EU:s undfallande hållning gentemot arabvärldens auktoritära
regimer (för att inte tala om Israel) har pågått länge. I EU:s
associeringsavtal med länderna i Nordafrika och Mellanöstern
står skrivet att kränkningar av mänskliga rättigheter är grund
för uppsägning av avtalet. Ett påtryckningsmedel som EU aldrig
har använt.
Bakom revolten i Egypten finns ett allmänt missnöje med Mubaraks
regim. Folk är trötta på polisbrutalitet, kontrollerad media,
försämrade levnadsförhållanden och på det undantagstillstånd som
varat i 30 år nu.
EU-länderna har sedan länge ett djupt samarbete med den
förhatliga Mubarakregimen. Egypten kommer bara under de två
närmsta åren att få över 4 miljarder euro i ekonomisk assistans
från EU.
EU:s utrikeschef Catherine Ashton uttalade efter att
folkupproret pågått en vecka att EU kommer att samarbeta med
Egypten, oavsett vad den närmaste politiska framtiden i Egypten
blir.
– Det måste skapas en öppen dialog. EU har samarbetat med
Egypten under flera år och vi kommer att fortsätta finnas där
för Egypten för att bygga en demokrati, sade Ashton efter ett
möte med EU-ländernas utrikesministrar i Bryssel den 31 januari.
EU:s utrikesministrar antog på mötet en resolution som kräver
att den egyptiska ledningen friger de människor som fängslats
under oroligheterna, stoppar allt våld och att Mubarak inleder
dialog med oppositionspolitiker och intresseorganisationer i
landet. EU vill också att man bereder väg för en demokratisering
av landets politiska system genom att se till att fria och
rättvisa val kan hållas snarast.
Under trycket av upproret i Kairo och andra egyptiska städer har
EU därefter tvingats skärpa tonen mot Mubarakregimen.
Kritiken skärptes vid stats- och regeringschefernas möte den 4
februari, men redan före toppmötet enades Storbritannien,
Tyskland, Frankrike och Italien om en gemensam linje i
förhållande till Egypten. ”Övergångsprocessen måste börja nu”,
förklarade EU:s stormakter i ett gemensamt uttalande.
Deras uttalande undergrävde Catherine Ashtons ställning,
eftersom unionens utrikeschef är den som ska tala för samtliga
länder. Men det brydde sig de stora inte om. Som vanligt.
Att övergången till demokrati ”måste börja nu” blev också
beskedet från EU-toppmötet. EU:s stats- och regeringschefer
lovade också ”ett nytt partnerskap” med mer EU-stöd till de
Medelhavsländer som genomför politiska reformer.
”Grunden för EU:s vänskap med Egypten måste vara de principer
som stakas ut i associationsavtalet”, lyder deklaration-en från
EU:s stats- och regeringschefer, med hänvisning till de
särskilda handels- och samarbetsavtal som Egypten slöt med EU
för tio år sedan.
Kostnaden för krav på politiska reformer är låg när regimen är
på fallrepet.
Om Egypten, med 85 miljoner invånare och med nyckeln till den
för EU-länderna så viktiga Suezkanalen, kollapsar kan
konsekvenserna för EU bli allvarliga, såväl geopolitiskt som
ekonomiskt.
GÖSTA TORSTENSSON