Kritiska EU-fakta Arkiv

Grekland behöver vår solidaritet i kampen mot Bryssel och Berlin

”HOPPET KOMMER”, sade Alexis Tsipras, ledare för det grekiska vänsterpartiet Syriza, till väljarna mitt i en nyliberal hästkur som saknar motstycke i Europa. Var fjärde grek går utan arbete, löner och pensioner är nedskurna mer än i något annat krisland i EU, och fackföreningsrörelsen har fråntagits förhandlingsrätten och därmed meningen med föreningen.

Så brutala var de villkor som den grekiska regeringen måste godta för att få krislånen i maj 2010 och oktober 2011 som skulle rädda Grekland från kon

Hästkuren har medfört att mer än en fjärdedel av den grekiska samhällsekonomin har försvunnit. Den genomsnittliga inkomsten för ett hushåll har sjunkit mer än tio procent per år under 2010, 2011 och 2012 måste ske med den så kallade Trojkan – EU-kommissionen, ECB och IMF – det triumvirat som sedan sex år har gått samman för att rasera det grekiska samhället.

När Merkel vill fortsätta med totalitär underkastelse av Grekland föreslår Tsipras en internationell skuldkonferens för att hitta en samlad lösning för alla EU-länder som drabbats av krisen. Den grekiska statsskulden har ökat från 120 till 177 pro-cent av BNP under åren med krispaket och nedskärningar.

I valrörelsen förmedlade Syriza detta budskap till resten av Europa: Den som vill försvara EU måste hindra att Grekland faller samman ekonomiskt – oavsett om det skulle ske genom att Grekland tvingas lämna euron eller genom en nedskärningspolitik som landet varken kan tåla ekonomiskt eller socialt. EU måste välja fortsatt nedskärning kurs och samtidigt säkra tyska och franska banker från förluster på lån till grekiska låntagare eller demokrati. Om inte demokratiska krafter förändrar EU kommer Marie Le Pen eller hennes allierade att göra detta.

Fram tills nu har alla sådana tankar kategoriskt avvisats av Berlin och Bryssel. Medan Alexis Tsipras vill förhandla med EU-regeringarna vidhåller Angela Merkel att förhandlingarna

Det är högt över den nivå på 110 procent av BNP som IMF och finansministrarna i EU för ett par år sedan slog fast som den högsta nivå ett land kunde klara av. Tsipras vill förhandla ned skulden så mycket att den går att betala av. Merkel står längst fram i talkören av EU-politiker som avvisar allt sådant.

Syrizas ekonomer pekar på att på detta förnedrande sätt blev inte Tyskland behandlat efter andra världskriget. 1953 kom man till och med fram till ett avtal om att halva den tyska skulden skulle avskrivas, och att skulden bara skulle betalas av under de år som landet hade ett handelsöverskott visavi utlandet, samt att återbetalningen aldrig skulle överstiga tre procent av exportintäkterna.

Varför kan inte något liknande förhandlas fram för Grekland? Tyskland har i varje fall inte någon grund att klaga över vad landet har vunnit på krisen i valutaunionen.

EU:s valutaunion var från starten till fördel för Tyskland och ofördelaktig för de flesta andra länder med euron som valuta. Tyskland fick en valuta som var mindre stark än vad D-marken skulle ha varit. Detta var till fördel för den tyska exporten. De flesta andra länder, särskilt Grekland, Portugal, Spanien och Italien, fick en valuta som var för stark för allt de hade av konkurrensutsatt näringsliv – oavsett om de skulle konkurrera på hemmamarknaden eller på den tyska exportmarknaden. En tysk statlig utvecklingsbank, KfW, presenterade i juli 2011 beräkningar över hur mycket Tysk-land tjänat på att ha euron som valuta istället för D-marken. En försiktig beräkning visade att Tyskland på två år [från tredje kvartalet 2009 till andra kvartalet 2011] ökade exporten med 50-60 miljarder euro därför att euron var en svagare valuta än D-marken. Det är inga småpengar - inte ens för den ekonomiska stormakten Tyskland.

Krisen har också gett Tysklandandra fördelar i jämförelsen med de länder som drabbats. Alla regeringar lånar pengar genom att sälja statsobligationer. Krisländer som Grekland, Portugal, Spanien och Italien måste betala fem till sju procent i ränta på sina obligationer. Annars var det ingen som ville låna ut pengar till dem. Det var emellertid så tryggt att låna pengar till Tysk-land att tyska statsobligationer kunde säljas till en mycket låg ränta. I januari 2012 sålde Tysk-land statsobligationer till en ränta på minus 0,01 procent, alltså negativ ränta. Köparna betalade alltså Tyskland för dessa innehav. Detta hade aldrig hänt tidigare, konstaterade den tyske finansministern Wolfgang Schäuble förnöjt [Der Spiegel 10 januari 2012].

Denna skillnad i ränteutgifter innebär många tiotal miljarder euro om året. 80 miljarder euro var beräkningen 2012 från den inom EU inflytelserika tankesmedjan European Council on Foreign Relations [ECFR]. Ränteskillnaden är en fördel som kommer av sig självt på de avreglerade finansmarknaderna, och har bidragit till att tysk ekonomi har klarat krisåren mycket bättre än andra EU-länder.

Några tiotals miljarder euro är Tysklands tillskott till krispaketen från EU och IMF, de paket som beviljats med villkor att stenhårda nedskärningar genomförs i krisland efter krisland. Detta har Tyskland haft råd med. Krispaketen inga gåvor, utan tidsbestämda lån som ska återbetalas med ränta.

Dragkampen mellan Merkel och Tsipras är inte bara en fråga om argument och moral. Naturligtvis handlar det också om makt. Nu dominerar kapitalets makt. Banker och företagskoncerner försökte skrämma de grekiska väljarna om hur illa det skulle gå om den röstade fel. Efter valet skrämmer de med vad som kommer att ske om Syriza inte inser allvaret. Det ligger makt i att kunna flytta pengar. Kapitalflykt från Grekland kan bli det som knockar och förlamar den nya regeringen.

Skärps motsättningarna kommer säkert motkrafter att komma i rörelse – också utanför Grekland. Men det är långt från att ens de största solidaritetsdemonstrationerna ska kunna bli en effektiv motmakt. Ska förhoppningarna från Tsipras väljare uppfyllas krävs nog en stor mängd praktisk solidaritet med ett kämpande Grekland från partier, regeringar, fackföreningar och andra organisationer över hela Europa. Vi har alla något att prata om. Så kan solidariteten starta.

DAG SEIERSTA

Kritiska EU-fakta nr 137 februari 2015