Alla EU-länder dansar efter USA:s pipa

RUBRIKERNA ÄR DRAMATISKA. Det officiella Europa påstås rasa över det spioneri det amerikanska underrättelseorganet NSA ägnar sig åt. Höga företrädare för EU protesterar och ministrar från Tyskland, Frankrike och andra länder kräver offentligt förklaringar.

I själva verket har unionens ledare samfällt bestämt sig för att ligga så lågt som opinionsläget överhuvudtaget tillåter.

I Tyskland har NSA enligt Edward Snowdens avslöjanden dagligen övervakat upp till 60 miljoner samtal och internetkontakter. Dessutom har landets diplomatiska företrädare i hemlighet avlyssnats. Angela Merkel nöjer sig med ett samrådsorgan utlovat av Barack Obama.

KOMMISSIONEN I BRYSSEL övervägde före NSA-skandalen ett förslag om att förbjuda IT-bolag att lämna ut personuppgifter till USA:s statsorgan. Det har nu, efter massiva påtryckningar från inblandade amerikanska företag, dragits tillbaka. Unionens ledare vill inte komplicera förhandlingarna om ett så kallat frihandelsavtal mellan USA och EU.

I stället bistår EU-länderna lydigt Vita Huset i jakten på den person som avslöjat NSA:s brottsliga verksamhet. När Bolivias president Evo Morales skulle återvända från ett besök i Moskva tvingade Frankrike, Portugal och Italien planet att nödlanda i Wien, där det genomsöktes innan det fick tillstånd att fara vidare. Allt i flagrant strid mot det diplomatiska regelverket.

SVERIGE UTMÄRKER SIG med att inte ens sträcka sig så långt som till ett pliktskyldigt fördömande av NSA:s framfart. Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt viftar i intervjuer bort frågan, och den socialdemokratiska oppositionen säger, så vitt bekant, inte ett pip.

Därmed bör saken inte vara utagerad.

icrosoft, Google och andra amerikanska IT-bolag lämnar rutinmässigt ut personuppgifter till NSA. En av samlingspunkterna i detta elektroniska övervakningsnätverk ligger numera inom svensk jurisdiktion, Facebooks datacentral i Luleå.

Enligt personuppgiftslagen åligger det den ansvarige vid anläggningen att se till att personuppgifter samlas in ”bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål” och att de ”inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in”.

Det finns alltså starka skäl för ett rättsligt ingripande. Men på min förfrågan meddelar Datainspektionen kort att man inte ”inlett något ärende rörande detta”.

Enligt brottsbalken kan vidare envar som ”med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan” dömas till fängelse i upp till fyra år för olovlig underrättelseverksamhet.

JAG VÄNDER MIG TILL Åklagarmyndigheten, vilken rekommenderar mig att ringa FRA och Säpo. FRA hänvisar till Säpo. Säkerhetspolisen, som då det gäller jakt på terrorister brukar berömma sig över öppenhet kring sina hotbilder och metoder, inskränker sig i detta fall till ett e-postmeddelande. Huruvida den som bistår NSA i insamlingen av personuppgifter gör sig skyldig till brott ”är en rent hypotetisk fråga och inget som vi spekulerar i”, skriver pressekreterare Fredrik Nilsson.

Så käckt.

Sverige är sannolikt direkt berört av en grov och omfattande internationell brottslighet. Statsledningen och våra myndigheter och rättsorgan finner det självklart att inte lyfta ett finger.

MIKAEL NYBERG
 

 

Kritiska EU-fakta nr 131 september  2013