– NU HAR VI FÅTT DEN politik som Tysklands regering hela tiden
önskade, sade den tyske finansministern Wolfgang Schäuble, då
han lämnade krismötet om Cypern i Bryssel natten till måndagen
den 24 mars efter ett så kallat ”treskjortsmöte”.
Medan avtalet skall antas av parlamenten i Tyskland, Finland och
Holland verkar det i skrivande stund som om att de stora
länderna i EU liksom Internationella valutafonden (IMF)
motsätter sig att Cyperns parlament skall få rösta om saken.
Enligt brittiska BBC påpekade IMF-chefen Christine Lagarde på
mötet i Bryssel att när man nu inte beskattar banktillgångar på
under 100.000 euro, så är det inte nödvändigt att anta
uppgörelsen i Cyperns parlament.
Avtalet öppnar för att Cypern får ett ”krislån” på 10 miljarder
euro, vilket ska återbetalas till hög ränta. I gengäld skall
landet självt lägga upp 5,8 miljarder euro som skall betalas via
offentliga nedskärningar samt privatiseringar och
utförsäljningar av tillgångar till andra länder.
En stor del av dessa 5,8 miljarder skall hämtas hem genom att
konfiskera delar av de summor som överstiger 100.000 euro som
finns på cypriotiska konton. Detta drabbar en rad rika människor
– däribland en rad utländska placerare.
MEN VAD SOM DET talas tystare om är att uppgörelsen om att
beskatta konton över 100.000 euro, inte bara innefattar rika
privatpersoner, utan även kollektiva och offentliga fonder, som
pensionspengar. Den breda allmänheten går inte fri från
beskattningen.
Dessutom stänger man Cyperns näst största bank, Laiki, som
överför sina arkiv och handlingar till landets största bank,
Bank of Cyprus. Men bortsett från dessa finansiella
transaktioner, så står det helt klart att räkningen för
bankkrisen skall betalas av landets befolkning genom offentliga
nedskärningar och utförsäljningar av landets tillgångar.
”De cypriotiska myndigheterna har lovat […] konsolidering av
ekonomin, strukturreformer och privatiseringar”, står det i
uttalandet från eurogruppens finansministrar.
”Motsvarande regler har aldrig tidigare införts i ett euroland.
Det fria flödet av kapital över gränserna är snarare en av
grundtankarna med hela euron och det finns också inskrivet i
EU:s fördrag (artikel 63). Restriktionerna motiveras med en
annan paragraf (artikel 65) som i allmänna termer handlar om
säkerhet”, står det i artikeln ”Har Cypern redan lämnar euron?”
i Svenska Dagbladet Näringsliv.
Guntram Wolff på tankesmedjan Bruegel, som citeras i nämnda
artikel, menar att EU i praktiken infört en ny valuta på Cypern.
”Det innebär att en cypriotisk euro inte är lika mycket värd som
en tysk euro och inte kan användas i hela valutaunionen.”
Hela tvångspaketet säger åtskilligt om maktförhållandena inom
EU. Den cypriotiska elitens mål var att försöka behålla sina
finansiella förbindelser med Ryssland och tvinga arbetarna att
betala genom att nationalisera de fristående pensionsfonderna.
Andra förslag var att tigga av den rika och mäktiga kyrkan samt
att sälja av guldreserven.
Men EU avslog dessa åtgärder som otillräckliga. Den tyska
förbundskanslern Angela Merkel sade på ett partimöte för det
kristdemokratiska regeringspartiet CDU att ”Vi vill att Cypern
är kvar i eurozonen”, men insisterade på att dess ”nuvarande
affärsmodell är död”.
EU-pamparnas försök att framställa deras attack mot Cypern som
en folklig åtgärd för att beskatta ryska oligarkers miljarder på
cypriotiska banker bär falskhetens signum.
Plundrandet av Cypern har inget att göra med att expropriera
kapitalisters tillgångar. Medan arbetarna kommer förlora på sina
pensionssparanden, försöker EU att framtvinga överförandet av
finansiella tillgångar från Cypern och Ryssland till de rikaste
och mäktigaste delarna av det internationella finanskapitalet.
Finansiella kommentatorer har uppmärksammat att genom den
cypriotiska krisen så tvingas en rad affärsverksamheter bort
från Cypern. De flyttar då sina finansiella operationer till de
större och mäktigare länderna i Västeuropa, inte minst Tyskland.
Dessa länders bankväsenden är själva i stort behov av
kapitalinflöden, på grund av den allmänna ekonomiska
stagnationen som kommit till följd av alla nedskärningspaket.
ERIK ANDERSSON
Kritiska EU-fakta nr 130 maj 2013