Upproret har tvingat EU skärpa tonen mot Mubarakregimen

EU:s undfallande hållning gentemot arabvärldens auktoritära regimer (för att inte tala om Israel) har pågått länge. I EU:s associeringsavtal med länderna i Nordafrika och Mellanöstern står skrivet att kränkningar av mänskliga rättigheter är grund för uppsägning av avtalet. Ett påtryckningsmedel som EU aldrig har använt.

Bakom revolten i Egypten finns ett allmänt missnöje med Mubaraks regim. Folk är trötta på polisbrutalitet, kontrollerad media, försämrade levnadsförhållanden och på det undantagstillstånd som varat i 30 år nu.

EU-länderna har sedan länge ett djupt samarbete med den förhatliga Mubarakregimen. Egypten kommer bara under de två närmsta åren att få över 4 miljarder euro i ekonomisk assistans från EU.

EU:s utrikeschef Catherine Ashton uttalade efter att folkupproret pågått en vecka att EU kommer att samarbeta med Egypten, oavsett vad den närmaste politiska framtiden i Egypten blir.

– Det måste skapas en öppen dialog. EU har samarbetat med Egypten under flera år och vi kommer att fortsätta finnas där för Egypten för att bygga en demokrati, sade Ashton efter ett möte med EU-ländernas utrikesministrar i Bryssel den 31 januari.

EU:s utrikesministrar antog på mötet en resolution som kräver att den egyptiska ledningen friger de människor som fängslats under oroligheterna, stoppar allt våld och att Mubarak inleder dialog med oppositionspolitiker och intresseorganisationer i landet. EU vill också att man bereder väg för en demokratisering av landets politiska system genom att se till att fria och rättvisa val kan hållas snarast.

Under trycket av upproret i Kairo och andra egyptiska städer har EU därefter tvingats skärpa tonen mot Mubarakregimen.

Kritiken skärptes vid stats- och regeringschefernas möte den 4 februari, men redan före toppmötet enades Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien om en gemensam linje i förhållande till Egypten. ”Övergångsprocessen måste börja nu”, förklarade EU:s stormakter i ett gemensamt uttalande.

Deras uttalande undergrävde Catherine Ashtons ställning, eftersom unionens utrikeschef är den som ska tala för samtliga länder. Men det brydde sig de stora inte om. Som vanligt.

Att övergången till demokrati ”måste börja nu” blev också beskedet från EU-toppmötet. EU:s stats- och regeringschefer lovade också ”ett nytt partnerskap” med mer EU-stöd till de Medelhavsländer som genomför politiska reformer.

”Grunden för EU:s vänskap med Egypten måste vara de principer som stakas ut i associationsavtalet”, lyder deklaration-en från EU:s stats- och regeringschefer, med hänvisning till de särskilda handels- och samarbetsavtal som Egypten slöt med EU för tio år sedan.

Kostnaden för krav på politiska reformer är låg när regimen är på fallrepet.

Om Egypten, med 85 miljoner invånare och med nyckeln till den för EU-länderna så viktiga Suezkanalen, kollapsar kan konsekvenserna för EU bli allvarliga, såväl geopolitiskt som ekonomiskt.

GÖSTA TORSTENSSON