Bakom stängda dörrar förhandlar EU och USA om något som
kommer att bli världens största handels- och investeringsavtal.
Det officiella namnet är ”Transatlantiska handels och
investeringspartnerskapet”, med akronymen TTIP.
TTIP syftar till att avlägsna allt som existerar av
handelshinder mellan EU och USA. Lagstiftning och standarder
”harmoniseras.” Det ska ske genom en ständigt
”regleringssamarbete”, som både kan ändra lagar och standarder
som finns i dag och som därtill garanterar att nya regler och
standarder är desamma inom EU och USA.
Många konflikter återstår att lösas och många intressen måste
nedkämpas för att nå fullständig harmonisering. Det kommer till
exempel att bli intressant att se vad som händer med
kosmetikalagstiftningen, där EU har förbjudit 1 328 kemikalier
och USA endast 11.
Men kanske är det inte så spännande? Med hjälp av en lag från
1976, lyckades den amerikanska regeringen för att begränsa
användningen av de fem kemiska ämnen av 60 000 som då ansågs
säkra. Asbest är ett av de 59 995 som fortfarande är ”säkra”.
Regleringssamarbetet kommer att samordnas av ett ”regleringsråd”
för att säkerställa att det inte skapas nya "handelshinder" när
det antas nya lagar och standardkrav inom EU och USA. Detta
regleringsråd skall granska alla förslag till nya lagar och
standardkrav innan de blir offentliga. Vad som måste undersökas
är begränsat till en enda fråga: skapas det nya handelshinder?
Chansen att detta råd kommer att domineras av miljö- och
hälsoexperter är därför liten. Det finns de som har falkögon
riktade mot allt som kan innebära handelshinder som ska in i ett
sådant råd. I praktiken innebär detta talesmän för industri- och
för näringslivsorganisationer.
På båda sidor av Atlanten arbetar tunga näringslivsintressen för
den enklaste – och den mest skadliga – formen av harmonisering;
”ömsesidigt erkännande av standarder”. Det skulle lika gärna
kunna kallas ”samling på botten”. Det är de svagaste
standardkraven som kommer till att gälla.
Harmonisering via TTIP har skett långt innan avtalet är
färdigförhandlat. Här är ett exempel: Efter årtionden av hårda
dragkamper var EU i färd med att utveckla ett strängt regelverk
för hormonstörande kemikalier. Det var bland annat tänkt att 31
bekämpningsmedel skulle förbjudas. Det ledde till att USA
inledde en väl dold, men aggressiv, lobbykampanj.
AmCham, den amerikanska handelskammaren, hotade i hemlighet med
”långtgående konsekvenser” om förbudet in- fördes. Europeiska
kemikoncerner som DuPont, Bayer och BASF varnade för att det
föreslagna förbudet skulle kunna ”skada förhandlingarna med USA”
om TTIP. BASF hävdade – också i förtrolighet – att förbudet mot
de 31 bekämpningsmedlen skulle ”begränsa den fria handeln med
jordbruksprodukter på global nivå”.
Den tyska dramatikern Bertolt Brecht skildrade förtvivlad i ett
par av sina pjäser om hur även goda människor var tvungna att
vara onda för att överleva under kapitalistiska levnadsvillkor.
Det kan se ut så, eftersom EU skjuter upp förbudet mot
hormonstörande bekämpningsmedel, trots att det kan leda till
vårdkostnader 150 miljarder euro per år – och på motsvarande
sätt ett enormt onödigt lidande för miljontals människor – som
en följd av sjukdomar som dessa kemikalier kan förorsaka. [The
Guardian 22 maj]
TTIP:s regleringsråd måste nödvändigtvis hålla ett öga både med
vad som händer i EU och vad som händer i USA. Och det måste
kunna ingripa tillräckligt tidigt.
Det innebär att om den svenska regeringen vill främja en ändring
av EU-lag behandlas det i regleringsrådet före den politiska
diskussionen i EU-kommissionen och långt innan den politiska
dragkampen mellan EU:s regeringar och inom EU- parlamentet
börjar.
Detta innebär att de tyngsta kommersiella intressen bör kunna
sortera bort de föreslagna ändringarna innan de kan diskuteras
offentligt och det inne- bär att USA kan få en avgörande
inflytande över hur lagstiftningen inom EU bör utvecklas. Och
vice versa för EU i USA.
Regleringsrådet kommer också att vidta åtgärder mot rent
nationella lagstiftningsförslag i EU-länderna – och mot vad
amerikanska delstater kan hitta på som kan hindra handeln med
EU.
Regleringsrådet kommer också att vidta åtgärder mot rent
nationella lagstiftningsförslag i EU-länderna – och mot vad
amerikanska delstater kan hitta på som kan hindra handeln.
TTIP:s regleringsråd ska inte tillvarata övergripande allmänna
intressen. Detta skulle ha inne- burit en dubblering av den
kompetens som finns i ministerier och andra offentliga organ.
Regleringsrådet ska ha den enkla uppgiften att vara propagandist
för dem som gör störst insatser för att avveckla handelshinder –
oavsett vilka sam- hälleliga överväganden som ligger till grund
för lagstiftningen och de standardkrav för miljö, arbetsmiljö,
folkhälsa och konsumentskydd som rådet kommer att vidta åtgärder
mot.
EU-kommissionen har varit så entusiastisk över en sådan ensidig
övervakning av lagstiftning och standardkrav att man vill ha
något liknande i EU. Den 19 maj skickade brysselbyråkraterna ut
ett dokument med den oskyldiga titeln ”Lagstifta bättre för
bättre resultat.”
Dokumentet visar att EU-kommissionen kommer att inrätta ett
”laggranskningsnämnd” [regulatory scrutiny board] för att ”lätta
på bördan” för företagen, bland annat genom att av- veckla stora
delar av reglerna för hälsa och säkerhet – i synnerhet för ”små
och medelstora” företag.
Med ”små och medelstora” menas i EU alla företag med färre än
250 anställda, dvs. en betydande del av arbetsmarknaden i EU. De
”små- och medelstora” företagen står för mer än 75 procent av
arbetstillfällen inom den privata sektorn.
EU-KOMMISSIONENS ”bättre lag- stiftning” betyder därför utökad
avreglering och än mer frisläpp ande av ”marknadskrafterna” på
allt fler områden och i allt fler sammanhang.
Redan innan EU-kommissionen hade lagt fram förslaget om ”bättre
lagstiftning” den 19 maj, hade 50 europeiska organisationer
lanserat en ”vakthund” [Beter Regulation Watchdog] för att
säkerställa att EU:s plan för ”bättre lagstiftning” inte
försvagar bestämmelser som skyddar arbetstagare, konsumenter och
miljö.
DAG SEIERSTAD
Kritiska EU-fakta nr 139 september 2015