SAMTIDIGT SOM revolterna i Nordafrika satt ljuset på EU:s olje-
och gasaffärer med envåldshärskare i unionens södra utkanter,
inte minst Libyen, knyter EU nya avtal med diktaturer i den
resursrika och alltmer strategiskt viktiga region som går under
namnet Centralasien.
Nyligen var Kirgizistans president Roza Ountbajeva i Bryssel för
att diskutera gasleveranser med EU-kommissionens ordförande José
Manuel Barroso.
Barroso har på senare tid också träffat ledarna för Uzbekistan,
Kazakstan och Turkmenistan, länder med gas och olja och ungefär
lika dåligt rykte vad gäller bristen på demokrati och mänskliga
rättigheter som de av EU länge understödda regimerna i
Nordafrika.
I Uzbekistan, där det utövas en statligt sanktionerad tortyr,
förföljs både politiska och religiösa aktivister förföljs.
Situationen i Turkmenistan och Kazakstan brukar beskrivas som
något bättre, men där presidenterna likafullt utövar sin makt
enväldigt.
EU vill göra sig mindre beroende av Ryssland och Mellanöstern.
Turkmenistan sitter på värl- dens fjärde största reserver av
naturgas och Kazakstan har stora oljereserver, medan Uzbekistans
ekonomi är en av de snabbast växande i världen.
GÖSTA TORSTENSSON