Övermakten blev för stor – Goliat slog David
 

2009-10-05

David kunde inte stå emot Goliat. Med 67 procent ja-röster och 32 procent nej-röster och ett valdeltagande på 59 procent röstade Irland denna gång ja till exakt samma Lissabonfördrag som samma valmanskår avvisade i juni 2008. Resultatet visar på ett vanligt mönster i en allt mer urholkad demokrati inom EU. Inte ens 40 procent av den irländska valmanskåren i det enda land inom EU som har fått folkomrösta sade ja till vad som i praktiken är EU:s nya grundlag.

Talesmannen Richard Greene för en av de mest aktiva kampanjorganisationerna COIR säger att utgången av folkomröstningen är en seger för den politiska eliten men en mycket stor förlust för det irländska folket som skamligt tyranniserades att rösta ja. ”När tiden går och fördraget har tagits i bruk så kommer det att bli de vanliga människorna som kommer att drabbas av lönesänkningar, uppsägningar och att EU tar över allt mer av makten”, säger Greene. Han tillägger att ”Det är en smutsig seger för eliten som använde enorma summor pengar för att skrämma och manipulera folk”.

Patrica Mc Kenna, ordförande för People’s Movement, beskrev utgången under de rådande omständigheterna som ”oundviklig” samtidigt som Ja-sidan gjorde allt för att kampanjen inte skulle handla om innehållet i Lissabonfördraget i sig utan om att ett ja var nödvändigt för att Irland skulle återhämta sig från den finansiella och ekonomiskas krisen, skapa nya jobb och att Irland skulle behålla sin plats i centrum av Europa. Hon hävdade att Ja-sidan haft minst tio gånger mer resurser, och ”finansierades illegalt av EU-kommissionen, politiska grupper i EU-parlamentet och t.o.m. av själva regeringen”. Hon menade även att den s.k. oberoende Folkomröstningskommissionen blev ett verktyg för ja-sidan.

Kampanjorganisationen CAUEC skriver att

”Även om vi accepterar utgången av folkomröstningen, menar vi att en ratificering av ett anti-demokratiskt fördrag har skett med anti-demokratiska metoder. Snarare än att skapa jobb kommer Lissabonfördraget att leda till nedskärningar av offentliga utgifter som kommer att gör recession värre, särskilt för fattiga människor.

Förräderiet från ledare för Labour (det socialdemokratiska partiet) och fackföreningsrörelsen var särskilt cyniskt. Bara för tre dagar sedan uppmanade SIPTUs ordförande Jack O’Conner och offentligfacket IMPACTs ordförande Shay Cody till aktivt motstånd mot regeringens förslag att skära ned de sociala utgifterna i en stor demonstration framför det irländska parlamentet. Detta samtidigt som de vet att förslaget är regeringens svar på EU:s krav på nedskärningar på Irland från april för att landet skall uppfylla EU:s stabilitets- och tillväxtpakt samt att makten att påtvinga dessa regler förstärks med Lissabonfördraget.

De vet också att kontrollen över finansspekulationer, som är roten till finanskraschen, kommer att bli mera svår att genomföra med Lissabonfördraget. De dolde dessa fakta och stödde regeringens uppmaning till en ja-röst.

Denna folkomröstningsbatalj är kanske över, men kampen för att motstå nyliberalismen, och militariseringen som är en inneboende del av den, kommer att fortsätta. Vi kommer att kampanja för att bygga bredast möjliga opposition mot de föreslagna nedskärningarna och mot framtida förräderier av ledare för löntagarrörelsen på Irland”.

EU:s politiska etablissemang är lättad efter utgången på Irland. EU:s ”propagandaminister” Margot Wallström är ”förtjust” över utgången. Den var ”det rätta resultatet för Irland och för EU” säger hon och tillåter sig att fira med en eller två Guinness. EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso säger utgången på Irland ”visar på Europas positiva svar på den globala finansiella och ekonomiska krisen ” och han fortsätter hycklande att stödet till fördraget ”visar på värdet av Europeisk solidaritet och jag är verkligen glad över det resultat vi har fått från Irland”. För EU-parlamentets ordförande Jerzy Buzek har hyckleriet inga gränser när han säger att ”Vi skall också tänka å dem som röstade ’Nej’ därför att det är vår vana och vår sed att tänka på alla européer. Jag kommer att försäkra er att jag kommer att arbeta mycket hårt och känner verkligen att det är vårt gemensamma Europa. Låt oss skriva vår gemensamma europeiska historia”

När det gäller svenska kommentatorer så instämmer vänsterledaren Lars Ohly i den irländska Nej-kampanjens analys att omröstningen var en ”manipulation”. Ohly säger att: ”Arrangerar man folkomröstning tillräckligt många gånger får man till slut det svar man vill ha”. Från Ohlys alliansvänner i socialdemokraterna och miljöpartiet finns det ännu inga kommentarer om folkomröstningsresultatet på Irland.

EU:s ordförande Fredrik Reinfeldt följer det allmänna mantrat från den högre EU-elitens kommentarer och säger att utgången var ”en viktigt seger för Irland och för Europa”. Mera substans uttrycker utrikesminister Carl Bildt när han menar att det nu bara ”är en begränsad tidsfråga innan vi kan trycka knappen i botten för ett bättre europeiskt samarbete som Lissabonfördraget kommer att ge oss. Inte minst kommer det att ge oss möjligheten till en starkare europeisk röst i världen”. Det säger en utrikesminister som under de senaste åren regelbundet har deltagit i den finansiella, industriella och globala elitens hemligaste klubb, Bilderbergergruppen. Vid det senaste mötet i Aten i maj betonade gruppen vikten av att få ett JA till Lissabonfördraget på Irland med motiveringen att det kommer att ge EU en massiv makt över sina medlemsstater, och i allt väsentligt göra dem till regionala regeringar i en överstat.

Den irländska regeringen Brian Cowen har nu levererat vad EU-eliten och den globala eliten krävt. Trots förlusten i den andra påtvingade omröstningen har den irländska nej-kampanjens heroiska kamp visat på allt mer ojämlika maktförhållanden på Irland, inom EU och globalt. För att få igenom fördraget har EU-eliten lovat guld och gröna skogar, som den nu måste börja omsätta. Kampen mot lönedumpning, arbetslöshet, privatisering, militarisering, personlig integritetskränkning, växande ojämlikhet och orättvisor som Lissabonfördraget förstärker, kommer att fortsätta i nya former och allianser. Och än är Lissabonfördraget inte genomfört. Det kräver åtminstone ett undertecknande av Tjeckiens president Vaclav Klaus.


Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU