Stefan Löfven försöker vilseleda de egna väljarna

”MED EMU ÖKAR det politiska inflytandet på marknadens bekostnad. Det är ett starkt vänsterargument.” Det sade Stefan Löfven, då vice ordförande i fackförbundet Metall och ordförande i Fackliga röster för Europa, i LO-tidningen den 9 maj 2003. ”Idag styr marknaden över ränta och valuta. Jag är förvånad att de som säger sig vara vänster och mot EMU försvarar markandens starka inflytande.”

Löfvens resonemang är märkligt på många sätt.

För det första är det dunkelt vad han menar med att marknaden styr över sen svenska räntan. Det är ju riksbanken, närmare bestämt dess direktion, som sätter styrräntan (reproräntan) vilket i sin tur påverkar markandsräntorna.

Möjligen menar Löfven att riksbanken fungerar odemokratiskt, i det att det är politiskt oberoende byråkrater och inte politiskt förtroendevalda som avgör räntenivån. I så fall är det inte svårt att hålla med. Men saken är ju den att penningpolitiken har avdemokratiserats som ett viktigt led i anpassningen till EMU. Det var på regeringen Perssons förslag som riksdagen (socialdemokraterna tillsammans med de borgerliga partierna) 1998 beslöt att riksbanken skulle göras oåtkomlig för politiskt inflytande och att den enväldiga riksbanksdirektionens viktigaste uppgift är att bekämpa inflationen.

ATT DET ÄR MARKNADEN som styr den svenska valutan är korrekt. Ända sedan kronan i november 1992 frigjordes från kopplingen till ecun (eurons föregångare) har kronan haft en flytande växlingskurs. Det betyder att det är tillgång och efterfrågan på valutamarknaden som från dag till dag, timma till timma bestämmer kronkursen. Denna regim har både fördelar och nackdelar. I stort sett hela ekonomkåren är överens om att de senaste decenniernas valutapolitik har varit till fördel för Sverige. Och i stort sett ingen vill i dag försvara det ”ekonomisk-politiska fiasko” (tidningen Affärsvärlden) som ecu-kopplingen, dvs. EU-anpassningen, innebar.

Men visst kan man som demokrat tycka att det vore bra med ett större mått av politisk styrning av växelkursen för att till exempel vid ekonomiska kriser kunna bedriva en mer expansiv valutapolitik. Men det skulle förutsätta att vi återinför någon form av valutareglering, dvs. begränsningar av kapitalets rörlighet. I dag råder det gränslös frihet för kapitalet, eller marknadens diktatur om man så vill. Orsaken är att Sverige i anpassning till EU och EMU har avskaffat alla regleringar av valuta- och kreditmarknaderna.

För det andra är påståendet att ”EMU ökar det politiska inflytandet på marknadens bekostnad” helt felaktigt. Upp till bevis, Stefan Löfven! På vilket sätt ökar det politiska inflytandet? På vilket sätt minskar marknadens inflytande? Saken är den att om vi går med i EMU så är det inte riksbanken som bestämmer räntan, utan den europeiska centralbanken i Frankfurt. ECB har exakt samma nyliberala konstruktion som den svenska riksbanken. Den är oberoende (artikel 130 i Lissabonfördraget) och uppdraget är att bekämpa inflationen (artikel 127 i Lissabonfördraget).

Hur kan då Löfven påstå att det politiska inflytandet över räntan ökar om Sverige går med i EMU? Det är nonsens. Det är den europeiska centralbanken som utan politisk styrning eller demokratisk kontroll enväldigt sköter penningpolitiken i EMU-området. Däremot skulle en svensk EMUanslutning medföra att vi påtvingas en räntepolitik som är mer åtstramande än den svenska riksbankens och som inte är utformad efter den ekonomiska situationen i Sverige.

HUR ÄR DET DÅ med valutan? Innebär ett medlemskap i EMU ”ökat politiskt inflytande på marknadens bekostnad” över valutapolitiken som Stefan Löfven påstår? Nej! Helt enkelt därför att euron, precis som kronan, har en flytande växelkurs i förhållande till andra valutor. Det är tillgång och efterfrågan på marknaden som bestämmer eurons värde. Några möjligheter till politisk styrning (devalvering eller revalvering) av euron finns följaktligen inte. Hur kan Löfven då påstå att det politiska inflytandet över valutan ökar om Sverige går med i EMU? Beror det på okunskap eller var det ett medvetet försök att försöka vilseleda svenska folket inför folkomröstningen i september 2003

GÖSTA TORSTENSSON
 

Kritiska EU-fakta nr 131 september  2013