nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 

Seger för Island över EU efter bankkollaps under finanskrisen

Island bröt inte mot EU-direktivet om insättningsskydd när man inte kompenserade brittiska och holländska bankkunder som förlorade sina besparingar när internetbanken Icesave kraschade år 2008. Det slår EFTA-domstolen i Luxemburg fast.

Icesave var en internetbank som ägdes av Landsbanki, en av de tre isländska storbanker som kollapsade hösten 2008. Icesave hade hundratusentals kunder utanför Island, i huvudsak i Storbritannien och Holland. Den isländska regeringen kompenserade inhemska bankkunder, men inte de utländska.

De 340.000 brittiska och holländska Icesave-kunderna kompenserades så småningom av respektive regering i London och Haag. Men regeringarna i Holland och Storbritannien skickade räkningen till Reykjavik.

Britternas dåvarande socialdemokratiske premiärminister Gordon Brown satte upp Island på samma terroristlista som Al-Qaida och liknande grupper, för att kunna frysa isländska tillgångar i Storbritannien. Flera islänningar sände i harm foton på sina små barn till Downing Street 10 med hälsningen ”Jag är terrorist”.

Den isländska riksdagen, alltinget, har ratificerat två Icesaveavtal med Storbritannien och Holland, som skulle reglera skulden. Men båda avtalen har rivits upp sedan det isländska folket sagt nej i två folkomröstningar inom loppet av ett år. I den första folkomröstningen sade 93 procent nej, i den andra folkomröstningen sade 60 procent nej.

Regeringarna i London och Haag anmälde då Island till EFTA-domstolen i Luxemburg och hävdade att islänningarna bröt mot EU-direktivet om insättningsgaranti. Skulle Island förlora riskerade det lilla landet och dess befolkning på 320.000 invånare möta höga tilläggsräntor på den av Storbritannien och Holland hävdade skulden som i dagsläget uppgår till motsvarande 40 miljarder kronor.

EFTA-domstolen bevakar att Norge, Island, Lichtenstein följer reglerna som gäller på det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som består av de tre länderna och EU. EES-avtalet innebär att Norge, Island och Lichtenstein är delar av EU:s inre marknad med fri rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och kapital (till exempel banker).

EES-avtalets egna övervakare, ESA, menade, precis som EU-kommissionen och Storbritannien och Holland, att regeringen i Reykjavik diskriminerade icke-isländska bankkunder när den senare med statliga medel hjälpte inhemska bankkunder men inte de andra.

Men EFTA-domstolen bedömer nu att även om alla länder i EES-området måste se till att det finns system på plats som garanterar att bankkunderna skyddas av insättningsgarantin vid en bankkrasch, så är inte staten själv skyldig att garantera insättningsskydd.

”Det är däremot inte förutsatt i denna bestämmelse att ESS-stater måste garantera utbetalningen av de insatta tillgångarna under alla omständigheter”, lyder domslutet.

Domstolens beslut kan inte överklagas. Island slipper nu också alla rättegångskostnader.
I Reykjavik var lättnaden stor efter att domen fallit i EFTA-domstolen.

- Det är en fullständig seger, säger Islands finansminister Steingrimur J Sigfusson till dagstidningen Dagbladid Visirs nätupplaga.

Sigfusson, som också är ledare för Islands motsvarighet till Vänsterpartiet, tillägger att han är ”fruktansvärt glad” och att domslutet var bättre än han vågat tro.
För EU är domen en prestigeförlust eftersom EU:s linje hela tiden varit att ansvaret för insättningsskydd enbart ligger på Island. Icesavefallet har redan tidigare bidragit till att kyla ned Islands förhandlingar om EU-medlemskap, och det lär inte bli bättre nu.

Islands finansminister Katrin Juliusdottir säger till nyhetsbyrån Reuters att en folkomröstning om medlemskap i EU kan komma att hållas hösten 2014. Men ännu återstår flera förhandlingsavsnitt att diskutera mellan Bryssel och Reykjavik. En fråga som kan påverka utgången i folkomröstningen är de kommande EU-villkoren för landets viktiga fiskeindustri.

En majoritet av islänningarna är emot ett EU-medlemskap, enligt isländska tidningen Morgunblaðið.

 

GÖSTA TORSTENSSON
 

 

Kritiska EU-fakta nr 129 februari 2013