Wikileaks offentliggörande av amerikanska diplomatrapporter
har avslöjat att USA:s ambassad i Stockholm anser att Sverige i
praktiken är en Nato-allierad och att Sverige har slängt
neutraliteten i ”historiens soptunna”.
På försvarsområdet är Sveriges intima samarbete med Nato en
offentlig realitet i allt utom i riksdagens officiella maximer.
Sedan 1995 har Sverige varit medlem i Nato-organen
Euroatlantiska partnerskapsrådet och Partnerskap för fred.
Vi har hundratals soldater under Natos ledning i Afghanistan. I
somras befann sig 250 amerikanska soldater och 20 flygplan i
Norrland för en samövning med svenska försvaret.
Hur kunde det bli så här?
Sedan Sverige 1991 ansökte om medlemskap i EU har
säkerhetspolitiken drastiskt förändrats, något som reflekteras i
de ständiga doktrinförändringarna. Den tidigare formeln
”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” har på
kort tid följts av ”militär alliansfrihet med möjlighet till
neutralitet” (1992), ”militär alliansfrihet, denna möjlighet
till neutralitet hat tjänat oss väl” (2002) och ”vårt lands
säkerhet och trygghet bygger på gemenskap med andra länder”
(2009).
Den säkerhetspolitiska kupp som det politiska och militära
etablissemanget genomfört de senaste tjugo åren, avspeglas även
i den helt centrala frågan om säkerhetsgarantier. Formuleringen
om att ”Ingen annan försvarar Sverige och vi försvarar bara
Sverige" (1992) har ersatts av en solidaritetsklausul som
förespeglar säkerhetsgarantier till nordiska grannar och
EU-länder, även sådana som är medlemmar av Nato (2009).
EU:s nya grundlag, Lissabonfördrag som trädde i kraft för ett år
sedan, innebär den sista spiken i neutralitetspolitikens kista.
Lissabonfördraget slår fast att EU ska utveckla ett gemensamt
försvar, att medlemsländerna ska ställa militära styrkor till
unionens förfogande för insatser i omvärlden och att
medlemsländerna är skyldiga att bistå varandra med militära
medel i händelse av yttre angrepp.
Neutralitetspolitiken var ”stendöd” när Sverige gick med i EU,
berättar utrikesminister Carl Bildt i Britt-Marie Mattssons nya
bok ”Neutralitetens tid – svensk utrikespolitik från
världssamvete till medgörlig lagspelare”. Så lät det inte när
regeringen Ingvar Carlsson i en fotnot öppnade för medlemskap,
eller när regeringen Carl Bildt i folkomröstningen 1994 lovade
att neutralitetslinjen låg fast.
EVA-BRITT SVENSSON