EU-parlamentet stoppade det omstridda Actaavtalet

Det var med förkrossande majoritet som ACTA slutligen begravdes av EU-parlamentet i början av juli.

Den massiva kampanj som genomfördes av gräsrotsrörelser i hela Europa lyckades vinna parlamentarikernas gehör och många som initialt tänkt rösta för förslaget ändrade sig under tidens gång. Samtidigt fortsatte det politiska spelet ända in på sluttampen.

Den ansvarige kommissionären de Gucht och den konservativa gruppen EPP försökte med hjälp av smutskastning, förhalning, och rena hot övertyga parlamentet in i det sista att ändå acceptera förslaget.
Mikael Gustafsson, EU-parlamentariker för Vänsterpartiet, anser att det var chockerande att se hur man försökte åsidosätta demokratin. I det ansvariga utskottet, vars omröstning var vägledande för parlamentet, försökte kommissionären på olika vis manipulera röstandet genom att bland annat kräva att få tala till ledamöterna precis innan omröstningen.

Omröstningen i utskottet vann nej-sidan men det var ändå inte helt glasklart att man skulle vinna i parlamentet. Dagarna innan omröstningen försökte EPP allt från att flytta frågan från dagordningen till att få omröstningen att handla om att skjuta upp beslutet och på det viset försöka vinna över de osäkra rösterna. Det ryktades också att man ville begära en sluten omröstning, för att ”hjälpa” de parlamentariker som var för förslaget att våga rösta så.

En sluten omröstning innebär att de folkvalda inte behöver stå till svars för det de röstar på. Mikael Gustafsson anser att möjligheten till slutna omröstningar är djupt provocerande, speciellt i en fråga som handlar om yttrandefrihet och demokrati.

Omröstningen hölls tillslut som en så kallad Roll Call Vote, vilket innebär att det i efterhand går att se hur parlamentarikerna röstat, något som alltså inte är helt självklart i parlamentet.

Nu är slutligen förslaget på sophögen och det är helt och hållet folkets seger över ekonomiska intressen.

– Utan den enorma folkrörelse detta skapat hade vi aldrig kunnat vinna den här viktiga frågan, menar Mikael Gustafsson. Samtidigt vill han varna för att detta på inget vis betyder att frågan är vunnen.

Han pekar på hur parlamentet i tidigare frågor efter att ha förkastat kommissionens första förslag ibland godkänt ännu sämre och mer odemokratiska förslag när kommissionen återkommit med frågan en andra gång. PNR (information om passagerare på flyg), är ett exempel på detta, menar han.

Parlamentet krävde att det ursprungliga förslaget skulle arbetas om, men det nya var ännu sämre och ger USA massor av information om passagerare och resemönster.

– Man valde att rösta igenom det, nästan som för att vara snälla mot kommissionen, eftersom man ju sagt nej en gång tidigare, säger Mikael Gustafsson.

AMANDA ÅHALL

 

Kritiska EU-fakta nr 127 sept 2012