Den senaste tidens diskussioner om EU:s budgetregler
har tydliggjort den växande konflikten mellan EU:s två
tungviktare, Tyskland och Frankrike.
Allt sedan EU bildades har de båda länderna utgjort både motor
och bränsle i den europeiska integrationen, som medfört att den
europeiska unionen kunnat fördjupas och utvecklas, makten gå
från statlig till överstatlig nivå, från de nationella
demokratierna till institutioner i Bryssel.
Men den pågående eurokrisen visar hur olika Paris och Berlin ser
på EU:s utveckling.
Frankrikes Nicolas Sarkozy vill utöka det politiska mandatet för
de 16 medlemsländerna i eurogruppen och i princip skapa ett
gemensamt finansdepartement. Det förslaget tycker Tysklands
Angela Merkel genuint illa om - hon vill inte ha någon eurogrupp
som dikterar villkoren för Tyskland och som dessutom
proportionellt skulle minska det tyska inflytandet. I stället
vill hon ha beslut av alla 27 medlemsländer och tuffare
ekonomiska krav på länderna – inklusive möjligheten att låta en
stat gå bankrutt utan räddningspaket.
Inför EU-toppmötet i Bryssel i slutet av oktober hade Frankrike
och Tyskland gjort en uppgörelse som tillfälligtvis överbryggar
oenigheten. I EU-kommissionens förslag till åtstramning av EU:s
så kallade stabilitetspakt föreslås att sanktioner mot länder
som bryter mot budget- och statskuldskraven ska verkställas om
inte en majoritet av medlemsländerna röstar emot. Detta
förfarande, med så kallad omvänd majoritet, skulle göra det
väsentligt svårare att stoppa sanktionerna.
Nicolas Sarkozy var tidigt emot detta, eftersom han anser att
det är en otillbörlig inblandning i den nationella
suveräniteten. Vid ett möte ett par dagar innan EU-toppmötet med
Angela Merkel fick han överraskande stöd för sin uppfattning.
Tyskland hade dittills stött den hårdare sanktionsproceduren.
Som motprestation stöder Frankrike det tyska kravet på en
fördragsändring, som anses nödvändig för att sätta upp en
permanent krismekanism för att lösa framtida finanskriser, typ
Grekland.
Det kan tyckas normalt att två stora europeiska länder som
Tyskland och Frankrike inte är överens i en fråga, men
motsättningarna blottar en klyfta mellan dem som går djupare än
den gjort på många decennier.
En majoritet av tyskarna var emot det grekiska räddningspaketet
och numera tycker de flesta de flesta tyskar att euron
missgynnar Tyskland. Räddningspaketet har hittills inneburit att
tyskarna sitter med 120 miljarder euro i potentiella lån till
euroområdet. Skulle en ny, ännu djupare kris inträffa inom
eurozonen och ett land ställer in betalningarna - då är det
frågan om inte tyskarnas tålamod skulle tryta.
– Då kan det bli fråga om seriösa utträdeskrav från
valutaunionen från Tyskland, säger Mats Persson, direktör vid
den euroskeptiska tankesmedjan Open Europe.
GÖSTA TORSTENSSON