Vi säger nej till finanspakten

 

Med EMU-krisen har det blivit alltmer uppenbart att det är EU:s stormakter som dikterar villkoren för övriga EU-länder. Den finanspakt som Tyskland och Frankrike har påtvingat euroländerna innebär allt mer av precis det som hittills fungerat mycket dåligt. Europafackets generalsekreterare Bernadette Ségol säger att finanspakten innebär ”permanent automatisk åtstramning ”och att ”det är en nederlagsstrategi, därför att beslutet skär av varje möjlighet till ekonomisk återhämtning”.

Finanspakten medför att man stramar åt tyglarna för medlemsstaternas finanspolitik [offentliga utgifter och skatter]. I praktiken handlar det om att acceptera kraftiga nedskärningar i välfärden, försämringar för löntagarna och uppluckringar av de fackliga rättigheterna.

Finanspakten innebär ett tvång för länder som har euron som valuta att överge sitt demokratiska självbestämmande över finanspolitiken och acceptera en hårdare styrning från det nya Eurotoppmöte med en särskild ordförande som kommer att styras av stormakternas regeringar och där EU-domstolen, EU-kommissionen och Europeiska centralbanken [ECB] verkställer deras påbud.

Sverige och andra EU-länder utanför euron kan ansluta sig till euroländernas åtstramningspakt på frivillig väg. Men att gå med i finanspakten innebär ytterligare ett steg in i den valutaunion som svenska folket röstade nej till i folkomröstningen 2003 och som 82,3 procent skulle säga nej till om det vore folkomröstning idag [SCB, november 2012].

Riksdagen måste därför säga nej till euroländernas finanspakt.

EU-kritiska Centernätverket,
Elektrikerförbundet,
Gruv 4:an,
IF Metall Malmfälten,
Kommunal Stockholms län Sektion 30,
Kommunistiska Partiet,
SEKO Infranord,
SEKO Mellannorrland,
SEKO Tunnelbanan Klubb 111,
Socialdemokratiska EU-kritiker,
Rättvisepartiet Socialisterna,
Svensk lokförarförening (SLFF),
Svenska Clartéförbundet,
Transportarbetareförbundet,
Transportarbetareförbundet avdelning 3,
Transportarbetare-förbundet avdelning 46,
Ung Vänster,
Välfärd utan vinst,
Vänsterpartiet

 

Kritiska EU-fakta nr 129 februari 2013