Omförhandla även Sveriges medlemskap i EU

 

EU-medlemskapets villkor är på väg att förändras i grunden. Det kräver en ny EU-debatt även i Sverige.
Den förändring som nu sker orsakas främst av den djupa krisen i euroområdet. Krisen är en social och ekonomisk katastrof som till stor del har orsakats av EU:s politik med gemensam valuta och avreglerad finanssektor. Men krisen är också något som påskyndar euroområdets, och kanske även EU:s, utveckling mot en mycket långtgående överstatlig ekonomisk politik. Nationella budgetar läggs under EU:s kontroll. Euroländerna ska kunna betala de nationella bankernas förluster via bankunionen och den så kallade stabilitetsmekanismen. Det är en enorm överföring av suveränitet och politisk makt.

Samtidigt vill Storbritannien omförhandla villkoren för sitt EU-medlemskap och landet går kanske mot en folkomröstning om själva medlemskapet. Även det förändrar EU i grunden. Ett EU utan Storbritannien skulle ha helt andra politiska maktförhållanden och kostnader som till stor del skulle vara till Sveriges nackdel. I grunden bör dock utspelet från Storbritanniens premiärminister välkomnas, fler ledare i EU borde lyssna på sin befolkning i EU-frågan. Brist på verklig demokrati och folklig förankring är EU-projektets största svaghet.
Det mer enhetliga och mindre överstatliga EU som vi en gång gick med i finns inte längre. Sverige kan inte följa med på euroområdets resa mot en europeisk superstat. Det har väljarna uttryckligen avvisat i folkomröstningen om EMU. Det gör att den brittiska vägen att omförhandla medlemskapets villkor framstår som ett både realistiskt och lockande alternativ.

1. Vänsterpartiet vill ha ett socialt protokoll i EU:s fördrag som sätter stopp för den sociala dumping och det hänsynslösa utnyttjandet av arbetskraft som rör sig över gränserna. Alla som arbetar i Sverige ska få lika bra villkor och kunna skyddas av kollektivavtal.

2. Vi vill att hänsynen till miljö och folkhälsa överordnas företagens rätt att sälja sina varor. Vi vill återinföra rätten för oss att gå före på miljöområdet.

3. Vänsterpartiet vill att Sverige ska kräva ett juridiskt bindande undantag från hela EMU-konstruktionen. Vi ska stå fria såväl från euron, som från en allt mer centralstyrd ekonomisk politik på EU-nivå.

4. Vi vill lämna EU:s jordbrukspolitik eftersom den är orättvis, dyr och föråldrad. Istället vill vi införa en nationell jordbrukspolitik. Det gör att vi också kan kräva en betydande sänkning av den allt större svenska medlemsavgiften till EU.

Vi anklagas ibland för att vilja ha ett Europa à la carte. Det stämmer delvis. Vi vill hellre kunna välja det som passar oss på menyn än att tvångsmatas med en dagens rätt som smakar allt mer illa. Vi tror att ett europeiskt samarbete som respekterar länders olikheter fungerar bättre och får större folkligt legitimitet.

En omförhandling av medlemskapets villkor skulle kunna få stort folkligt stöd. Man måste inte vara EU-motståndare för att tycka att EU har för mycket makt och att vi inte ska bli en del av en framväxande EU-stat. Om Storbritannien förhandlar om medlemskapets villkor eller lämnar EU och om euroområdets utveckling mot statsbildning fortsätter, så kommer det att påverka EU-medlemskapet även för Sverige.

Regeringens strategi att vara så lojal som möjligt mot EU och att verka för enhetliga lösningar för hela EU är inte längre möjlig. Det är dags att inse det och att staka ut en ny väg för svensk EU-politik.

JONAS SJÖSTEDT
partiledare Vänsterpartiet

 

Kritiska EU-fakta nr 129 februari 2013