Kampen växer mot
Merkozypakten
Det är i första hand det växande motståndet i EU:s dominerande länder Tyskland och Frankrike som kan fälla den nya Merkozypakten, som också alliansregeringen och socialdemokrater säger ja till för som det heter få inflytande över euroländernas ekonomiska politik. Enligt pakten skall densamma införlivas ”inom Europeiska unionens rättsliga ramar” efter högst fem år.
Blir Merkozypakten verklighet får den så kallade Trojkan (ECB,
EU-kommissionen och IMF) fritt fram att på egen hand diktera
euroländernas ekonomiska politik, dvs. att genom en drakonisk
åtstramningspolitik tömma de offentliga kassakistorna för att
rädda det privata storkapitalet. Det offentliga strukturella
underskottet får inte överstiga 0,5 procent, och den offentliga
skulden skall minskas med fem procent per år tills taket på max
60 procent uppnås. Om EU-kommissionen finner att en
”fördragslutande part” inte följer de nya hårda villkoren kan
EU-domstolen utdöma vite på maximalt 0.1 procent av BNP. Vite
gäller således även Sverige om riksdagen ställer sig bakom
Merkozypakten.
I Tyskland planeras Merkozypakten behandlas i förbundsdagen och
förbundsrådet i mitten av maj. För att få igenom den krävs 2/3
majoritet. Regeringskoalitionen av CDU/CSU och liberalerna har
ökande problem. Den lyckades inte fått absolut majoritet i
förbundsdagen när det senaste räddningspaket till Grekland
röstades igenom i februari. Besvärliga delstatsval väntar i
Schleswig-Holstein (6 maj) och folkrika Nordrhein Westfalen (13
maj). I den senare delstaten, där en minoritetstyrd SPD-regering
sitter vid makten, är 34 kommuner skuldsatta upp över öronen
enligt de budgetregler som infördes i den federala grundlagen
2009. Dessa kommuner får 350 miljoner i understöd som även andra
kommuner i delstaten får hjälpa till med att finansiera. Senast
2016 skall samtliga kommuner i delstaten uppnå budgetbalans utan
ytterligare hjälp på delstatsnivå. För de kommuner som inte
uppfyller budgetkraven kommer en särskild kommissarie att utses
för att verka i den kommunala förvaltningen, dvs. en grekisk
lösning, vilket ifrågasätter det kommunala självstyret och all
form av lokal demokrati.
Samtidigt var i slutet av mars knappt 140.000 löntagare uttagna
i strejk av offentlighets- och infrastrukturfacket Ver.di som
kräver 6,5 procent i lönelyft. Ver.dis ordförande Frank Bsirske
har hotat med att om arbetsgivarna inte går med på kravet går
Tyskland mot den största strejken på 20 år. Det jäser också inom
SPD. Sju förbundsdagsledamöter i SPD röstade emot det senaste
Greklandspaketet, och Klaus Barthel, som sitter ledningen för
den nationella socialdemokratiska arbetarkommissionen (AfA),
uppmanar till att rösta nej till Merkozypakten och den
gigantiska räddningsfonden ESM.
I presidentvalskampanjen i Frankrike inför andra omgången 6 maj
undviker kandidaterna nogsamt att tala om Merkozypakten, som i
Frankrike också går under namnet Super-Maastricht. Tidningen The
Economist förebrår huvudkandidaterna Nicolas Sarkozy och
Francoise Hollande för att inte förbereda fransmännen för ”en
chock efter 6 maj” som kommer innebära brutala nedskärningar i
socialförsäkringar, arbetslöshets-ersättning, pensioner och
tjänster inom det offentliga.
Bara under 2013 kommer Merkozypakten kräva en nationell
budgetåtstramning på 80 miljarder euro, vilket motsvarar hela
det franska utbildningsdepartements budget. I svenska media har
framskymtat att socialisten Hollande vill omförhandla
Merkozypakten om han vinner. Men Le Nouvel Observateur har
avslöjat att det pågår diskreta underhandlingar mellan Merkel
och Hollande som går ut på att inget ändras i Merkozypakten, men
att Hollande i gengäld får ett protokoll om vikten av tillväxt
och sysselsättning som läggs till fördraget.
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Kritiska EU-fakta nr 126 2012