Svenska utrikesförvaltningen kommer att påverkas när EU:s
utrikestjänst växer fram. Färre ambassader utomlands och ett het
annat arbetssätt på svenska UD kan bli följden.
Innan årsskiftet ska den nya europeiska utrikestjänsten vara på
plats, under ledning av EU:s utrikesminister Catherine Ashton.
Rekryteringarna till vad som kallas EU:s UD är i full gång.
En EU-diplomati med sändebud som rapporterar till EU och som
bevakar EU:s intressen håller på att ta form.
Utvecklingen innebär en stor utmaning för svenska UD och för hur
svensk diplomati ska bedrivas i andra länder. Det menar Hanna
Ojanen, forskningschef vid Utrikespolitiska institutet som
skrivit en artikel i Internationella Studier i ämnet.
Framväxten av en europeisk utrikesförvaltning innebär att de
enskilda medlemsländerna måste tänka på ett helt nytt sätt,
menar hon.
– Många diplomater kommer inte längre att jobba enbart för sitt
land, utan för unionen. Riktningen i medlemsländerna är att allt
fler börjar tänka att det kanske är slöseri med resurser att
alla EU-länder ska ha egna ambassader, säger Hanna Ojanen.
EU-kommissionen har representationskontor i 130 av världens
länder som ligger utanför EU. Detta kan jämföras med svenska UD,
som har cirka 100 ambassader och konsulat, inklusive de som
ligger i andra EU-länder.
Den svenska utrikesförvaltningens framtid är föremål för en stor
utredning. Utredningen, som leds av landshövding Peter Egardt,
ska se över hur den europeiska utrikestjänsten påverkar svenska
UD.
I det delbetänkande som kom i april pekade utredaren på
migrationsfrågor och konsulära frågor som områden där UD i
större utsträckning kan samordna sig med andra länder.
GÖSTA TORSTENSSON