Svenska soldater ska strida under EU-flagg

Första halvåret 2011 ansvarar Sverige för EU:s snabbinsatsstyrka Nordic Battlegroup. Styrkan ska kunna vara på plats inom 10 dagar och genomföra humanitära insatser, räddningsinsatser, fredsbevarande och så kallade fredsframtvingande insatser, dvs. offensiva militära operationer, i omvärlden.

Nordic Battlegroup består av soldater från Estland, Finland, Irland, Norge och Sverige. Sverige har huvudansvaret och bidrar med 1600 soldater. Finland skickar ungefär 200, Norge cirka 150, Irland cirka 140 och Estland bidrar med cirka 50 soldater.

I januari 2007 blev EU:s snabbinsatsstyrkor fullt opera-tiva. Sedan dess har EU ständigt två styrkor i beredskap som ska sättas in i internationella krishärdar inom en radie av 6.000 kilometer från Bryssel. Insatsstyrkorna ska strida under EU-flagg och styrs från EU:s försvarshögkvarter i ministerrådets marmorbunker i Bryssel.

Trots att nya konflikter ständigt bryter ut har inte en enda av de hittills 16 EU-insatsstyrkorna skickats ut. Beslut om att en styrka under EU:s ledning ska sändas till ett insatsområde fattas av EU:s ministerråd, det vill säga med enhälligt beslut av medlemsländerna. (För att svensk trupp ska skickas utomlands krävs dessutom ett riksdagsbeslut.)

Det krävs enligt Lissabonfördraget inget mandat från FN:s säkerhetsråd för att kunna sätta in EU-trupp. Istället används den mycket vagare formuleringen att man ska agera ”i enlighet med FN-stadgans principer”. I praktiken är det EU självt som avgör vad man anser falla inom FN:s principer.

Sverige ansvarade senast för Nordic Battlegroup under första halvåret 2008. I likhet med alla andra stridsgrupper stod den stilla på hemmaplan. Riksrevisionsverket riktade nyligen stark kritik mot styrkans förmåga att utföra sitt uppdrag, den bristande politiska insynen och de skenande kostnaderna.

Den nordiska stridsgruppen har varit ett verktyg för det svenska försvarets omorganisering från ett defensivt territorialförsvar baserat på allmän värnplikt till en yrkesarmé som först och främst ska operera i utlandet för att tillvarata EU:s (och USA:s) stormaktsintressen.

Huvuddelen av de svenska soldater som tjänstgör i utlandet befinner sig i EU- eller Nato-ledda insatser i Kosovo, Afghanistan och, tills nyligen, Somalia. Samtidigt har Sveriges truppbidrag till FN-ledda fredsbefrämjande insatser gång på gång slagit nya bottenrekord. Just nu deltar 25 personer i sådana insatser, enligt Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet (SvD 18/1).

GÖSTA TORSTENSSON