Plan B i Europa

En ny kraftsamling för ett annat EUropa har tagit form. Initiativet kom från den tidigare grekiske finansministern Yanis Varoufakis och ett flertal ledande opinionsbildare och politiska personligheter i Europa som Tysklands f d finansminister Oskar Lafontaine, Barcelonas borgmästare Ada Colau, forskaren Susan George, Italiens tidigare finansminister och EU-parlamentarikern Stefano Fassina, Zoé Konstantopoulou tidigare ordförande i det grekiska parlamentet m. fl.

Varoufakis m fl menar att det avtalet som EU/trojkan tvingade på Tsipras i Grekland  i realiteten innebar en finansiell statskupp. Euro är idag ett ekonomiskt verktyg för att dominera Europa och ett sådant Europa genererar bara social dumping, massarbetslöshet och stigmatisering mot Europas periferier.  
Varoufakis m fl vill bryta med detta EUropa och återuppbygga ett nytt europeiskt samarbete mellan folken och länderna. De föreslår en plan B för ett demokratiskt Europa som innebär
1. En omförhandling av EU:s fördrag
2. Avskaffa det informella organet Eurogroup som idag styr medlemsländernas ekonomi
3. Avslöja och omformulera ECB:s politiska roll

Plan” B in Europe” menar att de antidemokratiska krafterna har en Plan B för underordna medlemsstaternas folkvalda regeringar, så som de gjorde med Grekland. Mot denna Plan B behövs en Plan B som sätter majoritetens intressen främst och som gör motstånd mot nuvarande ordning. På konferenserna om Plan B har man bland annat diskuterat alternativ till euron, t ex införande av parallella betalningssystem, parallellvalutor, ett utträde ur eurozonen liksom en omvandling av euron till en (demokratisk) gemensam  valuta.
Varoufakis säger i en intervju att han vill bygga en paneuropeisk rörelse, som kan innehålla olika politiska schatteringar, för att bygga ett folkens Europa, ett verkligt demokratiskt Europa. Han har fått kritik för att framför allt vilja ha ett Europas förenta stater, som inte nödvändigtvis blir mer demokratiskt. Diskussionen om detta splittrade, oeniga EU, där flyktingkrisen förvärrar det som den ekonomiska krisen ställde till med.

 
Mer om Plan B: Oskar Lafontaines talmanuskript.
Den 19.2 hölls en upptakt till den andra konferensen om ”Plan B” i Madrid.  Under denna beteckning hade vänsterpolitiker från flera EU-länder redan den 12 september 2015 samlats i Paris kring ett initiativ för att bemästra euro-krisen.  Tidigare, den 23 januari, hade vetenskapsmän, publicister och politiker träffats i Paris kring samma ämne. Oskar Lafontaine, som inte kunde närvara i Madrid, skickade ett manuskript till det tal han skulle hållit. Här följer några av hans tankar:

”Kära vänner och partikamrater!
Jag ska tala om projektet en Plan B för Europa. Efter andra världskriget blev drömmen om ett enat Europa, som Victor Hugo fött på fredskonferensen i Paris 21/8 1849, åter levande. Människorna ville äntligen ha fred, de ville ha demokrati, välstånd och social säkerhet. Dagens Europa är inte Victor Hugos Europa, utan det Europa som nyliberalismens pelarhelgon Friedrich August von Hayek dragit upp konturerna till. Hans idé var att internationella fördrag skulle säkerställa att marknadskrafternas verkan inte skulle hindras av demokratiska beslut. Det är denna anda som bestämmer de europeiska fördragen och de transatlantiska dito som TTIP. Det är samma anda som redan ledde USA:s grundfäder: ” Regeringens främsta funktion är att skydda den rika minoriteten från den fattiga majoriteten.” Detta sade James Madison, en av grundarna av den amerikanska författningen.
Med den nuvarande kommissionsordföranden Jean-Claude Juncker, som gjorde storhertigdömet Luxemburg till ett skatteparadis, för att skydda de rikas pengar för de fattigas tillgrepp, har denna nyliberalismens ande funnit en värdig representant. Ofrivilligt uttalade Juncker verkställighet av Hayeks idé: ”Det kan inte finnas några demokratiska val mot de europeiska fördragen.”

Demokrati och socialstat
Följdriktigt står dagens EU för nedmontering av demokrati och socialstat. Det land där detta visar sig tydligast är Grekland. Men nedmontering av socialstaten och demokratin är ett problem i alla europeiska länder, också i Tyskland, som med tiden fått den största låglönesektorn och det sämsta pensionssystemet……
Medborgarna i Europa värjer sig allt starkare mot nedmonteringen av  demokratin och socialstaten…..
Det finns många argument mot ett vänsterpartis deltagande i en regering. Det parlamentariska systemet utvecklades, som redan sagts, av de amerikanska grundfäderna för att skydda de rika mot de fattiga……  Men om man går vägen över regeringsmedverkan, som Syriza i Grekland, Blocko och CDU i Portugal, eller Podemos och vänsterpartier kanske i Spanien, måste man söka en utväg ur den neoliberala europeiska buren ……….-

Kontroll över centralbanker
Kortfristigt kan den nyliberala kartellen brytas upp genom regeringsmedverkan, bara om man sätter an hävstången på rätt ställe. En avgörande förbättring av det social livet  och den ekonomiska utvecklingen kann uppnås, om en vänsterregering återtar kontrollen över sin centralbank och denna centralbank då gör det som centralbankerna grundades för, nämligen att finansiera statsutgifter och offentliga investeringar………
Vad många inte vet: Det europeiska valutasystemet EWS finns fortfarande kvar, och det möjliggör en långtgående kontroll över centralbanken och växelkursändringar för att återställa konkurrensförmågan. Danmark är fortfarande i detta system  och Danmark går det ju ganska bra för. När de europeiska finansministrarna ville tränga ut Grekland ur euron, hade tillfälle funnits att åter öppna en väg för Grekland och andra stater som Portugal eller Spanien ur det stela eurosystemet till det flexibla EWS. EWS är precis som förut ett europeiskt valutaförbund, men i detta vore det åter möjligt att fatta demokratiska beslut mot nedskärningspolitiken och då  också förverkliga en politik för mer sysselsättning och större social rättvisa.

Slutligen: Det finns ingen enkel kungsväg ur den neoliberala buren för de europeiska staterna. Men en Plan B behöver vi, och varje försök att befria sig från buren, är bättre än att stanna där, anta resolutioner och år efter år jämra sig över nedmonteringen av demokratin och socialstaten och den tilltagande ojämlikheten.
AnnaLisa Eneroth / Källa: JW 

AnnaLisa Eneroth

Kritiska EU-fakta nr 141 april 2016