De nordafrikanska folken vill också ha demokrati

DEN ALGERISKE JOURNALISTEN Akram Belkaïd skriver i Oran’s Dagblad: ”Låt oss säga att Frankrike och Europa befinner sig i samma situation som de som hör sin granne slå sin fru och sina barn blodiga, så att han till och med dödar dem. Dessa människor kan effektivt hålla för öronen eller skruva upp ljudet på teven. De kan titta åt sidan och kasta vatten på sina värden, som de så ofta omhuldar och håller fram som exempel för den övriga världen att följa. Sedan när de stöter på den skyldige i trappgången diskuterar de med honom som om ingenting har hänt och livet flyter på som vanligt särskilt för dem som inte har förlorat något”.

Belkaïd talar om upproret i Tunisien, som sed-an följts av upproret Egypten och folkliga protester i ett stort antal arabiska stater som så besvärar makthavarna i Stockolm, Paris, Bryssel etc. och tvingar dem att framstå som anständiga inför händelser som de ej har önskat, demokratiska revolutioner i Tunisien och Egypten. Och likheterna i förloppen fortsätter: ”Frankrike och Europa befinner sig i en stark position som är svår att fatta. Existerar det inte undertecknade separata samverkansavtal mellan Europeiska unionen och de tre Maghreb-länderna? Dessa avtal som lovordar avreglering och liberalisering och sänkta tullsatser, innehåller de inte också skrivningar som om rättigheten till mänsklig värdighet?”, skriver Belkaïd.

ENLIGT ASSOCIATIONSAVTALET MELLAN EU och Egypten skall samverkan grundas på ”respekt för de demokratiska principerna och mänskliga rättigheterna så som de har formulerats i Deklara-tionen om de mänskliga rättigheterna”. Idag framstår dessa formuleringar som ett oerhört hyckleri, då EU i decennier har stött riggade val av auktoritära härskare, och blundat för att dessa härskare använt sig av polisbrutalitet och tortyr. EU-länderna har således haft ett stort medansvar för den ofrihet och det förtryck som har rått i Nordafrika.

Vad bör vi lära oss av allt det här? Från EU-regeringars sida handlar det framförallt om förakt gentemot de förtryckta samtidigt som ett förtroligt samarbete upprätthålls med makteliten. De som man knappast bryr sig om förutom när man köper av dem någon turistisk prydnadssak betraktas således som mindre värda och som potentiella islamister som räddas från sig själva av en maktelit som man bryr sig om och som charmas och ges förmåner på allehanda sätt. Den i väst omhuldade doktrinen om ”civilisationernas krig” har förstärkt och befäst en kolonial attityd och idé som säger att ”de är inte som vi”. Följaktligen måste vi i väst styra över dem så att de om några generationer blir som vi.

DET ÄR DENNA IDÉ OCH attityd som nu börjat krackelera, när de tunisiska och egyptiska folk- en gjort uppror mot de väststödda förtryckarregimerna Ben Ali och Mubarak. De nord-afrikanska folken törstar också efter demokrati och rättvisa. De vill inte vänta i 100 år eller tio år, de vill ha friheten redan idag! Under bördan av EU:s samverkansavtal, Internationella valutafondens och Världsbankens strukturanpassningsprogram, som lett till försämrade levnadsförhållanden för det stora flertalet, höjda matpriser och kraftigt växande arbetslöshet, vill de inte vänta längre.

Det är detta som skrämmer EU-ländernas och övriga västländers regeringar, så till den grad att ingen västlig ledare när detta skrivs, varken Barack Obama, Catherine Ashton, Nicolas Sarkozy, Angela Merkel eller Carl Bildt, har förmått ställa upp på det folkliga kravet om Mubaraks omedelbara avgång. Istället ag-erar de bakom kulisserna för att ”kapa” revolutionerna. EU:s och EU-ländernas regeringars största misstag är att de fullständigt glömt att de värden de själva säger sig försvara är universella. Demokrati och rättvisa är inte något bara för européer och amerikanare, men också för tunisier, egypter, algerier, palestinier etc.

Jan-Erik Gustafsson