2010-11-02 Öppet brev till EU-nämnden, riksdagsledamöter i s, mp och v.
Diskutera den
finansiella och ekonomiska krisen – Manifest från skrämda
franska ekonomer
I valrörelsen diskuterades den finansiella och ekonomiska
krisen och EU:s roll inte alls. Hittills i eftervalsdebatten
har EU-politiken lyst med sin frånvaro såväl bland politiker
som media. Det tycks som att det finns en tyst
överenskommelse om att den finansiella krisen bara skall
hanteras av finansminister Anders Borg för att inte oroa
befolkningen i onödan. Den ende riksdagsledamoten som haft
någon uppfattning är den folkpartistiske professorn i
nationalekonomi, numera ordföranden i EU-nämnden, Carl B.
Hamilton. Men Hamiltons verklighetsbild begränsar sig till
att tycka ”Euron har fungerat väl i 10 år. Vi ska införa den
i Sverige, och hålla fast vid visionen om allt mer samarbete
i Europa” skriver denne nationalekonom i sitt valflygblad.
Bland övriga akademiska ekonomer är det märkbart tyst.
Men det finns dock ekonomer och andra som oroar sig. I
slutet av september publicerades ett ”Manifest från skrämda
franska ekonomer” som undertecknats av ca 700 personer,
främst ekonomer, men också fackföreningsfolk, entreprenörer
och vanliga medborgare (se bilaga). Med så många ekonomer
bakom får det tyngd och kan inte avfärdas som oväsentligt.
Det franska manifestet är viktigt för det visar att det
finns seriösa ekonomer som inser krisens allvar och vill att
den diskuteras. Manifestets analys är knivskarp, och höjer
sig långt över den nivå som Hamilton kan prestera. Det
analyserar 10 pseduo ”uppenbara fakta” och föreslår 22
motförslag för att ta debatten (som inte existerar i
Sverige) ur återvändsgränden.
Som ordförande för Folkrörelsen Nej till EU har jag
synpunkter på realismen i vissa av motförslagen och är oenig
med en del. Men meningen är att motförslagen skall börja
diskuteras på basis av analysen och för Sverige gäller det
att överhuvudtaget få till stånd en diskussion. Eller som
uppropet uttrycker ”Var och en av åtgärderna stöds
nödvändigtsvis inte av alla av oss som har skrivit under
manifestet, men det måste behandlas seriöst om vi vill ta
Europa ut ur återvändsgränden”.
Manifestet borde vara särskilt angeläget att studera för de
partier som satt till ”kriskommissioner efter valet”. I
LO-tidningen 29 oktober skriver det förra socialdemokratiska
statsrådet Lena Sommestad:
” Den fråga som nu måste ställas är varför LO och TCO i
detta kritiska läge inte får stöd från det politiska parti
som borde vara löntagarnas – Socialdemokraterna.
Socialdemokraterna har tvärtom valt att ställa sig i främsta
ledet i kraven på europeisk budgetdisciplin. Mona Sahlin och
Thomas Östros gick till val på att skärpa kraven i EU:s
stabilitets- och tillväxtpakt. Deras argument var en
blåkopia av EU-kommissionens: ”Att ha överskott i finanserna
är av största betydelse för att få hög tillväxt och fler
jobb”. När den rödgröna budgeten presenterades valde
Socialdemokraterna att stänga in sig i samma budgetutrymme
som Anders Borg, till klangen av samma politiska paroll:
”Sverige ska tillbaka tillöverskott.” Chansen att presentera
ett offensivt program för investeringar och välfärd i ett
kristyngt Europa slumpades bort (...) Det som behövs i dag
är inte regeringar som stramar åt. Det som behövs är
regeringar som ser till att utnyttja de resurser som i dag
förslösas. Det stora problemet är inte att
budgetunderskotten ökar. Det stora problemet är att
samhällsekonomin krymper. I Sverige behövs nu en nyanserad
debatt om hur Europas problem ska hanteras. Att
Socialdemokraterna inte tar initiativ till en sådan debatt
kan inte ses som något annat än ett uttryck för partiets
djupa kris.”
I Flamman ledare 26 oktober framför Ali Esbati att ”Nu
avgörs framtiden för europeiska välfärdsstater (...)
Hittills har de politiska partierna på vänsterkanten i bästa
fall varit förvirrade och initiativlösa. Detta när behovet
av fler offentligt anställda, stora statliga investeringar
och en väsentligt mer progressiv skattepolitik är så
uppenbart. Det har gått illa. Det bör vara en huvudinsikt
också för de kris-, kaos-, och framtidskommissioner som
tillsatts efter valet i Sverige”.
Jag har översatt manifestet
Manifest från skrämda
ekonomer .
Läs och sprid det till vänner och nätverk, vilket
uppropsförfattarna anbefaller
Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU