Det var de stora länderna som angav tonen inför och under
EU-toppmötet i Bryssel i den 4 februari.
– Som så många gånger förr hade Tyskland och Frankrike gjort upp
på egen hand före mötet och kom dit med nya förslag som de andra
länderna ställdes inför, säger Jonas Sjöstedt, riksdagsledamot
för Vänsterpartiet.
Före toppmötet presenterade Tysklands förbundskansler Angela
Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy ett förslag
kallat Pakten för konkurrenskraft.
Merkel och Sarkozy hade med sig ett dokument med olika reformer
som cirkulerade i korridorerna, men som inte officiellt lades
fram på själva mötet.
Det informella dokumentet, författat av tyska
regeringstjänstemän, beskriver paktens sex punkter, som ska
implementeras inom 12 månader av euroländerna. Punkterna handlar
om stopp för indexerade löner, samordnade bolagsskatter, höjd
pensionsålder, krishantering för banker, godkännande av examina
över gränserna och att en så kallad skuldbroms ska föras in i
ländernas respektive konstitution.
Länderna ska också låta sig utvärdera sin ekonomiska politik av
EU-kommissionen gentemot tre indikatorer: lönekostnader,
finansiell stabilitet och nivåer av investeringar i forskning,
utveckling, utbildning och infrastruktur.
Franska regeringskällor uppger att euroländerna ska ha årliga
möten för att diskutera hur länderna sköter sig. Tyska källor
talar om sanktioner mot länder som inte sköter sig.
Det nya paketet ska, tillsammans med den nya
krishanteringsmekanismen som euroländerna redan har beslutat om,
bilda ”två nya grundpelare för EMU-samarbetet”.
På toppmötet i mars, som ännu inte officiellt har fastlagts, ska
euroländernas ledare lägga fast hur en konkurrenskraftpakt för
eurozonen ska se ut, som sedan ska antas på det ordinarie
EU-toppmötet i slutet av mars.
Förslagen visar än en gång hur det i praktiken är Tyskland och
Frankrike som styr EU:s färdriktning.
– Tyskland och Frankrike vill göra helt klart att vi inte bara
försvarar euron som valuta, utan också som politiskt projekt,
sade Angela Merkel efter toppmötet.
– Vi vill ha en djupare ekonomisk samordning där vi växer
tillsammans mot en politisk union.
Konkurrenskraftpakten kan ses som ett led på vägen mot en
finanspolitisk union, något som enligt eurons tillskyndare måste
till för att rädda den överstatliga valutan men som under alla
omständigheter kommer att öka EU:s makt över medlemsländernas
ekonomiska politik.
– Förslaget visar hur en feltänkt valutaunion först bidrar till
djupa ekonomiska kriser som drabbar vanligt folk. Sedan används
krisen som argument för att flytta stora delar av den politiska
makten från medlemsländerna där folk kan påverka politiken till
EU:s slutna och demokratiskt bristfälliga institutioner. Det är
EU i ett nötskal, konstaterar Jonas Sjöstedt.
GÖSTA TORSTENSSON