nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 

Går det att föra en moralisk flyktingpolitik i Europa?

Den liberala flyktingpolitiken i Europa har havererat och kraftiga åtgärder sätts in för att stoppa flyktingvågen från det krigshärjade Mellanöstern, vilket leder till att flyktingarna tar sig hit på osäkra vägar med allt större risk för sitt liv. Situationen verkar hopplös, men det går att föra en moralisk flyktingpolitik med folkligt stöd menar författaren Kenan Malik. Förutsättningen är att man tacklar den underliggande vanmakt som orsakats av den demokratiska krisen i Europa.

EN REGERING KAN aldrig bestämma sig för att införa en liberal invandrarpolitik om de inte har väljarna med sig hävdar Kenan Malik i en intressant artikel i The Guardian som i sin tur bygger på boken The Quest for a Moral Compass. Hans tes är att Europa står inför ett dilemma när det gäller invandringen: å ena sidan har en moralisk och fungerande immigrationspolitik inget stöd i den europeiska opinionen. Å andra sidan blir den invandrarpolitik som har ett folkligt mandat både omoralisk och irrationell. Detta beror enligt Malik på hur invandrarfrågorna har hanterats under de senaste 30 åren. Samtidigt som ledande politiker sett ett behov av invandring har de negligerat motsträviga medborgares kritik mot en rationell invandrarpolitik. Metoden går att tillämpa på svenska förhållanden. Under hela efterkrigstiden har vi haft en omfattande invandring till Sverige. Från att ha varit något som betraktades som en krydda i tillvaron och en källa till spännande nya maträtter har motståndet mot invandringen successivt ökat i styrka och så småningom lett till att invandrarfientliga partier fått fotfäste i landets beslutande församlingar. De etablerade politikerna från höger till vänster har dock fortsatt att förespråka en generös flyktingpolitik,trots ökat folkligt motstånd.

I TAKT MED att de europeiska länderna skapat en gemensam marknad med fri rörlighet för unionens medborgare har de också försökt stänga de yttre gränserna och göra Europa till ett ointagligt fort för att hindra att allt fler tar sig in utifrån. Inflödet av utomeuropeiska immigranter är inte alls så högt som man kan inbilla sig enligt Malik. Dagens flyktingström till Europa motsvarar bara 0,1 procent av Europas invånare och den största delen av flyktingarna finns i stället i fattiga grannländer som Libanon, som fått ta emot så mycket som 20 procent av Syriens befolkning,. Trots alla försök att hindra flyktingströmmarna så fortsätter folk att ta sig hit, bara på mer osäkra vägar och med allt större risk för sitt liv.

OAVSETT HUR KRAFTIGA åtgärder som sätts in för att minska flyktingströmmarna så kommer de inte heller att blidka den flyktingfientliga opinionen i Europa, menar Malik. Den bygger nämligen på en känsla av osäkerhet och oro snarare än på en rationellt baserad analys. Efterkrigstidens politiska system är på väg att monteras ner och det finns en allmän känsla av otrygghet. Europa står inför en demokratisk kris där allt fler känner att de nekas en röst, och att de politiska institutionerna är slutna och korrupta. EU har blivit en symbol för klyftan mellan folket och etablissemanget.

TROTS ATT MIGRATIONEN de facto inte spelat nån större roll när det gäller försvagningen av arbetarrörelsen, högervridningen av de socialdemokratiska partierna eller åtstramningspolitiken, har den blivit en acceptabel förklaring för samhällsförändringar som är svåra att förstå och påverka.

HUR SKULLE MAN då hanterat situationen i stället? Kenan Malik menar att det går att få en acceptans bland en folkmajoritet för invandring, men det hjälper inte med striktare gränskontroller, högre stängsel och större polispatruller. Främlingsfientligheten växer fram ur en känsla av maktlöshet. För att få med sig medborgarna i Europa på en generösare flyktingpolitik krävs därför att man tacklar den underliggande känslan av vanmakt som skapas genom sociala nedskärningar och ökad ojämlikhet. Tills vi uppnått en bättre balans i samhället kommer vi att få leva med främlingshatet. Det är dessutom en utmaning som går tvärs emot EU:s ekonomiska och sociala målsättningar.

Marie Ericsson

Kritiska EU-fakta nr 141 april 2016