Lex Laval är olaglig enligt FN-organisationen ILO
FN-ORGANET ILO underkänner Lex Laval, de lagändringar som
Sverige genomförde efter EU-domstolens uppmärksammade Lavaldom.
Svensk rätt strider mot internationell rätt, slår ILO fast.
– Det är ett glädjande besked, säger Claes-Mikael Jonsson, som
är jurist på LO. Framför allt för Byggnads och Elektrikerna som
i det närmaste varit utsatta för en häxprocess.
Det är ILO:s expertkommitté, som består av oberoende juridiska
experter, som kommit fram till att Lex Laval strider mot ILO:s
kärnkonventioner om förenings- och förhandlingsrätt.
I yttrandet uppmanas den svenska regeringen att ändra
lagstiftningen som begränsar fackliga organisationers
möjligheter till stridsåtgärder för att tvinga fram
kollektivavtal med utländska företag.
– Vi har hela tiden trott att det skulle gå så här. Den sittande
Lavalutredningen får nu en stor anledning att titta närmare på
ILO-rätten och inte bara EU-rätten, säger Samuel Engblom, som är
chefsjurist på TCO.
DEN UTREDNING HAN hänvisar till har regeringen tvingats
tillsätta efter krav från en majoritet i arbetsmarknadsutskottet
bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet
och Sverigedemokraterna.
Förutom att ILO:s expertkommitté uppmanar den svenska regeringen
att ändra Lex Laval vill de att regeringen kompenserar Byggnads
och Elektrikerförbundet för skadestånden på drygt tre miljoner
kronor de tvingats betala till det lettiska företaget Laval (i
praktiken till Svenskt Näringsliv eftersom Laval hade gått i
konkurs långt innan Lavaldomen kom).
Den borgerliga regeringen och de andra EU-positiva partierna i
riksdagen ställs nu inför ett dilemma; ska man följa de
folkrättsliga förpliktelserna Sverige har som medlem i ILO eller
de överstatliga skyldigheter Sverige har som delstat i EU? Att
det finns en konflikt mellan ILO och EU är inget nytt. Redan när
socialdemokraterna satt i regeringsställning undvek man att
ratificera ILO-konvention nr 94, om arbetsklausuler i kontrakt
där offentlig myndighet är part, med anledning av inofficiella
rekommendationer man fått från EU-kommissionen.
Och bara ett halvår efter Lavaldomen slog EU-domstolen 2008 fast
att den tyska delstaten Niedersachsen inte får kräva att företag
som tilldelas offentliga kontrakt betalar sina anställda lön
enligt kollektivavtalet på orten. I denna så kallade Rüffertdom
befäster EU-domstolen den ståndpunkt som den intog i Lavalmålet.
Indirekt underkänner den därmed också den princip som ILO:s
konvention nr 94 bygger på.
ATT SVENSKA EU-ANPASSADE lagar strider mot internationella
konventioner är antagligen inget som bekymrar EU-byråkraterna i
Bryssel. EU-rätten har, enligt EU-domstolens rättspraxis och
Lissabonfördraget, EU:s nuvarande grundlag, företräde framför
nationella lagar och internationella konventioner. Och om inte
medlemsländerna tillämpar denna princip gör de sig skyldiga till
fördragsbrott något som noga övervakas av EU-kommissionen som i
slutändan kan vända sig till EU-domstolen och föreslå att det
förfelande landet ska drabbas av böter.
Fortsättning följer.
Den sittande Lavalutredningen ska även, enligt majoriteten i
arbetsmarknadsutskottet, komma med förslag om att Sverige ska
ratificera ILO-konventionen 94.
Förslaget är utmärkt, men enligt regeringens direktiv till
utredningen, som leds av arbetsmarknadsutskottets ordförande
Elisabeth Svantesson (m), ska den bara se över
utstationeringsreglerna i förhållande till EU-rätten. Den ska
inte titta på hur Lex Laval förhåller sig till mänskliga
rättigheter eller ILO.
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Kritiska EU-fakta nr 130 maj 2013
