2010-11-02 Öppet brev till EU-nämnden, riksdagsledamöter i s, mp och v.

Diskutera den finansiella och ekonomiska krisen – Manifest från skrämda franska ekonomer
 

I valrörelsen diskuterades den finansiella och ekonomiska krisen och EU:s roll inte alls. Hittills i eftervalsdebatten har EU-politiken lyst med sin frånvaro såväl bland politiker som media. Det tycks som att det finns en tyst överenskommelse om att den finansiella krisen bara skall hanteras av finansminister Anders Borg för att inte oroa befolkningen i onödan. Den ende riksdagsledamoten som haft någon uppfattning är den folkpartistiske professorn i nationalekonomi, numera ordföranden i EU-nämnden, Carl B. Hamilton. Men Hamiltons verklighetsbild begränsar sig till att tycka ”Euron har fungerat väl i 10 år. Vi ska införa den i Sverige, och hålla fast vid visionen om allt mer samarbete i Europa” skriver denne nationalekonom i sitt valflygblad. Bland övriga akademiska ekonomer är det märkbart tyst.

Men det finns dock ekonomer och andra som oroar sig. I slutet av september publicerades ett ”Manifest från skrämda franska ekonomer” som undertecknats av ca 700 personer, främst ekonomer, men också fackföreningsfolk, entreprenörer och vanliga medborgare (se bilaga). Med så många ekonomer bakom får det tyngd och kan inte avfärdas som oväsentligt.

Det franska manifestet är viktigt för det visar att det finns seriösa ekonomer som inser krisens allvar och vill att den diskuteras. Manifestets analys är knivskarp, och höjer sig långt över den nivå som Hamilton kan prestera. Det analyserar 10 pseduo ”uppenbara fakta” och föreslår 22 motförslag för att ta debatten (som inte existerar i Sverige) ur återvändsgränden.

Som ordförande för Folkrörelsen Nej till EU har jag synpunkter på realismen i vissa av motförslagen och är oenig med en del. Men meningen är att motförslagen skall börja diskuteras på basis av analysen och för Sverige gäller det att överhuvudtaget få till stånd en diskussion. Eller som uppropet uttrycker ”Var och en av åtgärderna stöds nödvändigtsvis inte av alla av oss som har skrivit under manifestet, men det måste behandlas seriöst om vi vill ta Europa ut ur återvändsgränden”.

Manifestet borde vara särskilt angeläget att studera för de partier som satt till ”kriskommissioner efter valet”. I LO-tidningen 29 oktober skriver det förra socialdemokratiska statsrådet Lena Sommestad:

” Den fråga som nu måste ställas är varför LO och TCO i detta kritiska läge inte får stöd från det politiska parti som borde vara löntagarnas – Socialdemokraterna. Socialdemokraterna har tvärtom valt att ställa sig i främsta ledet i kraven på europeisk budgetdisciplin. Mona Sahlin och Thomas Östros gick till val på att skärpa kraven i EU:s stabilitets- och tillväxtpakt. Deras argument var en blåkopia av EU-kommissionens: ”Att ha överskott i finanserna är av största betydelse för att få hög tillväxt och fler jobb”. När den rödgröna budgeten presenterades valde Socialdemokraterna att stänga in sig i samma budgetutrymme som Anders Borg, till klangen av samma politiska paroll: ”Sverige ska tillbaka tillöverskott.” Chansen att presentera ett offensivt program för investeringar och välfärd i ett kristyngt Europa slumpades bort (...) Det som behövs i dag är inte regeringar som stramar åt. Det som behövs är regeringar som ser till att utnyttja de resurser som i dag förslösas. Det stora problemet är inte att budgetunderskotten ökar. Det stora problemet är att samhällsekonomin krymper. I Sverige behövs nu en nyanserad debatt om hur Europas problem ska hanteras. Att Socialdemokraterna inte tar initiativ till en sådan debatt kan inte ses som något annat än ett uttryck för partiets djupa kris.”

I Flamman ledare 26 oktober framför Ali Esbati att ”Nu avgörs framtiden för europeiska välfärdsstater (...) Hittills har de politiska partierna på vänsterkanten i bästa fall varit förvirrade och initiativlösa. Detta när behovet av fler offentligt anställda, stora statliga investeringar och en väsentligt mer progressiv skattepolitik är så uppenbart. Det har gått illa. Det bör vara en huvudinsikt också för de kris-, kaos-, och framtidskommissioner som tillsatts efter valet i Sverige”.

Jag har översatt manifestet Manifest från skrämda ekonomer .
Läs och sprid det till vänner och nätverk, vilket uppropsförfattarna anbefaller

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU