På ett möte i Paris i mitten av augusti enades Tysklands
förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas
Sarkozy om att föreslå en ”ekonomisk regering” för eurozonen,
att en övre skuldgräns skrivs in i ländernas författningar och
att en skatt införs på finanstransaktioner.
Ledarna för de två största EU-länderna kom överens om tre
konkreta förslag till de övriga 15 länderna som har euron som
valuta.
- Euroländerna ska bilda en ”ekonomisk regering” som
sammanträder minst två gånger per år. Syftet är enligt Merkel
att öka pressen på att euroländerna att ”sköta sina ekonomier”.
Medlemmarna ska komma från kretsen av EU:s stats- och
regeringschefer och ordföranden ska väljas på två och ett halvt
år. EU:s president Herman van Rompuy föreslogs som dess första
regeringschef.
- Euroländerna ska skriva in en övre skuldgräns på 60 procent av
BNP i sina respektive författningar (grundlagar). Tyskland har
redan gjort det. Sarkozy lovade att Frankrike ska följa efter.
- En skatt på finanstransaktioner ska införas. Förslaget är inte
nytt. EU-kommissionen lade redan i början av juni fram ett
förslag där skattesatsen på allt från aktier till obligationer
och derivat skulle kunna bli mellan 0,01 och 0,5 procent. Totalt
räknade kommissionen med att skatten skulle dra in runt 40
miljarder euro per år. (För EU-kommissionen handlar förslaget
främst om att hitta nya inkomster till EU.)
Tyskland och Frankrike är dessutom beslutna att gå i spetsen för
en koordinerad finanspolitik. I ett första steg skapas en
enhetlig bolagsskatt i eurozonens två största ekonomier från och
med 2013. (Tillsammans svarar de båda länderna för mer än
hälften av eurozonens sammanlagda BNP.)
Både Merkel och Sarkozy avvisade så kallade eurobonds,
gemensamma statsobligationer som garanteras av samtliga
medlemsstater.
– Hur ska vi förklara för våra väljare att andra länder
skuldsätter sig och att vi står för notan, undrade Sarkozy på en
gemensam presskonferens efter mötet.
Men Sarkozy deklarerade att han och Merkel är eniga om att
euroobligationer kan införas ”en dag”, men att det först krävs
en utveckling mot en politisk union.
Det bilaterala toppmötet mellan Tyskland och Frankrike visar med
naken tydlighet var den egentliga makten i EU finns. Det är
Merkel och Sarkozy som dikterar villkoren för de andra stats-
och regeringscheferna. Och deras lösning på eurokrisen är att EU
steg för steg utvecklas mot en finanspolitisk union med en
överstatlig nyliberal ekonomisk politik som alltmer stryper de
nationella demokratierna.
GÖSTA TORSTENSSON