Grekland sitter fast i Bryssels nyliberala tvångströjan

 

Mindre än en vecka efter EU-toppmötet den 26-27 oktober i Bryssel meddelade Greklands premiärminister Giorgos Papandreou överraskande att landet ska folkomrösta om det av EU och IMF krävda åtstramningspaketet. Bland annat hade den grekiska regeringen lovat att löneavtal i det privata näringslivet ska rivas upp och att tiotusentals jobb i den offentliga sektorn ska skäras ned.

– Besluten är så långtgående att den grekiska befolkningen måste få ta ställning, förklarade Papandreou i en parlamentsdebatt och lovade att resultatet av folkomröstningen kommer att betraktas som bindande för regeringen.

– Om det grekiska folket inte vill ha stödpaketet så kommer det inte att godkännas, fastslog han.
Folkomröstningsutspelet var ett försök av Giorgos Papandreou att möta protesterna mot åtstramningspolitiken med ett ultimatum till grekiska folket om att alternativet var kaos där Grekland skulle kastas ut ur eurozonen och bli totalt bankrutt.

Beslutet att låta grekerna rösta om regeringens drakoniska stålbadspaket sände chockvågor bland marknadskrafterna i eurozonen . En direkt motreaktion blev av EU och IMF stoppade utbetalningen av 8 miljarder euro till Grekland.

Några dagar senare, i samband med G20-mötet i Cannes, kallades Giorgos Papandreou till ett möte med Frankrikes president Nicholas Sarkozy, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso, Europeiska rådets ordförande Herman van Rompuy, Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker, Europeiska centralbankens chef Mario Draghi och Internationella valutafondens chef Christine Lagarde.

– Vi gjorde klart för honom att hans agerande var illojalt, meddelade Jean-Claude Juncker efteråt.

Beskedet till Papandreou var brutalt. En folkomröstning skulle inte handla om räddningspaketet, utan om Greklands fortsatta medlemskap i valutaunionen. För Tyskland och Frankrike är det viktigare att rädda euron än Grekland. Inte en euro skulle betalas ut från EU och IMF förrän folkomröstningen var avklarad – eller ännu hellre avblåst.

Papandreou tvingades till underkastelse för att sedan kasta in handduken. I stället för folkomröstning får grekerna nu en före detta bankchef till premiärminister. Den tidigare vice ECB-chefen Loukas Papademos ska leda en koalitionsregering med socialdemokratiska Pasok och konservativa Ny demokrati samt det nationalistiska högerpartiet Laos (som för första gången sedan av slutet på militärdiktaturen 1974 rycker in i regeringen). Den förre E U-kommissionären Stavros Dimas blir ny utrikesminister.

EU-teknokraterna Loukas Papademos och Stavros Dimas är kanske rätt män på rätt plats. Den grekiska regeringens roll är sedan en tid tillbaka inte att göra vad folket vill, utan att administrera de beslut som tas av EU, ECB och IMF.

Samtidigt skärper Bryssel kontrollen över Grekland.
Eurogruppen, EU-kommissionen och EU-ordföranden Herman van Rompuy kräver att de stora partiernas ledare också ska skriva under ett papper på att de kommer att fullfölja de åtstramningar och privatiseringar som EU och IMF påbjuder oavsett vad det grekiska folket tycker.

– EU och IMF behöver veta att åtagandena gäller även framtida regeringar innan man åtar sig mångåriga stödinsatser, sade José Manuel Barroso efter ett möte med Loukas Papademos i Bryssel.

Dessutom vill Angela Merkel och Nicholas Sarkozy ersätta EU:s regelbundna inspektionsresor med permanent närvaro i Aten av budgetkontrollanter från Bryssel.

Eukrati i stället för folkstyre. Demokratiskt fattade beslut i medlemsländerna kan och ska överprövas för eurons (först och främst Tysklands och Frankrikes) bästa. Det är EU i ett nötskal.

GÖSTA TORSTENSSON