Dubbla (s)- budskap

I TALET TILL socialdemokraternas extrakongress förde Håkan Juholt fram en omfattande kritik av det senaste decenniets avregleringspolitik. ”Vi måste verkligen fråga oss om det var dagens form av privata bolagsvälde inom, vård, skola, omsorg som avsågs av ens de godmodigaste före-språkare av de omfattande utförsäljningar vi sett de senaste åren”, sade Juholt. Han säger också eleverna blivit kunder på en marknad, och att avregleringen av el- och järnvägssektorerna misslyckats, varför en ordentlig genomlysning av avregleringar som inte fått önskad effekt måste göras med motiveringen att ”medborgarnyttan för hela Sverige går före avregleringar och marknadstänkande”.

Juholt säger också att A-kassan och sjukförsäkringen är solidariska försäkringsutbetalningar som finansierats och beslutats gemensamt. När det gäller hur en eventuell tillväxt skall användas är talet mera vagt, men Juholt lär mena att offentliga överskott i ekonomin inte skall användas till jobbskatteavdrag utan istället för att reparera och bygga ut välfärden. Dessutom utropar Juholt att allas rätt till arbete och egenförsörjning, och menar att socialdemokraterna aldrig får svika denna uppgift. Han lovar också att ”ungdomsarbetslösheten skall köras på porten”.

DENNA POLITIK ÄR radikalt annorlunda än den nyliberala och fördragsfästa EU-anpassade politik som alliansregeringen bedriver. Det är också en uppgörelse med den ”högersocialdemokratiska” nyliberala politik som företrädarna Ingvar Carlsson, Göran Person och Mona Sahlin stod för. Kanske inte så underligt att etablerade media efter talet oroade sig för ett eventuellt systemskifte bort från den nyliberala avreglerings-politiken. Men radikaliteten i Juholts tal har svalnat betydligt efter att Juholt utsett Tommy Waidelich till ekonomisk-politisk talesperson. Som politisk förebild har Waidelich den tidigare finansministern Kjell-Olof Feldt, mannen som på 80-talet startade avregleringspolitiken och nedmonteringen av välfärden. En besviken Göran Greider i Dalademo-kraten skriver att Juholts radikalitet representerade ”en av historiens kortaste vänstervågor”. Till Valpejl uttalade både Juholt och Waidelich att lämna EU är ett mycket dåligt förslag. Att privata vårdbolag som drivs med skattemedel skall kunna ge vinst till ägarna tycker Juholt är mycket dåligt medan Waidelich tycker det är ganska bra. Att antalet friskolor skall begränsas tycker Juholt är ganska bra, medan Waidelich menar det är ganska dåligt. Juholt tycket att det är mycket bra att statliga bolag inte säljs ut, vilket Waidelich tycker är ganska dåligt. Den senare tycker att det är ganska bra att det skall vara mera konkurrens och valfrihet i offentlig verksamhet, vilket Juholt tycker är ganska dåligt. Juholt  säger det är mycket bra att bemanningsföretag inte skall kunna kringgå LAS, medan Waidelich tycker det är ganska dåligt.

OAVSETT OM JUHOLT vill driva en ”röd” politik eller en ”rödblå” politik som framträder ovan strider politiken mot Lissabonfördraget. När Ingvar Karlsson och hans finansminister Allan Larsson i finansplanen 1991 uttryckte att bekämpande av inflationstakten skulle överordnas full syssel-sättning och andra ambitioner och krav började socialdemokraternas kräftgång. Denna politik ledde senare till EU-medlemskap, ett okritiskt stöd till ändringar i EU-fördragen, EU:s pris och stabilitetspakt, accepterande av EU-domstolens makt etc. Europeiska rådet har under våren beslutat skärpa pris- och stabilitetspakten och den ekonomiska styrningen, vilket inkräktar på den nationella budgetprocessen och hotar den svenska kollektivavtalsmodellen. Den logiska följden av att begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse” skrivits in i Lissabonfördraget är att allt förr eller senare kan betraktas som en ekonomisk aktivitet, som skall avregleras och upphandlas.

I Kommunalarbetaren kräver LO-juristen Claes-Mikael Jonsson att ”Socialdemokratin måste göra upp med 20 år av aningslösa marknadsreformer”. Juholt kan inte uppfylla detta trots sin ”röda retorik” om han inte bryter med EU-politiken.

Jan-Erik Gustafsson