EU ut ur Sverige!

 

Den 25 maj är det  EU-parlamentsval. Valet till EU-parlamentet sker i en tid då den finansiella och ekonomiska krisen övergått till en politisk kris i EU-området, som inte upplevts sedan 1930-talets depression. Alltfler medborgare i medlemsstaterna inser att EU:s och dess institu-tioner inte är en lösning på krisen utan tvärtom en del av problemet. I EU:s alla fördrag, inklusive Lissabonfördraget, är EU-projektets viktigas-te syfte ”att bygga en gemensam marknad som är helt öppen för en fri och icke snedvriden konkurrens”. Detta syfte kompletteras i fördra-

gen med ett konstitu-tionaliserat regelverk, som endast tillåter en fundamentalistiskt ekonomisk politik ba-serad på rigid infla-tionsbekämpning, ökad tillväxt och en ge-mensam valuta. Detta är den ekonomiska po-litik som vi nu ser vitt-rar sönder framför våra ögon, och som får högt uppsatta EU-ledare att oroas över om EU-pro-jektet håller på att falla samman.

Sedan förra valet till EU-parlamentet 2009
har EU-politiken trots alla EU-anhängares löf-ten inte förbättrat vanligt folks levnadsbetingel-ser. Arbetslösheten, inkomstskillnaderna och ojämlikheten inom EU har aldrig varit så stora som nu. Trojkans (EU, Europeiska centralban-ken, Internationella valutafonden) brutala åt-stramningprogram i länder som Grekland, Spa-nien, Portugal, Irland, Italien, Ungern, Rumäni-en etc., som tjänar till att hålla bankkapitalet och storföretagen skadeslösa, leder till ökande fattig-dom och armod.

Det nu i valrörelsen aktuella bankunionens re-gelverk innebär att EU-byråkrater styrda av de globala storbankernas finansinstitution BIS över huvudet på politiker ges rätt att strukturera om bankväsende och näringsliv i alla EU-länder. Vad är detta om inte en bankdiktatur?

Det är en illusion att tro att representation i EU-parlamentet skulle kunna göra något för att ändra den fundamentalistiska politiken. EU-an-hängare av vilken som helst nyans framhäver iv-rigt att inflytande och företrädesrätt för EU-parlamentet har lagts till och utökats till exempel genom det så kallade medbeslutandeförfaran-det. Men sedan Maastrichtfördraget 1992 har EU-direktiv utarbetade av EU- kommissionen varit verktyget för att ifrågasätta demokratiska rättigheter och arbetsrätt i alla dess former. Bak-om varje tillbakagång kan spåras ett EU-direk-tiv, som har införlivats med nationell rätt. Oav-sett vad man kan tycka om ett enskilt direktiv, så måste man som medborgare fråga sig om en enskild ledamot i EU-parlamentet har rätt att lägga fram ett utkast till direktiv för behandling om omröstning på eget initiativ? Svaret är abso-lut nej! Endast EU-kommissionen som ”över-vakare av fördragen” har monopol på att föreslå och initiera lagstiftning.

Det är också en illusion att tro, som till exempel ett löntagarbaserat parti som socialdemokraterna hävdar, att det går att förvandla det fundamen-talistiska EU-projektet till ”ett socialt Europa”. Det är ju EU som avreglerar, privatiserar offent-liga tjänster, utraderar den sociala tryggheten, offentlig utbildning och organiserar en vild konkurrens mellan löntagare för att minska kostnaden för arbetskraften. EU:s domstols ut-slag i Lavalmålet, som slår sönder den svenska samhällsmodellen, borde fått ledarna inom lön-tagarrörelsen att vakna, men genom olika avled-ningsmanövrer anpassar de sig snällt utan mot-stånd till överstaten. Av vilka skäl skall de orga-nisationer som löntagarna har byggt upp för att tillvarata sina intressen; fackföreningarna, parti-erna, löntagarrörelsen i sin helhet acceptera att tvingas ställa upp på dessa diktat? Denna an-passliga och passiva politik från ledare inom so-cialdemokratin och fackföreningsrörelsen bere-der vägen för missnöjda väljare att rösta på ett främlingsfientligt parti som Sverigedemokrater-na, som numera säger sig vilja försvara svenska kollektivavtal.

Vi i Folkrörelsen Nej till EU kommer i kam-panjen inför valet till EU-parlamentet utnyttja det ökade politiska intresset till att förklara att en så kallad demokratisering av EU-projektet inte är möjlig som en lösning på krisen. Det är storföretagens EU som organiserar försämringa-rna i den svenska samhällsmodellen och som med hjälp av anpassliga politiker förminskar den nationella demokratin. EU ut ur Sverige!

Kritiska EU-fakta nr 134 maj 2014