Teknokrater styr i krisens Europa

 

I Grekland styr nu Lucas Papademos och i Italien har Mario Monti ersatt Silvo Berlusconi. Tillsättningarna har mött jubel från Bryssel och den så kallade marknaden.

Men ingen tycks reflektera över att varken Papademos eller Monti är folkvalda. De har inte fått sina uppdrag genom att de vunnit väljarnas förtroende.

När de nu ska fatta avgörande beslut om sina länders framtid saknar de ett tydligt mandat från det grekiska och italienska folket.

Och det är inga små förändringar som de planerar att genomföra: löner ska frysas eller sänkas, omfattande privatiseringar genomföras, arbetsrätten nedmonteras, pensionsåldern höjas och den redan underutvecklade välfärden ska utsättas för omfattande nedskärningar.

Samtidigt har en av demokratins grunder, ansvarsutkrävandet, satts ur spel. För grunden i en demokrati är att väljarna kan rösta bort de politiker man är missnöjd med. Men vem kan rösta bort Europas nya teknokrater?

Den ekonomiska kris som vi ser växa sig allt starkare i södra Europa är på god väg att bli en demokratins kris – och Europas liberaler jublar över utvecklingen.
Samtidigt har Italien och Grekland hamnat under ekonomiskt förmyndarskap. Tjänstemän från IMF och EU har i realiteten tagit över makten över den ekonomiska politiken. Från EU:s sida höjs dessutom krav på att upphäva rätten till centrala kollektivavtal för privatanställda i Grekland, en tydlig inskränkning i den grundläggande mänskliga rättigheten att få organisera sig och kräva sina rättigheter på sin arbetsplats.

Att vanliga italienare och greker har några som helst synpunkter på utvecklingen i sina egna länder beskrivs som ansvarslöst, trots att det nu är de som ska betala priset för en kris som andra skapat.
Demonstrationerna utanför parlamenten, strejkerna och protesterna döms ut. Att grekerna skulle tillåtas folkomrösta om några av de största besluten i landets moderna historia beskrevs som galenskap.

Jag har ingen större tilltro till de flesta parlamentsledamöter i Rom och Aten. Hade jag varit italiensk eller grekisk medborgare hade jag sällat mig till demonstranterna på torget. Men det går inte bara att vara demokrat när ens eget lag vinner valen, demokratins grundprinciper behöver försvaras även vid ekonomisk kris.

Den ekonomiska krisen har i stora delar sin grund i att demokratin pressats tillbaka. När kortsiktiga vinstintressen fått styra allt större delar av samhällets utveckling har befolkningens långsiktiga intressen av välfärd, infrastruktur och arbetstillfällen fått stå tillbaka. Del efter del av samhällsekonomin har dragits in i spekulation och de ekonomiska bubblorna kunnat växa sig enorma.

Svaret på krisen borde därför vara mer av demokrati. Finansmarknaderna behöver regleras, de stängda styrelserummen i finansinstituten och bankerna öppnas upp och utrymmet för skattefusk och kapitalflykt elimineras. Varje land måste få möjlighet att lämna det kapsejsade EMU-projektet och ta tillbaka makten över sin ränte- och valutapolitik.
I grunden handlar det om att makten måste flyttas från marknadskrafterna till de demokratiska valda församlingarna. Vad Grekland och Italien behöver är folkvalda ledare som är beredda att ta strid för demokratin, inte teknokrater.

HANS LINDE
riksdagsledamot (v)