Att inte rösta är att säga att vi inte vill vara med i
elitens EU-spektakel. Vi vill inte bidra till att mer
makt flyttas till EU. Vi tänker inte ge vårt tysta
samtycke till att det inte är möjligt för skolor,
äldreboenden eller sjukhus att köpa närproducerad mat
eftersom det strider mot EU-direktiv. Vi tänker inte
vara med och stödja att kommuner hävdar att det är
omöjligt att ställa krav på kollektivavtal vid
upphandlingar, med hänvisning till att det skulle strida
mot EU-direktiv.
Vi kan konstatera att intresset för att rösta i
EU-parlamentsvalet är rysligt lågt i såväl EU som i
Sverige. Men vad är det då vi röstar till?
Svenska väljare röstar fram 20 av 751
EU-parlamentariker. Det innebär att vi i det här valet,
som utmålas som så otroligt avgörande, har inflytande
över 2,7 procent av EU-parlamentarikerna. Det kan
jämföras med att exempelvis Tyskland har 96
EU-parlamentariker.
Men detta är inte det enda demokratiska problemet med
EU.
En förutsättning för en levande demokrati är en gemensam
offentlig debatt, ett någorlunda högt valdeltagande,
fungerande demokratiska institutioner, kontakt mellan
väljare och valda, samt att väljarna anser att de
demokratiska institutionerna är legitima. Inget av de
här kriterierna uppfylls av EU.
Ändå är det inte självklart för alla med hjärtat till
vänster att bojkotta EU-valet. Ett skäl till det är att
många menar att vi måste rösta för att motverka att
högerextrema och fascistiska partier får större
inflytande.
Det är en fråga att ta på allvar.
Är rasisternas och fascisternas framfart ett skäl att
trots allt rösta?
Vi kan börja med att se vilken politik EU driver i
flyktingfrågor redan idag, utan att de fascistiska och
högerextrema partierna har haft ett avgörande
inflytande.
Då ser vi ett EU som reser murar mot omvärlden. EU:s
gränsbevakningsbyrå Frontex åker med beväpnad personal i
sina båtar och bevakar Sydeuropas kust. Samtidigt
skriver EU avtal med nordafrikanska länder för att de
ska hindra flyktingar att ta sig till Europa.
Med ekonomiska mutor och hot försöker EU få fattiga
länder att bygga upp flyktingläger på sin mark så att
Europa ”slipper flyktingproblemet”. Situationen i de här
lägren är fruktansvärd, med våld och svåra
hälsoförhållanden. Men det bekymrar knappast de svenska
myndigheterna.
Vad skulle det då göra för skillnad om SD fick en plats
i EU-parlamentet? För EU-politiken är nog skillnaden
försumbar.
Däremot skulle det givetvis öka SD:s möjligheter i
Sverige, eftersom en plats i EU-parlamentet skulle ge
dem ytterligare legitimitet och större ekonomiska
resurser.
Detta måste vi väga mot att en röst i parlamentsvalet
ger EU legitimitet. Ett EU som på alla sätt arbetar för
att stänga flyktingar ute och ett EU som med sin
högerpolitik och nyliberala nedskärningspolitik ger
högerextrema grupper en jordmån att växa i.
Ser vi till hela bilden så är en röstbojkott det rimliga
valet. EU underblåser fascism, främlingsfientlighet och
en hård flyktingpolitik.
Vill vi ha en annan politik så måste Sverige ut ur EU.
LISA ENGSTRÖM Kvinnopolitisk sekreterare i Kommunistiska
Partiet
Kritiska EU-fakta nr 134 maj 2014