RUBRIKERNA ÄR DRAMATISKA. Det officiella Europa påstås rasa över
det spioneri det amerikanska underrättelseorganet NSA ägnar sig
åt. Höga företrädare för EU protesterar och ministrar från
Tyskland, Frankrike och andra länder kräver offentligt
förklaringar.
I själva verket har unionens ledare samfällt bestämt sig för att
ligga så lågt som opinionsläget överhuvudtaget tillåter.
I Tyskland har NSA enligt Edward Snowdens avslöjanden dagligen
övervakat upp till 60 miljoner samtal och internetkontakter.
Dessutom har landets diplomatiska företrädare i hemlighet
avlyssnats. Angela Merkel nöjer sig med ett samrådsorgan utlovat
av Barack Obama.
KOMMISSIONEN I BRYSSEL övervägde före NSA-skandalen ett förslag
om att förbjuda IT-bolag att lämna ut personuppgifter till USA:s
statsorgan. Det har nu, efter massiva påtryckningar från
inblandade amerikanska företag, dragits tillbaka. Unionens
ledare vill inte komplicera förhandlingarna om ett så kallat
frihandelsavtal mellan USA och EU.
I stället bistår EU-länderna lydigt Vita Huset i jakten på den
person som avslöjat NSA:s brottsliga verksamhet. När Bolivias
president Evo Morales skulle återvända från ett besök i Moskva
tvingade Frankrike, Portugal och Italien planet att nödlanda i
Wien, där det genomsöktes innan det fick tillstånd att fara
vidare. Allt i flagrant strid mot det diplomatiska regelverket.
SVERIGE UTMÄRKER SIG med att inte ens sträcka sig så långt som
till ett pliktskyldigt fördömande av NSA:s framfart. Fredrik
Reinfeldt och Carl Bildt viftar i intervjuer bort frågan, och
den socialdemokratiska oppositionen säger, så vitt bekant, inte
ett pip.
Därmed bör saken inte vara utagerad.
icrosoft, Google och andra amerikanska IT-bolag lämnar
rutinmässigt ut personuppgifter till NSA. En av
samlingspunkterna i detta elektroniska övervakningsnätverk
ligger numera inom svensk jurisdiktion, Facebooks datacentral i
Luleå.
Enligt personuppgiftslagen åligger det den ansvarige vid
anläggningen att se till att personuppgifter samlas in ”bara för
särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål” och att
de ”inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det
för vilket uppgifterna samlades in”.
Det finns alltså starka skäl för ett rättsligt ingripande. Men
på min förfrågan meddelar Datainspektionen kort att man inte
”inlett något ärende rörande detta”.
Enligt brottsbalken kan vidare envar som ”med uppsåt att gå
främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med
användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för
anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller
till dylik verksamhet lämnar medverkan” dömas till fängelse i
upp till fyra år för olovlig underrättelseverksamhet.
JAG VÄNDER MIG TILL Åklagarmyndigheten, vilken rekommenderar mig
att ringa FRA och Säpo. FRA hänvisar till Säpo.
Säkerhetspolisen, som då det gäller jakt på terrorister brukar
berömma sig över öppenhet kring sina hotbilder och metoder,
inskränker sig i detta fall till ett e-postmeddelande. Huruvida
den som bistår NSA i insamlingen av personuppgifter gör sig
skyldig till brott ”är en rent hypotetisk fråga och inget som vi
spekulerar i”, skriver pressekreterare Fredrik Nilsson.
Så käckt.
Sverige är sannolikt direkt berört av en grov och omfattande
internationell brottslighet. Statsledningen och våra myndigheter
och rättsorgan finner det självklart att inte lyfta ett finger.
MIKAEL NYBERG
Kritiska EU-fakta nr 131 september 2013