Villkora Sveriges godkännande av EU:s fördragsändring

För drygt ett år sedan trädde EU:s nya grundlag, Lissabonfördraget, i kraft men redan är det dags för en ny fördragsändring. De problem som valutaunionen orsakar, framför allt i periferiländer som Grekland och Irland, tvingar EU-ledarna att gå vidare i riktning mot ett allt mer överstatligt och centraliserat EU. EU:s stats- och regeringschefer beslutade vid toppmötet i Bryssel i december att upprätta en permanent krishanteringsfunktion för euroländerna, en så kallad European Stability Mechanism (ESM).
För att inrätta en permanent krisfond måste en ändring göras EU:s fördrag. Lissabonfördragets artikel 136 ska lyda enligt följande:
”De medlemsstater som har euron som valuta får inrätta en stabilitetsmekanism som ska aktiveras om det är oundgängligt för att trygga hela euroområdets stabilitet. Beviljande av erforderligt finansiellt stöd enligt mekanismen kommer att vara föremål för strikta villkor.”

Målet är att ESM ska bli verklighet under 2013 då den tillfälliga fond (EFSF) som man satte upp i våras i samband med Greklandskrisen upphör att gälla.
EU-kommissionen, EU-parlamentet och Europeiska centralbanken (ECB)ska yttra sig över fördragsändringen som enligt planerna ska beslutas på EU-toppmötet i mars. Därefter ska den godkännas i samtliga EU-ländernas parlament. Beslutet träder i kraft ”först sedan det har godkänts av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive konstitutionella bestämmelser” såsom det regleras i EU-fördraget artikel 48.6.

Även om EU-ledarna försöker undvika demokratisk debatt i medlemsländerna genom att utnyttja Lissabonfördragets möjligheter till ”förenklade ändringsförfaranden”, innebär den av EU:s stats- och regeringschef-er beslutade fördragsrevisionen en faktisk möjlighet att även genomföra andra mer angelägna ändringar av eller tillägg till fördragen.
Den svenska regeringen skulle kunna som villkor för att riks-dagen ska godkänna den planer-ade fördragsändringen kräva att Sverige i gengäld får ett juridiskt bindande undantag från euron av brittisk modell.

– Att avstå från denna möjlighet vore ett stort svek mot svenska folket och ett stort hån mot resultatet av EMU-folkomröstningen 2003, säger Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet.

Ett annat angeläget krav som villkor för att godkänna fördragsändringen är det sociala protokoll som LO-ledningen och Europafacket talade om i samband med ratificeringen av Lissabonfördraget.

– EU kan inte försvara sin leg-itimitet med mindre än att unionen garanterar en social grundtrygghet för alla medborgare, säger Krister Strömberg, ombudsman på Byggettan, Byggnads avdelning i Stockholm.

Europafacket har utarbetat ett förslag till socialt protokoll som består av fyra artiklar. En av kärnpunkterna lyder: ”Inget i fördragen, särskilt inte ekonomiska friheter eller konkurrensregler, ska vara överordnade grundläggande sociala rättigheter och sociala framsteg. I händelse av regelkonflikt ska grundläggande sociala rättigheter äga företräde.”

EU-domstolen skulle i fortsättningen bli tvungen att ta hänsyn till protokollet och det skulle, kalkylerar Europafacket, ändra rättsläget i avvägningen mellan sociala hänsyn och den fria rörligheten.

Inför folkomröstningen 1994 lovade såväl socialdemokraterna som de borgerliga partierna att Sverige hade fått undantag vad gäller valutaunionen och den svenska kollektivavtalsmodellen.

– Idag vet vi att de ljög. EU:s kommande fördragsändring ger dem en möjlighet att retroaktivt uppfylla dessa löften, säger Jan-Erik Gustafsson, ordförande i Folkrörelsen Nej till EU.

GÖSTA TORSTENSSON