Kritiken mot TTIP-avtalet växer runt om i Europa

 

AV 150 000 INKOMNA svar till EU-kommissionen är 97 pro-cent kritiska till att det så kallade investerarskyddet [ISDS] i sin nuvarande form ska ingå i EU:s handels- och investeringsavtal med USA [[TTIP], som håller på att förhandlas fram i Bryssel och Washington bakom avspär-rade sammanträdesrum och långa kilometerlånga korridorer med tillträde för de multinatio-nella storföretagens lobbyister.


Tullunionen och handelspoli-tiken är två frågor där fördragen [grundlagarna] ger EU ”exklusi-ve kompetens”, det betyder att makten över hela politikområdet är centraliserad till Bryssel. Det är EU-kommissionen som för-handlar och EU-parlamentet och EU:s ministerråd som fattar beslut.

I mars i fjol utlyste EU-kom-missionen ett ”samråd” med pri-vatpersoner och organisationer om det kontroversiella ISDS i det tilltänkta frihandels- och in-vesteringsavtalet mellan EU och USA. ISDS reglerar hur företag och stater ska göra upp om ett företag anser att dess investe-ringar förfördelats av beslut som tas i landet. Det betyder att en demokratiskt fattad lagstiftning i den svenska riksdagen kan medföra böter i mångmiljardklassen till ett amerikanskt storföretag i uteblivna framtida vinster inom den privata välfärdssektorn.

De närmare 150.000 svar som kom in gör samrådet till det största i EU:s historia enligt han-delskommissionär Cecilia Malm-ström [fp] som den 13 januari presenterade resultatet.


– PÅ DET STORA HELA visar svarenen stor skepticism inför ISDS. Det är tydligt, sade Cecilia Malmström som underströk ”att det handlade om en rådfrågning och inte en folkomröstning”.

Svaren kom framför allt från ett fåtal EU-länder, där diskus-sionerna om TTIP har hunnit längre än i andra medlemslän-der. Storbritannien, Österrike och Tyskland stod tillsammans för fyra femtedelar av alla in-komna svar. Från Sverige kom 125 svar, motsvarande 0,08 procent av de sammanlagt 150.000 svaren.


Enligt Cecilia Malmström, som alltså inte företräder Sverige utan EU-kommissionen, är det för tidigt att säga huruvida ISDS-klausulen kommer att tas med i frihandelsavtalet med USA. Medlemsländernas reger-ingar har enhälligt gett kommis-sionen uppdraget att ha med ISDS i avtalet och USA är stark förespråkare av klausulen. [Det gäller även Sveriges näringsmi-nister, marknadssossen Mikael Damberg.]


I EU:s egna handels- och sam-arbetsavtal med länder framför allt i den fattiga delen av världen är det Brysselbyråkraterna som kräver motsvarande klausuler för att skydda de europeiska storfö-retagen. Det finns till exempel en liknande investeringsklausul i det frihandelsavtal som EU nyli-gen ingick med Kanada [CETA-avtalet som skrevs under den 26 september 2014].

Kommissionen kommer nu att anordna en rad möten och seminarier med olika organisatio-ner, EU-parlamentet och med-svårt att finna reda genom att läsa den aktuella fördragstexten. Se Lissabonfördraget [EUF-för-dragets artiklar 206-207]. Bero-ende på innehållet i det aktuella avtalet stadgas att en del beslut, typ traditionella handelsavtal, ska tas med kvalificerad majori-
lemsländerna. Med grundval av detta kommer Cecilia Malm-ström någon gång under våren att presentera riktlinjer för huru-vida ISDS bör ingå i TTIP och i så fall hur den ska utformas.

Cecilia Malmströms roll ska samtidigt inte överskattas efter-som EU-kommissionens ordfö-rande Jean-Claude Juncker har försett henne med en överrock i form av viceordföranden Frans Timmermans. Trots att Timmer-mans är nederländsk socialde-mokrat, utgör han den kristde-mokratiske nyliberalen Jean-Claude Junckers högra hand i Brysselnomenklaturan.

NÅGRA FRÅGOR SOM enligt upp-tet [Tyskland har i princip nio gånger så stor makt som Sverige], medan andra beslut om ”avtal inom handel med tjänster och handelsrelaterade as-pekter av immateriella rättighe-ter samt urländska direktinveste-ringar ska rådet beslut med en-hällighet om avtalet omfattar be-stämmelser för vilka enhällighet krävs för att interna regler ska kunna antas”. Och lika gåtfullt håller det på. Fördragstexten är som julafton för en juristlingvist, men nightmare för en hyfsat ini-tierad lekman.

Det enda vi kan vara säkra på är att makthavarna i EU kom-mer att vara noll intresserade av att tillåta folken i de 28 medlemsländerna i demokratisk ord-ning få bestämma över TTIP, vad som framställs av förespråkarna som historiens största och mest omfattande frihandels- och investeringsavtal.

FÖR ATT ÄNDRA PÅ detta krävs en massiv folklig opinion och mass-vis med kreativa opinionsytt-ringar mot EU:s överstatliga in-stitutioner i Bryssel och Stras-bourg, ned framför allt på gator och torg i de enskilda medlems-ländernas huvudstäder [där re-geringar och riksdagar sitter tryggt förskansade].

Vi har allt att vinna och mycket att förlora. Det gäller att vi skaffar oss kunskaper, verkar där vi finns och att vi bygger bredast möjliga allianser mellan solidaritetsrörelser, miljöorganisa-tioner, konsumentrörelser, ung-domsförbund, antirasistaktivist-er, småbondeorganisationer, den feministiska rörelsen för att nu nämna några exempel.

Inte minst gäller det att få den fackliga rörelsen med på protes-terna. Skulle Europafacket säga nej till TTIP och samtidigt mo-bilisera sina 60 miljoner med-lemmar i en politisk generalstrejk då skulle det vara ”gute nacht” för Merkel, Juncker och Obama.

HUGO TORSTENSSON

Kritiska EU-fakta nr 137 februari 2015