EU:s marknadsliberala jordbrukspolitik underminerar livsmedelsförsörjningen

Sedan Sverige blev medlem i EU 1995 har den nationella livsmedelsförsörjningen kraftigt försämrats. 1994 var självförsörjningsgraden för nötkött 91 procent – idag knappt 50 procent. Svenska grisproducenter producerade 102 procent av konsumtionen 1994 – idag är den siffran nere i 65 procent. Produktionen av lammkött har minskat från 71 procent 1994 till knappt 30 procent idag. Mjölkproduktionen har minskat kraftigt sedan 1994 och ligger omkring 50 procent idag.

Men självförsörjningsgraden är ett något obestämt begrepp. Therese Frisell, sakkunnig på Livsmedelsverket, säger till Lantbrukets Affärstidning ATL i december 2016 att försörjningsgraden är lika med noll. ”Vi har inga lager med livsmedel eller kemikalier för dricksvattenproduktion. Och vår största förpackningsfabrik för livsmedel lades ned förra året”, förklarar hon. Dessutom är ”vi starkt beroende av att importera insatsvaror till jordbruket som till exempel gödningsmedel och protein till djurfoder”, säger hon.

Sven Lindgren som är ordförande i Civilförsvarsförbundet är också bekymrad. Han säger att ” vi är mer sårbara nu än vid andra världskriget. Då var vi i stort sett självförsörjande i matproduktion. Sedan 2002 finns det ingen statlig instans med övergripande ansvar för livsmedelsförsörjningen vid kristider. Då skrotades Beredskapsverket tillsammans med de sista lagerlokalerna för livsmedel. Det som finns är i stort sett de produkter man ser på hyllorna i livsmedelsbutikerna. De skulle ta slut på en till två dagar vid en krissituation”. Och det mekaniserade jordbruket är starkt beroende av bränsle, främst diesel. Råolja raffineras till diesel vid en enda fabrik i Lysekil, och skulle en enda bomb slå ut denna fabrik så är det tillräcklig för att slå ut livsmedelsförsörjningen enligt Lindgren.

Det är EU:s jordbrukspolitik som är grunden för problemen i livsmedelsförsörjningen. Sedan början av 1990-talet har EU infört ett alltmer marknadsorienterat och konkurrensutsatt jordbruk. Ett led i denna omställning är att EU-stöd inte längre baseras på produktion utan istället på att jordbrukarna äger mark och håller marken i ”jordbruksmässigt skick”. Detta har i sin tur lett till att de flesta jordbrukspriser följer världsmarknadspriset.

Hela livsmedelskedjan har blivit alltmer globaliserad och flödet av livsmedel till och från EU drivs genom en alltmer avreglerad och liberaliserad handel. Till exempel är Arla idag världens största mejeriföretag, som ägs av 13 500 mjölkbönder i Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien Luxemburg och Nederländerna, varav 3 350 av bönderna är svenska. Som multinationellt företag är Arla helt beroende av världsmarknadspriset på mjölk, vilket har sjunkit med mer än 60 procent på två år. Det låga mjölkpriset gör att en mängd mjölkgårdar har slagits ut.

Dessutom förbjuder EU:s regelverk nationella garantipriser för jordbruksprodukter, vilket innebär att mjölkbönder och djuruppfödare inte får garanteras ett uppköpspris så att de får en rimlig förtjänst. I en EU-rapport om köttbranschen från juli 2015 sägs att ett ”ifrågasättande av marknadens postulat är legalt omöjligt, vilket har orsakat ett stort antal nationella operatörer för år 2003 dömdes till 12,7 miljoner euro i böter av EUs konkurrensmyndigheter, vilket 2006 bekräftades av EU-domstolens första instans”.
EU:s äventyrspolitik gentemot Ukraina har bäddat för överkapacitet med ytterligare pressade priser och bidragit till utslagning av jordbruksföretag. Som svar på EU-sanktioner mot Ryssland har landet svarat med importstopp av livsmedel från EU. Arlas tidigare omsättning på ca 1,5 miljarder kronor med Ryssland har under 2015 i praktiken fallit bort. Dessutom exporterade länder som Tyskland, Polen och Finland mjölkprodukter till Ryssland, produkter som nu stannar inom EU och bidrar till växande överskott av mjölk, ost, smör och andra mjölkprodukter.

I en intervju i Euro News i samband med den Europeiska säkerhetskonferensen i München i februari sade Rysslands premiärminister Dimitri Medvedev att handeln med EU hade minskat från 450 miljarder euro till 217 miljarder euro på grund av sanktionerna, och han frågade sig vad anställda i livsmedelsföretag som producerade varor för försäljning i Ryssland tyckte om detta. Medvedev sade också att sanktionerna fört med sig att Ryssland nu koncentrerar sig på att inom landet utveckla sitt jordbruk och producera sina egna livsmedel.

EU säger sig satsa på en ”grön ekonomi” men det gäller inte livsmedelsförsörjningen. Istället gynnas obegränsat ett storskaligt industriellt jordbruk, som ersätter lokala system som baseras på kretslopp och förnyelsebara resurser. I det marknadsliberala systemet har medelstora och småbönder ingen plats. Landsbygden avfolkas med växande ekonomiska och sociala följder samtidigt som påverkan på miljö och biologisk mångfald blir alltmer alarmerande.

Samtidigt växer oron för vad som skulle hända i en krissituation. Camilla Eriksson, forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet säger i december 2015 i ATL: ”I en krissituation måste vi använda mindre maskinkraft, mer arbetskraft, och byta ut spannmål mot rotfrukter, samt gris och kyckling mot naturbeteskött. Lantbruket kan inte ensamt fixa detta, det behöver extra arbetskraft. Om inte den omställningen lyckas kommer Sverige inte klara att försörja sin växande befolkning någon längre tid”.

EU:s jordbruks- och livsmedelspolitik är pervers, vilket svenska politiker i högtidliga sammanhang också tillstår, med de gör inget åt det. Sanningen är den att EU:s jordbrukspolitik med alla dess mängder av direktiv, förordningar och lagar är en del av det som på Brysselspråk kallas ”acquis communautaire” eller av EU erövrad lagstiftning. I korthet betyder detta att EU har tagit över all reglering och ansvar från medlemsstaterna, och aldrig tänker lämna tillbaka detta. Det är genom denna ”acquis” som EU-projektet växer och gradvis försvagar nationella regeringars auktoritet för att bygga ’en ännu tätare Union’.

EU:s opåverkbara jordbruks- och livsmedelspolitik är ett av de tyngsta argumenten varför vi skall kräva en ny folkomröstning om EU-medlemskapet i Sverige.

JAN-ERIK GUSTAFSSON

Kritiska EU-fakta nr 141 april 2016