EU riskerar att falla samman

 

När detta skrivs i slutet av november har den finansiella och politiska krisen börjat äta sig ända in i EU:s kärnland Tyskland, som anses stå för den europeiska stabiliteten. När Tyskland ville sälja statsobligationer för att minska sin nationella skuld kunde man bara bli av med två tredjedelar av dem. Bankerna på den så kallade marknaden vägrar till och med att belasta sin bokföring genom att köpa statsobligationer för att minska den nationella skulden i som det anses EU:s mest bärkraftiga ekonomi.

Samtidigt oroas bedömare över att eurozonen inför 2012 kommer att gå in i en period av förnyad ekonomisk tillbakagång eller negativ tillväxt p.g.a. den morbida åtstramningspolitik som framförallt hävdas av just Tyskland, vilket i form av minskad efterfrågan spiller över genom minskad export på övriga EU-länder. För förbundskansler Angela Merkel är lösningen för att rädda eurosystemet ännu mera åtstramningspolitik genom införa den finansiella överstatlighet som euroanhängarna inte ansågs behövdes, när euron infördes dvs kontroll och diktat över nationella budgetar, de nationella välfärds- och socialförsäkringssystemen, lönenivåer och kollektivavtalssystem, nationell arbetsrätt etc. På EU-språk kallas dessa angrepp på den nationella demokratin för den europeiska planeringsterminen, ”sexpacket” och Europluspakten.

För Frankrikes president Nicolas Sarkozy och regeringen Obama är lösningen på den mest akuta krisen att i stället ge ut nationella obligationer för att öppna upp för den Europeiska centralbanken ECB att ge ut euroobligationer. Både Frankrike och USA banker har många osäkra fodringar och ruttna lån i euroländernas krisländer. Frankrike vill nu att samtliga euroländer att skattebetalarna i andra euroländer skall hjälpa till att finansiera enskilda länders statsskulder. Och den franske ambassadören har i Svenska Dagbladet försåtligt vädjat till Sverige att hjälpa till. Men gemensamma obligationer är första steget att de starka får betala för de svaga och de sparsamma för dem som levt över sina tillgångar. Det är knappast vad t.ex. tyska, nederländska och finländska skattebetalare drömmer om. Och om det genomförs är EU:s viktigaste makthavare Angela Merkel definitivt slut som politiker.

Inför 2012 har EU kommit till sin absoluta återvändsgränd och unionen riskerar att falla samman av ökade inre motsättningar. Åtstramningspolitiken sipprar över och drabbar även Sverige. Detta borde vara ett läge då allt fler av oss i Sverige blir medlemmar i Folkrörelsen EU för att sätt tryck på det svenska EU-frälset att ta Sverige ut ur EU. Men vi står fortfarande och stampar på ett medlemstal strax under 3.000. Det tycks som att de flesta bekymrade medborgare har en psykologisk barriär som att ”Saken avgjordes vid folkomröstningen 1994”, och ”Vi fick i alla fall behålla kronan”. Det är som att teckna en brandförsäkring först efter att det har börjat brinna. Detta är förståeligt, men också ett problem. Det flesta av oss minns vad EU-frälset utlovade inför 1994. Det mesta har visat sig vara ett svek och bedrägeri, och det finns inga formella garantier för att detta EU-frälse inte påtvingar oss euron.

Ta som exempel EU-nämndens ordförande professorn i nationalekonomi Carl B. Hamilton som i sin valbroschyr inför riksdagsvalet 2010 skriver: ” Euron har fungerat väl i 10 år. Vi ska införa den i Sverige, och hålla fast vid visionen om allt mer samarbete i Europa”. På Svenska Dagbladet Brännpunkt skriver han till försvar för euron och Sveriges så kallade inflytande i EU att Sverige och därmed svenska skattebetalare av självbevarelse, när inget annat ger effekt, bör ge krisande länder lån och stödja åtgärder mot en europeisk bankkris. Allt för att rädda det internationella bankkapitalet på folkens bekostnad.

Folkrörelsen Nej till EU behöver ditt stöd för att kunna bemöta de ovederhäftiga utsagor som görs över det alltmer överstatliga och odemokratiska EU-bygget. Ge gärna bort en prenumeration på Kritiska EU-fakta som en julklapp, eller ge en julgåva till Folkrörelsen, eller ge ett nyårslöfte att värva minst en ny medlem (tidningen ingår) under 2012.

Jan-Erik Gustafsson