Cecilia Malmström är ingen människorättsaktivist

 

Nyligen blev det klart – folkpartisten Cecilia Malmström blir Sveriges EU-kommissionär i fem år till. Bara gratulationer hördes, vilket inte förvånar mig. Hon har under sina fem år fått närmast hjältestatus i Sverige. I ett långt reportage om henne i DN i våras (DN 20/4) löd rubriken: ”Kan EU:s kommissionär hjälpa flyktingarna?”

Vi får intrycket att hon nästan är en ideell flyktingaktivist: ”På en kontinent full av antiin-vandringsröster åker Malmström runt som en flyktinglobbyist och missionerar om fler lagliga vägar in i Europa.” Vidare att hon hatas av rasister i Europa som kallar henne vänsterhippie, att hon sagt åt Donald Trump att han inte ska kalla människor för illegala, att hon åker och ”tjötar” på Europas länder för att de ska ta emot fler flyktingar.

Knappt något sades om att Malmström haft ansvaret för att upprätthålla EU:s yttre gräns emot migranter. Under denna tid har EU-kommissionen hamnat allt djupare i knäet på vapenlobbyister som tjänar miljarder på EU:s gränssystem – och som skryter om sitt nära samarbete med Malmström.

En av de största säkerhetslobbyisterna i Europa är EOS, European Organisation for Security. De representerar företag i vapen och IT-branschen som franska Thales, spanska Indra, Saab och multinationella Airbus Defence and Space. EOS har som mål att skapa affärsmöjligheter för sina medlemmar.

Eftersom privatpersoner inte får gå runt och köpa missiler hur som helst, är det av naturliga skäl stater och i ännu högre grad EU som är kunderna. EOS skriver att deras strategi är att ”skapa länkar till beslutsfattare i EU-kommissionen” och ”se till att EU antar regleringar som stödjer säkerhetsindustrin”. EOS har bland annat ordnat ett flertal seminarier tillsammans med Malmström, och listar bland sina meriter att de har ”en nära arbetsrelation” med Malmström.

En vecka efter katastrofen utanför Lampedusa förra året då tre-hundra människor drunknade, presenterade Malmström EU:s nya projekt Eurosur med or-den: ”Allas våra tankar går till de fruktansvärda bilderna av tragedin i Lampedusa”. Hon välkomnade projektet som en humanitär insats för att undvika sådana katastrofer.

Men detta är knappast poängen med Eurosur, utan målet är enligt programförklaringen att minska antalet illegala invandrare som oupptäckta tar sig in i Europa. Drönare försedda med kameror kommer att övervaka den nordafrikanska kusten och slå larm ifall folkmassor samlas på stranden eller om misstänkta båtar åker iväg. Rekognoseringsflygplan, nya sätt att digitalt upptäcka migranter som stannar för länge i Europa
– ja, det hela är en fortsättning på den gränspolitik som blir alltmer militariserad.

Vad få vet är att det hela är delvis finansierat av Europas största vapentillverkare. Som tagit fram forskningen, suttit med i arbetsgrupper för att planera projektet och fått jättesummor
av EU för att visa upp sina produkter. När drönarna till Eurosur skulle köpas bjöds 13 företag in för att demonstrera sina system. Bara för att visa sina produkter fick företagen mellan 10 000 euro och 198 000 euro var, enligt Frontex. Ett av dem var Israel Aerospace Industries. Världsledande på drönare. Det är samma företag som tillverkar vapnen som just nu mördar palestinier, som bjuds in för att visa sina drönare i EU. Det är faktiskt EU som betalar forskningen – IAI har fått över 69 forskningsanslag från EU. Gaza är deras experimentlaboratorium.

När den irländske journalisten David Cronin ifrågasatte Malm-ström om varför hon kunde tänka sig att anlita detta företag för att bevaka Europas gränser, svarade hon enligt honom att det är ett ”sammanträffande” och att det ena inte har med det andra att göra.

Oavsett vilken åsikt man har om EU:s gränspolitik, tror nog de flesta att det är regeringar som vill ha det så här. Att Europa vill stärka sina gränser för att hålla ute flyktingar, kanske för att skaffa röster från högerpopulister. Få ser hur säkerhetsindustrin aktivt driver på för att kunna sälja sina drönare, system, robotar. Det har under de senaste fem åren blivit allt svårare att hålla isär vad som är EU och vad som är industrin. Cheferna går fram och tillbaka mellan dem. Frontex vd sitter också i styrel-sen för en tankesmedja finansie-rad av vapenföretag och Nato. Arbetsgrupperna kan bestå av tjugo personer från EU och sex-tio från industrin.

Ibland är till och med rasismen bara en mask: den spanske kapitalist som bygger tredimensionella stängsel i Melilla gör ofta uttalanden i spansk press där han hävdar att invandrarna blivit för många och att nu gäller det att stoppa dem. Naturligtvis – hans företag Miura Private Equity får miljardbelopp för att göra just detta.

Under sin tid som EU-kommissionär har Malmström, mig veterligen, aldrig höjt rösten mot säkerhetsindustrin eller kritiserat dess makt över EU. När jag talar med den undersökande journalisten Apostolis Fotiadis från IPS, specialist på migrationsfrågor, säger han att han flera gånger frågat henne om saken men inte fått något svar. ”Jag ser Malmström som en karriärpolitiker” säger han, ”absolut inte någon människorättsaktivist.”

KAJSA EKIS EKMAN

Kritiska EU-fakta nr 135 september 2014