nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 

TTIP - ska den svenska politiken beslutas av storföretagen?

Förhandlingarna om TTIP går framåt. Syftet med avtalen är öka den transatlantiska handeln genom harmonisering av lagstiftningen inom centrala områden. Medan det i länder som Tyskland finns ett brett motstånd mot avtalen är kritiken i Sverige ljum. – Svenska fackföreningar är av tradition positiva till allt som associerar till frihandel, menar Hans Kotzan, internationell utredare på Kommunal.

TTIP står för Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar och ingår i ett system av frihandelsavtal som just nu skrivs mellan USA och  dess största globala handelspartners. Bland avtalen finns CETA mellan EU och Kanada, TPP som är Stillahavsregionens avtal och det planerade TTIP mellan EU och USA. Över detta nätverk av avtal planerar man dessutom att lägga TISA (Trade in Services Agreement), som bland annat ska liberalisera handeln med offentliga tjänster i alla avtalsområdena.

Flera förbund inom LO har gjort positiva uttalanden om TTIP-avtalet, trots att det förhandlas utan insyn och framstår som ett uppenbart hot mot möjligheterna att forma en demokratisk politik med folkligt stöd inom om områden som miljö, livsmedelssäkerhet,  konsumentskydd och arbetsrätt.

Varför är det svenska facket, särskilt LO-toppen så positivt till avtalet, när facken i Tyskland och Frankrike är så negativa?
- Jag tror att det handlar om en annan syn och ”approach” säger Hans Kotzan. Sverige och Norden har ibland en annan syn på olika frågor än våra fackliga europeiska kamrater så detta är egentligen ingen nytt.
- Sverige har av tradition omslutit frihandeln eftersom vi är en liten och exporterande nation. Det vi däremot inte har är en livlig debatt om frihandel, vad det är, betyder och för vem som det gynnar mest. Denna debatt har också drivit den skeptiska vinden i resten av Europa.

Men Hans Kozan menar att det är fel att kalla TTIP ett rent frihandelsavtal. Det är ett regelförändrande projekt som kan komma att flytta det politiska inflytandet över viktiga områden från de folkvalda församlingarna till storföretagen och deras domstolar.

-TISA är det ultimata antidemokratiska avtalet som lägger fast nyliberalismen som rådande ideologi för all evighet säger Hans Kotzan. I avtalet planerar man att införa en klausul (den sk  rachetklausulen, förf. anm) som gör det omöjligt för staterna att återkommunalisera offentliga tjänster oavsett den politiska utvecklingen. Man låser fast länderna  för det nyliberala kapitalistiska systemet på obegränsad tid och tecknar in en oförutsägbar framtid.

Ett av de stora felen med avtalen är att inriktningen redan från början är bestämd av storbolagen som fått sitta med i EU-kommissionens arbetsgrupper och formulera reglerna medan folkliga intresseorganisationer och demokratiska institutioner hållits utanför. Hemlighetsmakeriet är stort, och kan säkert ha sina orsaker om man ska tro Hans Kotzan. 
-Jag tror att de transnationella bolagen är ute efter sjukvårdsmarknaden, säger han. Den offentliga sjukvården i Europa som varit skyddad av staterna är värd hundratals miljarder och utgör ett eftertraktat byte för de stora, multinationella tjänsteföretagen.
Hans Kotzan menar att de nya handels- och investeringsavtalen leder till en stor förändring av hela vårt samhälle som nästan inte diskuteras i svenska medier alls.  I Tyskland och Frankrike har frågan debatterats på ett helt annat sätt, bl. a. har tyska domare protesterat mot införandet av ISDS. De menar att kommissionen inte har rätt att besluta om att införa en gemensam tvistelösningsmekanism för hela unionen. I Sverige lyfts de här frågorna sällan eller aldrig  i medierna.

På frågan om han tycker att facket borde verka för en bred debatt i frågan svarar han  det kanske inte alltid är uppenbart för fackföreningarnas ledare vilken stor samhällsförändring dessa avtal kan leda till. Man hoppas att allt ska fortsätta som förut. Men det kan mycket väl bli så att arbetsrätten påverkas kraftigt, t.ex. kommer det bli svårt att skapa nya arbetsmiljöregler eftersom försiktighetsprincipen och möjligheter att överklaga arbetsdomstolens domar underminerats. Vad det innebär för fackets medlemmar är ganska uppenbart. Försämrade arbetsvillkor och sänkt levnadsstandard.

HK är trots allt ganska hoppfull och tror inte att avtalen genomförs fullt ut eftersom alla länder inte är överens i frågorna, vilket de måste vara då varje lands parlament måste godkänna TTIP-avtalet för att det ska börja gälla. Det går att lyfta ut kontroversiella områden ur avtalet.
Men tittar man på CETA kan man notera att tvistelösningsdomstolarna blivit kvar, om än i en mer transparent form kallad ICS.
- Man kan se en tydlig tendens inom områden som lyder under frihandelsavtal med investeringsskydd att staterna vill undvika rättsprocesser. Sedan Kanada undertecknade NAFTA-avtalet med USA 1996 har man enligt våra kanadensiska fackliga kollegor bara infört en enda miljölag säger Hans Kotzan. Det som är intressant är att LO:s styrelse nyligen fattade beslut att driva linjen om ett undantagande av offentliga tjänster i alla handelsavtal. Om den svenska fackföreningsrörelsen ska acceptera avtalen så är det under starkt begränsade former. Vi köper inte att den offentliga sfären ska ingå i avtalet och inte heller någon form av tvistelösningsdomstol som kan skapa politiska prejudikat.

Vad vill facket göra för att omformulera TTIP-avtalet i enlighet med det du sade ovan?
- Vi anser att handelsavtal ska vara just handelsavtal. Vi anser att den demokratiska aspekten på dessa avtal är en av de viktigaste frågorna vilket gör frågan om en tvistelösningsfunktion är synnerligen svårsmält. Jag tror att om de förhandlande parterna verkligen menar allvar med att garantera statens skyldighet att reglera och stifta lagar utan att riskera att bli utmanade av multinationella jättar eller investerare, skydda de offentliga tjänsterna eller exempelvis värna den personliga integriteten när det gäller dataöverföringar måste grunden för alla undantag bygga på ett helt nytt regelverk. Det betyder att parterna måste komma med något annat än mixandet och trixandet i de nuvarande WTO-regelverken GATT och GATS. Endast på detta sätt går det att skapa ett acceptabelt skydd.

Av Marie Ericsson