagits samman till Trafikverket, vill inte kommentera LO:s rapport.

– Vi följer LOU, lagen om offentlig upphandling, det är allt vi har att säga i det här ärendet, säger Trafikverkets pressekreterare Thomas Andersson.

LOU, som är en implementering av EU:s upphandlingsdirektiv, tillåter inte att det offentliga tar sociala hänsyn vid en upphandling.

I samband med att EU:s upphandlingsdirektiv skulle revideras i början av 2000-talet hördes röster på den fackliga sidan som förespråkade att direktiven direkt skulle ålägga nationella myndigheter att integrera sociala hänsyn i sin upphandling. Så långt var varken medlemsstaternas regeringar eller EU-parlamentet beredda att gå. Medlemsstaterna skull själva få avgöra om de ville använda sin upphandling på detta sätt.

Ändå kunde de nya upphandlingsdirektiven år 2004 antas först efter förlikningsförhandlingar mellan ministerrådet och parlamentet, och den stora stötestenen var hur stort utrymme för att tillämpa sociala och miljörelaterade kriterier som medlemsstaterna skulle ges.

Enligt direktiven ska kontrakten tilldelas den anbudsgivare som begär det lägsta priset, eller den som kommer med det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt ur den upphandlande myndighetens synvinkel. Syftet är att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster.

EU-domstolen har i sin praxis slagit fast att fördragets regler och principer om den inre marknaden gäller för den offentliga upphandlingen i medlemsstat-erna. EU-domstolens avgörande i Rüffertmålet år 2008 innebar att inte bara upphandlingsdirektiven utan även utstationeringsdirektivet sätter snäva gränser för vad upphandlande myndigheter kan kräva av leverantörer som kommer från andra medlemsstater.

I Rüffertdomen slog EU-domstolen fast att den tyska delstaten Niedersachsen inte kan kräva att ett utländskt byggföretag som tillfälligt utför ett arbete i landet måste följa ett lokalt kollektivavtal. EU-domstolen menar att den tyska delstatslagstiftningen strider mot EU-rätten eftersom delstaten inte får tvinga på ett gästande företag från ett annat EU-land sina lönenivåer som ligger högre än minimilönen i det allmängiltigförklarade kollektivavtalet i den tyska byggsektorn. Det går utöver reglerna om minimiskydd i EU:s utstationeringsdirektiv.

Trots detta kräver LO att Lagen om offentlig upphandling skrivs om så att krav om villkor motsvarande kollektivavtal kan ställas vid upphandlingar.
– Skattemedel ska inte användas på ett sådant sätt att de bidrar till lönedumpning och osund konkurrens, säger Per Bardh

GÖSTA TORSTENSSON