Varför ska vi gå med i en dåligt fungerande valutaunion?
 

En förkrossande majoritet av svenskarna vill inte ha euron. Och i takt med att eurokrisen fördjupats, desto mindre blir stödet för EU-valutan.

SCB:s mätning från maj i år visar att 64 procent av befolkningen säger nej till euro, medan bara 24 procent av svenskarna vill ha den. Det är stor skillnad jämfört med folkomröstningen 2003 då 56 procent röstade nej och 42 procent sade ja till euron.

Som enda riksdagsparti verkar Folkpartiet att euron införs så snabbt som möjligt i Sverige.

– Man kan kanske säga att det är en otacksam uppgift, säger Carl B Hamilton, folkpartiets ekonomisk-politiske talesperson, till Riksdags & Departement.

– Det kanske kan ske om några år när den ekonomiska situationen har rett upp sig och när det blir uppenbart att Sverige förlorar på att stå vid sidan av, säger han.

Socialdemokraten Leif Pagrotsky var aktiv på nej-sidan vid EMU-folkomröstningen för åtta år sedan. Till skillnad från EMU-extremisten Carl B Hamilton ser han inte den nuvarande eurokrisen som enbart en effekt av att enskilda länder har dåligt skötta statsfinanser och dras med stora statsskulder.

– Ett litet land som Grekland, vars BNP bara utgör två procent av valutaunionen, kan utlösa en förtroendekris som unionen inte kan hantera. Och krisen blir än mer akut när länder som Spanien och Italien närmar sig en liknande situation, säger han till Riksdag & Departement.

Leif Pagrotsky förnekar inte att krisen hade nått Grekland även om landet hade hållit fast vid sin drachmer. Men med en egen valuta hade krisen aldrig blivit så allvarlig som nu.

– Hög inflation och höga löneökningar hade inneburit att långivarna till landet hade upphört mycket tidigare. Så länge bankerna betraktade alla EMU-länder som i princip likvärdiga, innebar det ingen skillnad att låna ut pengar till Grekland eller till Finland.

Det är också på grund av att Sverige har behållit kronan som vi har klarat oss relativt lindrigt ur finanskrisen, resonerar Pagrotsky.

– Vi fick en temporär devalvering av krisen under krisen, men sedan kom en kraftig uppgång och nu är kursen gentemot euron tillbaka på 2007 års nivå. Det visar på flexibilitet.

Trots divergerande åsikter är Leif Pagrotsky och Carl B Hamilton överens på en punkt: Ska man lyckas med en överstatlig valuta ställer det höga krav på ett fördjupat finanspolitiskt samarbete och ännu mer överstatligt beslutsfattande. Men medan Hamilton bejakar en sådan centralistisk utveckling är Pagrotsky motståndare.

– Redan nu anser många EU-medborgare att besluten fattas långt över huvudet på dem. Grekland kan inte ändra ett kommatecken i sin budget utan att be Internationella valutafonden om lov. Och mer federalism vill varken jag eller svenska folket ha.

Att små valutor med automatik skulle vara extra sårbara i kristider avfärdar Pagrotsky i intervjun med Riksdag & Departement och pekar bland annat på schweizerfrancen och singaporedollarn som exempel på starka men små valutor.

– Svenska kronan är också en stark valuta. Våra finanser är starka. Varför ska vi gå med i en stor och missköt valutaunion?

GÖSTA TORSTENSSON