Högerextremismen växer i eurokrisen kölvatten

 

I spåren av rekordhög arbetslöshet, alltmer osäkra anställningsförhållanden, urholkad arbetsrätt ökar fattigdomen och social oro, vilket skapar en grogrund för rasistiska och högerextrema partier att vinna väljare och inflytande.

I eurokrisens kölvatten väller missnöjet fram och göder populism och främlingsfientlighet i land efter land. I Norge sitter Fremskrittspartiet numera i regeringen. I Danmark samlar Dansk Folkeparti drygt var femte väljare i opinionsmätningarna och Sannfinländarna är lika populära  i vårt  östra grannland. Här hemma visar alltfler mätningar att Sverige-demokraterna håller på att etablera sig som Sveriges tredje största parti.  Än mer illavarslande är läget längre söderut.

Det islamofobiska Frihetspartiet under Geert Wilders är numera störst i Nederländerna och enligt en färsk opinionsmätning gäller detsamma för det högerextrema Nationella Fronten i Frankrike. Österrikiska FPÖ blev tredje största parti i valet i september och Vlaams Belang går som tåget i Belgien.

Därtill har vi de rent fascistiska partierna, ungerska Jobbik och Gyllene Gryning i Grekland.

Frågan som alltfler ställer sig är vad detta kommer att innebära för valet till EU-parlamentet i vår? Många spår exempelvis att Nationella Fronten kommer att bli största parti bland de franska väljarna. Var fjärde fransman, 24 pro-cent, säger att de tänker rösta på det högerextrema och främlingsfientliga partiet Nationella Fronten i EU-parlamentsvalet nästa år. Det gör fronten till största parti. Bara 19 procent uppger att de kommer att rösta på Hollandes socialistparti och 22 procent säger att de tänker välja borgerliga UMP. En nyhet som fick Nationella Frontens ordförande Marine Le Pen att utropa sitt parti till ”Frankrikes främsta”.

I mitten av november höll NF:s Marine Le Pen och Geert Wilders en gemensam presskonferens i Bryssel där de offentliggjorde sina planer på att bilda en ny partigrupp för likasinnade partier. Hittills har det gått sådär. Brittiska UK Independence Party har betackat sig för sällskapet liksom Dansk Folkeparti. Nationella Fronten har alldeles för många lik i lasten, typ antisemitism, för att man ska vilja beblanda sig med det. Den förra partiledaren Jean-Marie Le Pen har exempelvis förringat Förintelsen och kallat gaskamrarna för ”en detalj i andra världskrigets historia”.

Sådant verkar dock inte avskräcka Sverige-demokraterna. SD vill inte stänga några dörrar, som man uttrycker saken, utan fortsätta sondera terrängen. Det säger det mesta om vad SD är för ett slags parti. Det jobbar ivrigt för att bli mer rumsrent samtidigt som de driver hatkampanjer mot invandrare och islam. Men gång på gång visar SD sitt rätta ansikte, och oviljan att ta avstånd från högerextrema broderpartier ligger i linje med detta.

Eurokrisen beror inte på invandringen, utan på EU och EMU. Historien lär oss att kombi-nationen massarbetslöshet och brist på demokratiska alternativ kan bli fatal. Att tona ner växande inkomstskillnader och klyftor i politiken är farligt, eftersom detta ger högerpopulisterna en chans.

En fortsatt och djupare kris, där de utsatta berövats allt hopp, och där det bara finns ”den enda vägen” i form av besparingar, privatisering och åtstramningar, gör att en del av dem riskerar bli ett lätt byte för högerextremism och fascism, menar den engelske forskaren Guy Standing.

Tiden kräver ett samlat nationellt och europeiskt motstånd mot högerpopulism och högerextremism, där fackföreningar, politiska partier och den nya ungdomsrörelsen gör gemensam sak.

Jan-Erik Gustafsson
 

Kritiska EU-fakta nr 133 februari 2014