BAKTANKAR FRÅN EN EU-RABULIST

 

SOM SOCIALDEMOKRAT PÅ vänster-flanken är jag mycket tillfreds med att progressiva och system-kritiska Syriza vann det grekiska parlamentsvalet och därefter bil-dat regering [även om det skaver att det sker i koalition med hö-gerliberala Anel].

Vänsterkoalitionen Syriza re-presenterar det enda som kan vända den bakåtsträvande libe-ralkapitalistiska utvecklingen i Europa [läs EU] – nämligen en folklig mobilisering från vänster.

Syriza behöver vår solidaritet i den kamp på många fronter, till exempel Bryssel, som den grekis-ka regeringen står inför.


OLLE SVENNING KONSTATERAR på Aftonbladets kultursidor att det var Carl Bildt som drev fram den svenska folkomröstningen om EMU för snart tolv år sedan. "Han ville jävlas med socialde-mokratin och personligen leda folket in i den europeiska mone-tära unionen. Bildts hybris var monumental och hans nederlag blev unikt stort," skriver Sven-ning och avslutar med en, avse-ende såväl besserwissen Bildt som imperiebyggande Bryssel, befogad sarkasm:

"Utan Bildts taktiska felbe-dömning och hans måttlösa självöverskattning hade Sverige fått hålla till godo med skvalp-valutan euron.

PAUL MASON, PÅ BRITTISKA Chan-nel 4, skrev i en kommentar in-för det grekiska valet hur partier som Syriza och Podemos i Spa-nien nu utgör Europas nya soci-aldemokrati, som kan benämnas vänstersocialdemokrati.

I ett läge där fanflyktiga hög-erssossar i land efter land har köpt EU:s nyliberala krispolitik finns det, vilket utveckligen i Grekland verifierar, en slumm-rande potential i förkasta den kontraproduktiva och bakåtsträ-vande nyliberalismen och före-språka en mer traditionell social-demokratisk [keynesiansk] eko-


nomisk politik och ett återska-pande av en stark offentlig sek-tor och ett kollektivt välfärds-samhälle enligt principen av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.

Inte radikalt nog? I dagens nyliberaliserade Europa [läs EU] är det närmast revolutionärt att vara reformist.

INFÖR FOLKOMRÖSTNINGEN 1994gav förespråkarna inom arbetar-rörelsen löfte om att Sverige skulle gå med i ett ”socialdemo-kratiskt EU”, och inte det reellt existerande marknadsliberala EU som högerpolitiker typ Carl Bildt och megakapitalister som Pehr Gyllenhammar förmanade svenska folket att rösta ja till. ”Lita på oss” var budskapet från Ingvar Carlsson och Mona Sah-lin. Konkreta argument i sakfrå-gan ansågs överflödiga.

Det har nu gått över 20 år se-dan Sverige blev medlem i EU. Eurofilerna inom socialdemo-kratin har haft gott om tid att omsätta sina löften i praktik. Hur har det gått? Kan någon, till exempel Stefan Löfven som inför EMU-folkomröstningen 2003 var ordförande för ja-kam-panjen Fackliga röster för Euro-pa, visa på exempel där EU un-der de gångna drygt 20 åren har blivit ”socialdemokratiskt”?

DEN OBOTFÄRDIGE EU-entusiastenJohan Ehrenberg skriver i Da-gens ETC att ”euron skapades för att stoppa valutaspekulation mot stater”. Det är struntprat, oavsett om det beror på medve-ten desinformation eller avsak-nad av kunskap om hur EU är konstruerat.


Det första steget i EU:s eko-nomiska och monetära union, EMU, togs i och med skapan-det av den så kallade inre mark-naden i början på 1990-talet. Den innebar bland annat att alla politiskt bestämda regleringar, styrningar och kontroller av ka-pital- och kreditmarknader skul-le avskaffas.

Konsekvenserna blev, förut-om åderlåtning av demokratin, att marknadsaktörerna – storfö-retag, megabanker, finansinstitut och andra kapitalister – gavs fria tyglar att flytta kapital över grän-serna, att låna ut pengar som de inte hade och att spekulera mot allt och alla, typ förändringar i värdet på valutor.

EU:s konstitution, det sedan 2009 gällande Lissabonfördra-get, och EU:s kapitalliberalise-ringsdirektiv från 1991, förbju-der alla åtgärder för att hindra kapitalets fria rörlighet. Sveriges medlemskap i EU innebär en grundlagsfäst nyliberal högerpo-litik som Moderaterna och Svenskt Näringsliv aldrig skulle kunna förverkliga med demo-kratiska metoder.

”ÄNTLIGEN FÅR GREKERNA en gre-kisk regering, och inte en som utsetts av Angela Merkel”, kom-menterade Pablo Inglesias, ledare för det spanska vänsterpartiet Podemos, när det stod klart att grekiska vänsterpartiet Syriza vunnit parlamentsvalet.

I REGERINGENS utrikesdeklara-tion, som Margot Wallström läs-te upp i riksdagen den 11 fe-bruari, konstateras att ”den ryska aggressionen mot Ukraina utgör den största utmaningen mot eu-ropeisk fred och säkerhet sedan kalla krigets slut”.

Det ligger en del i denna kun-görelse, men regeringen borde också kritisera EU:s, Natos och USA:s agerande. De tar Ryss-lands aggression till intäkt för att flytta fram sina geopolitiska po-sitioner i östra Europa, vilket na-turligtvis är provocerande för Kreml.

GREKLAND TÄNKER RIVA upp låne-avtalen med EU, ECB och IMF. Det slog landets nya premiärmi-nister Alexis Tsipras fast i sitt in-stallationstal i parlamentet den 8 februari. Respekt!


Tsipras ståndaktiga formule-ringar i parlamentstalet ”ingav inget nytt hopp om en snar lös-ning på konflikten”, skriver Af-färsvärlden i besvikelse över ute-blivna förväntade eftergifter från vänsterregeringen i Aten.

EN NYHET I REGERINGENS utrikes-deklaration är formuleringen ”Sverige är inte med i någon mi-litär allians”. Presensformen uppfattas av borgerliga ledarskri-benter som en öppning för framtida medlemskap i Nato.

Men vad de militaristiska le-darskribenterna, liksom den so-cialdemokratiska utrikesminis-tern, försöker dölja är att Sverige redan är medlem i en militär alli-ans – nämligen EU. I Lissabon-fördraget finns det, precis som i Natostadgan, en ömsesidig för-svarsförpliktelse vilken imple-menterats i den under regering-en Reinfeldt av riksdagen antag-na solidaritetsförklaringen 2009.

Eller som det formuleras i re-geringen Löfvens utrikesdeklara-tion sex år senare: Sverige kan inte förhålla sig passivt om ett EU-land blir angripet, och för-väntar sig hjälp om någon angri-per Sverige.

För att återupprätta den 200-åriga fredsbevarande svenska sä-kerhetspolitiken – alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig – måste smyganslutningen till Nato stoppas och Sverige be-frias från medlemskapet i EU.

HUGO TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 137 februari 2015