Socialdemokraterna måste ompröva EU-politiken
SOCIALDEMOKRATERNA HAR GJORT sitt sämsta val sedan
demokratins genombrott. Partiet är nu bara marginellt större än
"det nya arbetarpartiet" Moderaterna.
De krisgrupper som tillsatts har tvärtemot intentionerna ökat
spänningarna inom partiet vilket ledde till att partiledaren
Mona Sahlin kastade in handduken och avgår vid extrakongressen
under senvintern. Hela den sittande partistyrelsen är
ifrågasatt, och det finns ingen självklar efterträdare.
Ett stort antal företrädare för partiet säger att den nya
situationen "ger avstamp för förnyelse" och "en ny möjlighet att
välja framtidsväg", samt att arbetet fram till extrakongressen
måste "fokusera på politiken" som skall få ett "tydligare
innehåll.
Sent omsider kanske insikten kommit att det inte är
förpackningen - typ intetsägande valaffischer eller inkompetenta
företrädare - som varit huvudproblemet. Det är själva politiken.
Könsneutrala toaletter och butlers i tunnelbanan var inget
vinnande koncept.
Men när det gäller i vilken riktning politiken ska förändras
skiljer sig åsikterna diametralt mellan högern och vänstern inom
arbetarrörelsen.
"Socialdemokratin har länge rört sig så pass mycket mot mitten
att det blivit svårare för människor att mäta ut och urskilja
det ideologiska avståndet till framför allt Moderaterna", säger
Göran Greider, chefredaktör för socialdemokratiska
Dala-Demokraten.
MYCKET AV DET SOM alliansregeringen nu genomför, i snabbare takt
och längre steg än tidigare, har påbörjats av socialdemokratiska
regeringar. Det är dags att göra upp med tilltron till
marknadslösningar, avregleringar och privatiseringar, och
acceptansen av vinstintresset som drivkraft för välfärden om
socialdemokratin ska kunna återta sin position som radikal
samhällsförändrare. Framförallt måste inställningen till EU
omprövas.
I EU:s fördrag (grundlag) slås det fast att EU ska vara "en
öppen marknadsekonomi med fri konkurrens" och att unionen ska
upprätta "en inre marknad" med fri rörlighet för bland annat
kapitalägare och tjänsteföretag. Sverker Gustavsson, professor
vid Uppsala universitet och tidigare socialdemokratisk
statssekreterare, kallar detta i Ordfront Magasin för
"grundlagsskyddad marknadsliberalism".
I EU:s grundlag slås det vidare fast att "Unionen ska upprätta
en ekonomisk och monetär union som har euron som valuta" med
huvudmålet "att upprätthålla prisstabilitet", dvs. att bekämpa
inflationen medan arbetslösheten får bli vad den blir.
EMU-reglerna innebär också att finanspolitiken hålls i strama
nyliberala tyglar. I valrörelsen diskuterade varken
socialdemokraterna eller de andra partierna den djupa
finansiella och ekonomiska kris som EU och världen nu genomgår.
Medlemsländerna, även socialdemokratiskt styrda som Grekland,
Portugal och Spanien tvingas av EU och IMF till drakoniska
åtstramningar och skär ned i offentliga utgifter och säljer ut
gemensamma tillgångar.
EU-MEDLEMSKAPET LÅG som en våt filt över valrörelsen. Eftersom
både alliansen och de rödgröna, framför allt Socialdemokraterna,
accepterar medlemskapet i EU är manöverutrymmet mycket
begränsat. Efter Lissabonfördraget styrs Sverige från Bryssel
snarare än Stockholm.
För att Socialdemokraterna inte helt ska förlora sin position
som samhällsförändrande kraft måste arbetarrörelsen politiska
och fackliga grenar radikaliseras och "ge det avstamp till
förnyelse" som leder till att de traditionella visionerna blir
verklighet.
En omprövning av inställningen till det högerpolitiska och
odemokratiska stormaktsprojektet EU är oundviklig om
arbetarrörelsen, för att citera Margareta Winberg, tidigare
bland annat socialdemokratisk vice statsminister och
arbetsmarknadsminister, ska kunna "bryta den nyliberala hegemoni
som vi ser i världen i dag och som vi är en del av" (Expressen,
11 november 2010) och socialdemokratin kunna revanschera sig för
det förödande valnederlaget den 19 september 2010.
Jan-Erik Gustafsson
