Handels- och investeringsavtalet TTIP är en trojansk häst

 

Bakom stängda dörrar förhandlar EU och USA om något som kommer att bli världens största handels- och investeringsavtal. Det officiella namnet är ”Transatlantiska handels och investeringspartnerskapet”, med akronymen TTIP.

TTIP syftar till att avlägsna allt som existerar av handelshinder mellan EU och USA. Lagstiftning och standarder ”harmoniseras.” Det ska ske genom en ständigt ”regleringssamarbete”, som både kan ändra lagar och standarder som finns i dag och som därtill garanterar att nya regler och standarder är desamma inom EU och USA.

Många konflikter återstår att lösas och många intressen måste nedkämpas för att nå fullständig harmonisering. Det kommer till exempel att bli intressant att se vad som händer med kosmetikalagstiftningen, där EU har förbjudit 1 328 kemikalier och USA endast 11.

Men kanske är det inte så spännande? Med hjälp av en lag från 1976, lyckades den amerikanska regeringen för att begränsa användningen av de fem kemiska ämnen av 60 000 som då ansågs säkra. Asbest är ett av de 59 995 som fortfarande är ”säkra”.

Regleringssamarbetet kommer att samordnas av ett ”regleringsråd” för att säkerställa att det inte skapas nya "handelshinder" när det antas nya lagar och standardkrav inom EU och USA. Detta regleringsråd skall granska alla förslag till nya lagar och standardkrav innan de blir offentliga. Vad som måste undersökas är begränsat till en enda fråga: skapas det nya handelshinder?

Chansen att detta råd kommer att domineras av miljö- och hälsoexperter är därför liten. Det finns de som har falkögon riktade mot allt som kan innebära handelshinder som ska in i ett sådant råd. I praktiken innebär detta talesmän för industri- och för näringslivsorganisationer.

På båda sidor av Atlanten arbetar tunga näringslivsintressen för den enklaste – och den mest skadliga – formen av harmonisering; ”ömsesidigt erkännande av standarder”. Det skulle lika gärna kunna kallas ”samling på botten”. Det är de svagaste standardkraven som kommer till att gälla.

Harmonisering via TTIP har skett långt innan avtalet är färdigförhandlat. Här är ett exempel: Efter årtionden av hårda dragkamper var EU i färd med att utveckla ett strängt regelverk för hormonstörande kemikalier. Det var bland annat tänkt att 31 bekämpningsmedel skulle förbjudas. Det ledde till att USA inledde en väl dold, men aggressiv, lobbykampanj.

AmCham, den amerikanska handelskammaren, hotade i hemlighet med ”långtgående konsekvenser” om förbudet in- fördes. Europeiska kemikoncerner som DuPont, Bayer och BASF varnade för att det föreslagna förbudet skulle kunna ”skada förhandlingarna med USA” om TTIP. BASF hävdade – också i förtrolighet – att förbudet mot de 31 bekämpningsmedlen skulle ”begränsa den fria handeln med jordbruksprodukter på global nivå”.

Den tyska dramatikern Bertolt Brecht skildrade förtvivlad i ett par av sina pjäser om hur även goda människor var tvungna att vara onda för att överleva under kapitalistiska levnadsvillkor.

Det kan se ut så, eftersom EU skjuter upp förbudet mot hormonstörande bekämpningsmedel, trots att det kan leda till vårdkostnader 150 miljarder euro per år – och på motsvarande sätt ett enormt onödigt lidande för miljontals människor – som en följd av sjukdomar som dessa kemikalier kan förorsaka. [The Guardian 22 maj]

TTIP:s regleringsråd måste nödvändigtvis hålla ett öga både med vad som händer i EU och vad som händer i USA. Och det måste kunna ingripa tillräckligt tidigt.

Det innebär att om den svenska regeringen vill främja en ändring av EU-lag behandlas det i regleringsrådet före den politiska diskussionen i EU-kommissionen och långt innan den politiska dragkampen mellan EU:s regeringar och inom EU- parlamentet börjar.

Detta innebär att de tyngsta kommersiella intressen bör kunna sortera bort de föreslagna ändringarna innan de kan diskuteras offentligt och det inne- bär att USA kan få en avgörande inflytande över hur lagstiftningen inom EU bör utvecklas. Och vice versa för EU i USA.

Regleringsrådet kommer också att vidta åtgärder mot rent nationella lagstiftningsförslag i EU-länderna – och mot vad amerikanska delstater kan hitta på som kan hindra handeln med EU.

Regleringsrådet kommer också att vidta åtgärder mot rent nationella lagstiftningsförslag i EU-länderna – och mot vad amerikanska delstater kan hitta på som kan hindra handeln.

TTIP:s regleringsråd ska inte tillvarata övergripande allmänna intressen. Detta skulle ha inne- burit en dubblering av den kompetens som finns i ministerier och andra offentliga organ.
Regleringsrådet ska ha den enkla uppgiften att vara propagandist för dem som gör störst insatser för att avveckla handelshinder – oavsett vilka sam- hälleliga överväganden som ligger till grund för lagstiftningen och de standardkrav för miljö, arbetsmiljö, folkhälsa och konsumentskydd som rådet kommer att vidta åtgärder mot.

EU-kommissionen har varit så entusiastisk över en sådan ensidig övervakning av lagstiftning och standardkrav att man vill ha något liknande i EU. Den 19 maj skickade brysselbyråkraterna ut ett dokument med den oskyldiga titeln ”Lagstifta bättre för bättre resultat.”

Dokumentet visar att EU-kommissionen kommer att inrätta ett ”laggranskningsnämnd” [regulatory scrutiny board] för att ”lätta på bördan” för företagen, bland annat genom att av- veckla stora delar av reglerna för hälsa och säkerhet – i synnerhet för ”små och medelstora” företag.

Med ”små och medelstora” menas i EU alla företag med färre än 250 anställda, dvs. en betydande del av arbetsmarknaden i EU. De ”små- och medelstora” företagen står för mer än 75 procent av arbetstillfällen inom den privata sektorn.

EU-KOMMISSIONENS ”bättre lag- stiftning” betyder därför utökad avreglering och än mer frisläpp ande av ”marknadskrafterna” på allt fler områden och i allt fler sammanhang.

Redan innan EU-kommissionen hade lagt fram förslaget om ”bättre lagstiftning” den 19 maj, hade 50 europeiska organisationer lanserat en ”vakthund” [Beter Regulation Watchdog] för att säkerställa att EU:s plan för ”bättre lagstiftning” inte försvagar bestämmelser som skyddar arbetstagare, konsumenter och miljö.

 DAG SEIERSTAD

 Kritiska EU-fakta nr 139 september 2015