Nato ska inte agera för FN

DET FÖRVÅNAR MIG att alla partier utom Sverigedemokraterna är för att Sverige ska delta i krig genom att skicka JAS-plan till Libyen. För ett och ett halvt år sedan var jag på ett fredsseminarium i Umeå. Det var stort pådrag med bland andra kronprinsessan Viktoria och Jan Eliasson. Anledningen var att vi skulle fira att Sverige inte varit i krig på 200 år.

Visserligen har vi soldater i Afghanistan, men det har hela tiden sagts att det är en ”internationell fredsinsats på uppdrag av FN”. Nu är retoriken en annan – kanske beroende på den stora uppslutningen i riksdagen – Fredrik Reinfeldt sa i en TV-intervju med bekymrad min att Sverige går in i krig. Hur har detta kunna ske?

Upproren i Nordafrika börja de med en gatuförsäljare i Tunik siden, som offentligt tog livet av sig då han förlorat sitt tillstånd. Den händelsen väckte vrede bland arbetslösa ungdomar och startade en demokratirörelse i Tunisien, som sedan spred sig till Egypten. Folken krävde att ledarna skulle avgå, vilket också skedde utan våld. Många kvinnor deltog i demonstrationerna.

HÄNDELSERNA I TUNISIEN och Egypten har inspirerat andra regimmotståndare i andra arabländer. När upproret i Libyen tog fart så började vissa EU-länder att snabbt engagera sig. Kan det bero på att Libyen har rika olje- källor, som man är beroende av eller att EU känner sig hotat av stora flyktingströmmar från Afrika?

I EU:s säkerhetspolitiska strategi anges flyktingströmmar, som en av de globala utmaningarna. Libyen har fungerat som gränsvakt och hindrat båt flyktingar att komma till EU via Malta och Italien. EU tecknade avtal med Gaddafi så sent som i slutet av förra året när, det gällde asyl- och invandrarpolitik.

En annan utmaning är energitillgången. EU är världens största importör av olja och gas. Denna import står för 50 pro- cent av nuvarande energianvändning och beräknas öka till 70 procent år 2030.

MEN DET HANDLAR också om vapenindustrins intressen. Frankrike var snabbt på plats med sina stridsflygplan, som de misslyckats med att sälja på export. Libyenkriget har blivit en utställningsmonter för världens tillverkare av stridsflygplan. Eurofighter Typhoon, franska Rafale och svenska JAS, som nu är aktuella, slåss för sin existens på den internationella marknaden.

”Vad kan vara bättre än att visa upp vad planen faktiskt duger till i ett riktigt krig när det dessutom är tillverkarländernas skattebetalare och inte tillverkarna själva som står för kostnaderna”, konstaterade Francis Tusa på Brittiska försvarstidskriften Defence Analysis. Vidare säger hon till Reuters: ”Detta håller på att bli det bästa skyltfönstret för konkurrerande vapentillverkare på många år.”

SAAB JUBLAR SÄKERT för vad de svenska JAS-planen I Libyen kan innebära för försäljningen. En försvarsexpert kommenterade den svenska insatsen i radion med att ”det är ett handikapp om ett stridsplan inte har an- vänts i krig”.

Det verkar också som om för- svarsmakten är glada för att kunna skaffa sig erfarenheter från ett krig i verkligheten. Många utbildade militärer har aldrig fått den möjligheten. I Svenska Dagbladet säger en av de utvalda piloterna ”det ska bli jättekul att jobba tillsammans med hängivna människor.”

Även många svenska medborgare verkar tycka att FN ska in- gripa och att Sverige ska delta. Om vi stödjer en FN-resolution så ska vi också vara beredda att ställa upp, tycks inställningen vara. Jag tycker också att det är bra att FN har möjlighet att in- gripa i ett land och skydda befolkningen, när den hotas av våld av den egna regimen. Men FN-mandatet är så oklart formulerat att det kan tolkas på olika sätt. Den enda begränsningen som Nato uttrycker är att man inte får sätta in marktrupper, an- nars verkar det vara fritt fram. Jag tycker det är fel att bomba i Libyen i FN:s namn.

SJÄLVKLART TAR JAG avstånd från Gaddafis brutala regim och dess våld mot den egna befolkningen. Men jag tar också avstånd från rebellernas våld mot civila. Vilka är rebellerna som Natoalliansen lierat sig med? Vet de det? Vilken vision är vägledande? Det finns alltför många fråge- tecken för att jag ska acceptera alliansens och Sveriges framfart i Libyen.

Enligt Natos nya strategi ska relationen med FN fördjupas och organisationerna bör samlokaliseras. Ska Nato flytta in i FN-skrapan? Jag tycker det är direkt olämpligt att Nato – en militärallians med egna politiska mål och värderingar – ska agera i FN:s namn.

Finland deltar inte i Natos krigföring i Libyen. De motiverar detta med att de traditionellt ställer upp på FN:s fredsinsatser. Varför kunde inte Sverige som också haft en sådan tradition följt den linjen?

INGELA MÅRTENSSON
styrelseledamot i Folkrörelsen Nej till EU