Sveriges inflytande i EU krymper med Lissabonfördraget

 

De små medlemsstaternas  inflytande i ministerrådet – EU:s lagstiftande församling - reduceras drastiskt med Lissabonfördraget. Förändringen träder i kraft den 1 november 2014.

Ministerrådet fattar beslut på olika sätt i olika frågor. I vissa frågor ska beslut fattas med enhällighet, vilket innebär att alla 28 medlemsländer måste vara överens. Varje land har då en röst. I andra frågor gäller så kallad kvalificerad majoritet. I fördragen framgår av varje artikel vilka beslut som kräver enhällighet och vilka beslut som kan fattas med kvalificerad majoritet. (När fördragen i undantagsfall inte anger någon beslutsform kan rådet fatta beslut med en majoritet av medlemsländerna.)

När rådet fattar  beslut med kvalificerad majoritet finns det idag 352 röster som är fördelade mellan länderna efter deras befolkningsstorlek, men långt ifrån proportionellt. De stora länderna såsom Tyskland har 29 röster, medan de minsta länderna Luxemburg och Malta har 4 respektive 3 röster. Sverige har 10 röster. Gräns för kvalificerad majoritet är 260 röster (knappt 74 procent). Ett medlemsland kan begära kontroll att denna kvalificerade majoritet räknat i röster också motsvarar minst 62 pro-cent av unionens befolkning.

Med Lissabonfördraget ändras reglerna så att för kvalificerad majoritet krävs 55 procent av medlemsländerna och 65 pro-cent av befolkningen (så kallad dubbel majoritet).

Det finns enorma skillnaderna i folkmängd mellan medlemsstaterna – Tysklands befolkning är till exempel drygt 206 gånger större än Maltas, Holland har 21 gånger fler invånare än Cypern och Spanien mer än fyra gånger så många invånare som Portugal.

De sex största länderna svarar för drygt 70 procent av befolkningen. De 12 minsta länderna svarar tillsammans för åtta pro-cent av folkmängden och är tillsammans något större än det minsta av de stora länderna, Polen.

Det nya omröstningssystemet med dubbla majoriteter förstärker kraftigt de stora medlemsstaternas makt genom att ländernas befolkningsstorlek blir avgörande.
Tyskland, som i dag har 8,2 procent av rösterna i ministerrådet, fördubblar sin röststyrka till
15,9 procent (en ökning med 93,9 procent). Sverige, som har 2,8 procent av rösterna, minskar sin röststyrka till 1,9 procent (en minskning med 33 procent). Tysklands röststyrka blir 8,42 gånger så stor Sveriges (att jämföra med 2,9 gånger enligt det tidigare Nicefördraget).

De stora staterna får också lättare att blockera beslut som de inte gillar, eftersom deras befolkningsstorlek blir en fördel. Det räcker med 36 procent av befolkningsmakten för att blockera ett beslut och därmed diktera EU-lagstiftningen. Den blockerande minoriteten måste dock bestå av minst 4 länder.

Invånarantalet i EU  – bestående av 28 länder – är 507 miljoner, varför det krävs knappt 330 miljoner till en kvalificerad majoritet. Eller 182 miljoner för en blockerande minoritet. Eftersom de fyra största länderna, Tysk-land, Frankrike, Italien och Storbritannien, har en sammanlagd befolkning på drygt 264 miljoner invånare, motsvarande 53,6 procent av den sammanlagda befolkningen i de 27 länderna, bakom sig, kan det följaktligen aldrig mönstras 65 procent av unionens befolkning emot dem.

Med det nya fördraget sker det en kraftig omfördelning av makt mellan medlemsländerna. De stora länderna får ett ökat inflytande på de mindre ländernas bekostnad till följd av att det blir en tydligare koppling mellan folkmängd och röststyrka.

Systemet med dubbla majoriteter innebär att Sveriges inflytande reduceras till en niondel av Tysklands i ministerrådet, jämfört med en tredjedel i dag. Därmed är Sverige ett av de län-der som förlorar mest inflytande jämfört med dagens situation.

Lissabonfördraget innebär en kraftig förskjutning av makten inom EU från de små till de stora. Maktförskjutningen kommer att få stor inverkan på förhandlingsmönstren. Det finns en klar risk att de stora medlemsländerna helt kommer att dominera beslutsfattandet.

De fyra största länderna, Tysk-land, Frankrike, Italien och Storbritannien, förfogar tillsammans över drygt 53 procent av folkmängden. Tyskland tillsammans med två av de övriga tre stora länderna samt ytterligare ett land oavsett storlek [till exempel Luxemburg], kan stoppa ett beslut som 23 länder är för. Med sina 16,7 procent av EU:s sammanlagda befolkning utgör Tyskland självt nästan hälften [47,8 procent] av en blockerande minoritet.

Sveriges förmåga att  stoppa beslut i ministerrådet förändras i motsatt riktning; den mer än halveras med den nya grundlagen. Idag har den svenska regeringen en niondel av röster som krävs för att förhindra ett oönskat beslut, med det nya fördraget kommer vi bara ha en nittondel.


Och när det gäller makt och inflytande blir rösterna i ministerrådet ännu viktigare i framtiden, eftersom Lissabonfördraget gör majoritetsbeslut till huvudregel när en EU-lag ska beslutas.

 

GÖSTA TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 135 september 2014