EU-eliten tvingade ned
Syriza till underkastelse
I en artikel och lång intervju i New Statement 13 juli har
Greklands efter folkomröstningen 5 juli avgångne finansminis-
ter, Yanis Varoufakis, offentlig- gjort hur det finansiella
kapitalet obönhörligt malde ned Syrizare- geringens försök och
mandat från det grekiska folket att för- handla till sig bättre
villkor i åtstramningspolitiken, en skuldnedskrivning och
samtidigt behålla euron. Den uppgörelse som tvingades fram av
euroledarna innebär försämrade sociala villkor och en
privatiseringsfond som tvingar Grekland att sälja ut offentligt
egendom som i praktiken gör Grekland till en lydstat till
Trojkan.
Den kände journalisten John Pilger kallar uppgörelsen ”ett
historiskt förräderi” och skriver att redan 30 juni publicerade
premiärminister Tsipras ett brev i vilket han ”lovade
EU-ledarna, Europeiska Centralbanken och IMF att acceptera deras
grund- läggande, mest fördärvande för-slag – vilket han nu har
accepterat”. I sin intervju i New States- man säger Varoufakis
att Euro- gruppen ”fullständigt och högljutt” kontrolleras av
Tyskland och särskilt dess obeveklige finansminister Wolfgang
Schäuble. EU-ledarna, menar Varoufakis, hade redan bestämt sig
när Syrizaregeringen kom till makten att krossa den. Han säger
att motparten ”fullständigt saknade demokratiska betänkligheter”
och budskapet från de mäktigaste var: ”Du har rätt i vad du
säger, men vi kommer att krossa dig hur som helst”.
Syrizaregeringens agerande kommer säkert att diskuteras
intensivt, och särskilt om det är möjligt att bygga ” ett
socialt Europa”, med diktatoriska och alltmer odemokratiska
EU-institutioner som bas. Men regering en skall dock, trots
kapitulationen inför den finansiella mak- ten, ha en eloge för
att den som första valda demokratiska regering just utmanat
denna makt. I intervjun säger Varoufakis att de andra hårt
skulddrabbade länderna (Portugal, Spanien, Italien Irland) redan
från början gjorde det fullständigt klart att de var de mest
energiska motståndarna till Syrizaregeringen. ”Deras största
rädsla var vår framgång: skulle vi lyckas i förhandlingarna och
få en bättre uppgörelse för Grekland skulle detta naturligt- vis
utplåna dem politiskt, de skulle bli tvungna att förklara för
sitt eget folk var för de inte förhandlade som vi gjorde”, säger
Varoufakis. Istället har dessa regeringar direkt knäfallit inför
den finansiella makten.
Varoufakis beskriver Eurogruppens förhandlare som ovilliga att
faktiskt förhandla. Han säger att hans ständiga förslag till
Trojkan var att diskutera tre-fyra åtgärder, som till exempelvis
skattesystemet eller momsen, komma överens och sedan åtgärda
detta. Men Trojkan var inte intresserad av politiska skäl. I
stället fördröjde den förhandlingarna i oändlighet och krävde
att ”allt” skulle diskuteras på en gång. Den krävde finansiell
statistik, vilket krävde mycket tid och ändlösa diskussioner.
Den frågade vad som skulle hända med momsen, men förkastade våra
förslag. Den frågade om privatiseringar, och förkastade sedan
regeringens förslag. ”Det var som katten som jagade sin egen
svans” säger Varoufakis.
Varoufakis utnämndes som finansminister för att förhandla med
ett EU som visade sig inte ville samtala, som inte längre
fruktade en ”Grexit” efter EU- eliten med berått mod
”socialiserat” de privata bankernas och finanskapitalets
skuldtillgångar, och lagt bördan på EU:s befolkningarna genom
åtstramnings- politiken, samtidigt som ECB effektivt ströp
likviditeten till det grekiska banksystemet.
Innan han avgick förslog Varoufakis efter att ECB i praktiken
tvingat grekiska banker att stänga inte en omedelbar ”Grexit”,
men väl trycka ”krispengar”, en nedskrivning av ECBs
obligationer samt ta kontroll över den grekiska centralbanken.
Men han förlorade i Syrizas inre ledning och avgick.
Det grekiska förhandlingsdramat har visat på EU-institutionernas
och IMF:s reaktionära natur, som inte kan kallas annat än för
finansiell fascism. För allt fler medborgare har EU:s makt- elit
tappat ansiktet och sin demokratiska trovärdighet. För allt fler
medborgare har grekernas kamp för social och ekonomisk värdighet
varit inspirerande i ett EU där icke-demokratiska institutioner
använder sig av utpressning och fruktan för att genom- driva
impopulära beslut. Professorn i sociologi, Donatella della
Porta, vid European University Institute skriver att ny
forskning ”visar hur den finansiella krisen har förvandlats till
en demokratisk och legitimitetskris för EU:s institutioner”. Ett
är säkert, kam- pen för ett värdigt liv kommer att gå vidare,
oavsett Trojkans och EU-elitens maktpolitik.
Jan-Erik Gustafsson
Kritiska EU-fakta nr 139 september 2015
