I MAJ ÄR DET DAGS för val till EU-parlamentet. Ingen
förväntar sig nog några större fyrverkerier i ännu ett krångligt
och enformigt EU-val denna gång heller: Konservativa, liberala
och socialdemokratiska ledamöter är ju överens i 97 procent av
EU-parlamentets slutomröstningar.
Förutom att det är en demokratiskt härdsmälta, så är det ju
anmärkningsvärt eftersom en politisk vitalitet i ett parlament
skapas ju just av skiljelinjen mellan höger och vänster.
Men i EU-parlamentet finns inte denna. Parlamentet röstar
istället ja till nästan alla förslag med närmast nordkoreanska
majoriteter. Junilistan visade inför förra EU-valet att endast i
2 procent av slutomröstningarna röstade de två blocken (det
konservativa och det socialdemokratiska) mot varandra.
Men nu när många av partierna har svårt att ”profilera sig”, som
det så fint heter, bör ju någon hojta till och påminna alla
partistrateger, kongresser och partistämmor att det faktiskt
finns ett klokt förslag att driva i valrörelsen: folkomröstning
om EU-medlemskapet.
Det vore klart uppfriskande om något parti vågade prata om att
det inte förts någon riktig debatt om det svenska
EU-medlemskapet sedan inträdet - trots att det numera är färre
än halva befolkningen som är för ett medlemskap och stödet för
euron fullständigt kollapsat. I Europa har valdeltagandet
sjunkit kontinuerligt i Europaparlamentsval sedan 1979 och i
Sverige har det knappt kommit över 50 procent.
Tidigare har man ofta förklarat det låga valdeltagandet med
bristande kunskaper om EU och att procenttalen skulle gå att
höja rejält med mer information. Det är emellertid en bild som
nu inte visat sig stämma. EU-medborgarna röstar inte för att de
saknar information utan för att de saknar intresse. Valforskaren
Sören Holmberg sätter huvudet på spiken: ”Folk uppger mer och
mer att det beror på bristande intresse, inte bristande kunskap
som det var förut. Bristande intresse kan inte informeras bort.”
EU är ett projekt som omhuldas av den politiska eliten men i
väsentligt lägre utsträckning av medborgarna, därav det låga
valdeltagandet.
SVERIGE BEHÖVER EN diskussion om medlemskapet i EU där vi reder
ut om det verkligen krävs medlemskap i EU för att handla med EU?
Är det rimligt att de marknadsliberala premisserna tillåts sätta
ramarna i miljöpolitiken? Och är det acceptabelt att EU lägger
sig i svensk arbetsrätt?
Många av de argument som presenteras som pro-EU argument är rena
skenmanövrar. EU är en betydande del av svensk handel sägs det
ju och det är ju svårt att säga emot. Men det innebär ju inte
att det krävs EU-medlemskap för att ha EU som handelspartner! Om
man vill går det alldeles utmärkt att teckna frihandelsavtal
istället – detta har exempelvis Norge redan gjort. Inom
miljöområdet så gör EU:s policy snarare mer skada än nytta,
eftersom frihandelspremisserna kräver en ekonomi med få
restriktioner där företagsvinsten i slutändan är det överordnad
både människor och miljö. Dessa frågor kräver en ordentlig
samhällsdebatt.
Hela idén om EU som ett ”samarbete” saknar substans. EU är inget
samarbete utan snarare en blivande federal statsbildning som
berövar de enskilda staterna deras suveränitet. I princip alla
som är positiva till EU är det på grund av någon del av
samarbetsaspekten, vilket är helt ologiskt; vi kan, och bör,
samarbeta - utan att ge upp vårt självstyre.
I Storbritannien har man lovats omförhandling av landets villkor
i EU samt folkomröstning om fortsatt medlemskap. Vi svenskar
borde få göra samma sak. Vid en omröstning som röstar mot
fortsatt medlemskap så kan i sådana fall utträdet samordnas på
ett smidigare sätt mellan flera andra stater.
I EU-VALET KOMMER som vanligt många av partierna hävdar att de
vill förändra EU. Det är en ädel ambition och vi har hört det
förr. Men istället har det slutat med ett EU förändrat
partierna. EU:s politiska utveckling å andra sidan, har fortsatt
vara lik-riktad: makten centraliserats till Bryssel, de
nationella parlamenten marginaliserats och folkstyret satt ur
spel.
Det parti som vill sätta fingret på detta har mycket att vinna i
en svensk EU-valrörelse. Så vilket parti blir först att ta
initiativet, kliva fram och kräva en svensk folkomröstning om
EU-medlemskapet?
ARIJAN KAN
Studerar Ekonomi och Internationella Relationer vid Cornell
University
Kritiska EU-fakta nr 132 december 2013