EU håller på att upprätta ett inrikesministerium
I SKYMUNDAN OCH utan massmedial rapportering trädde den 1
december förra året Lissabonför-dragets regler på det rättsliga
och inrikespolitiska området i kraft. Detta betyder att
EU-kommissi-onen och EU-domstolen får samma makt över dessa
lagstift-ningsområden som alla andra områden.
Detta innebär också att en ny era inleds inom fältet för
rätts-och inrikespolitik eftersom de begränsningar som funnits
för EU-domstolens juridiska kon-troll och EU-kommissionens roll
som ”fördragens väktare” nu har undanröjts. Medlemsstaternas
samarbete i kriminella frågor finns inte längre kvar, vilket
be-tyder att kommissionen får makt att inleda
överträdelseprocesser om EU-lagstiftning inte har ge-nomförts
korrekt. För detta krävdes tidigare enhällighet.
Kommissionen nye förste vice ordförande Franz Timmermans har
förklarat vad förändringen betyder för EU-medborgarna och för
polis och kriminalrätten:
”Europa är inte bara en gemen-sam marknad eller en ekonomisk och
monetär union. Rätts- och inrikespolitiken har slutligen uppnått
samma status som an-dra politikområden. Från och med nu kommer
alltså den juri-diska övervakningen av EU-domstolen och
genomförande-makten hos kommissionen också att tillämpas i
åtgärder för polis-samarbete och handlingar inom
kriminalrätten.”
POLIS- OCH STRAFFRÄTTSLIGT sam-arbete var de sista resten av den
så kallade tredje pelaren i Maastrichtfördraget, som från början
täckte hela det rättsliga och inrikespolitiska området. Under de
fem år som gått sedan Lissabonfördraget trädde i kraft 1
december 2009 har medlems-staterna och EU-kommissionen i lugn
och ro kunna förbereda en övergång till ännu mera
över-statlighet. Som en följd av för-ändringen ingår nu polis-
och kriminalrättssamarbetet i Lissa-bonfördragets Avdelning 5
och lyder under de överstatliga regler som gäller där.Fast det
inte finns någon di-rekt referens till att sätta upp ett
inrikesministerium i Lissabon-fördraget, så kan inte artiklarna
om säkerhet, frihet och rättvisa tolkas på annat sätt än att ett
EU-ministerium är i vardande. Operationellt samarbete inom ”inre
säkerhet” ska gynnas och stärkas av en permanent kom-mitté.
Inom EU menas normalt med inre säkerhet icke-militär
krishantering, yttre gränskon-troll och upprätthållandet av
all-män ordning. Användandet av uttrycket ”operationell” öppnar
möjligheten för att den perma-nenta kommittén kommer att
undandras demokratisk och juri-disk kontroll.
I en artikel II-5 i den förkasta-de EU-konstitutionen beskrevs
den permanenta kommittén som ”en koordinerande kom-mitté av
icke-valda erfarna tjäns-temän från inrikesministerierna”, vars
uppdrag var att ta hand om
den inre säkerheten inklusive operationellt samarbete vid
de-monstrationer på Europanivå. Inget om hur beslutsfattande
skulle gå till fanns i artikel II-5 utan bara att EU-parlamentet
skulle hållas informerat om den permanenta kommitténs arbete.
Detta kan inte betyda annat än att den permanenta kommittén är
utan demokratisk kontroll.
DENNA EUROKRATKOMMITTÉ kom-mer att stå i centrum för allt
EU-omfattande beslutsfattande och genomförande av icke-mili-tär
krishantering, yttre gräns-kontroll och upprätthållandet av
allmän ordning. Den kommer också kunna arrangera informel-la och
icke politikeransvariga möten inom EU och på global nivå. Den
kommer att vara grundsten till EU-statens inri-kesministerium
med uppgift att på bekostnad av medlemsstater-nas demokrati och
suveränitet genomföra EU:s överstatliga in-rikespolitik.
JAN-ERIK GUSTAFSSON
Kritiska EU-fakta nr 137 februari 2015
