Öppet brev till utrikesminister Carl Bildt
2011-01-30
EU:s medelhavspolitik underminerar de mänskliga rättigheterna
De folkliga upproren mot de nordafrikanska diktaturerna
sprider sig. Just nu är kampen som hetast i Egypten,
Nordafrikas mäktigaste land. Inför våra ögon håller nu EU:s
och USA:s medelhavspolitik på att falla samman. Den 10
januari var EU:s utrikesminister Catherine Ashton beredd att
gradera upp relationerna med Tunisien till ”avancerad
status”. Men efter diktatorn Ben Ali flytt 14 januari lovar
hon ”omedelbar hjälp” för att arrangera ett fritt
parlamentsval, och den 28 januari säger hon om situationen i
Egypten att ”det fortsatta användandet av våld mot
demonstranter polis och säkerhetstrupper är djupt
besvärande”. Och från det världsekonomiska forumet i Davos
låter på lördagen utrikesminister Carl Bildt höra av sig.
”Vi vet inte hur många människor som har förlorat livet. Det
är klart det är förfärligt. Vi vet av erfarenhet att det
skapar djupa sår i samhällslivet, så alldeles bortsett från
det mänskliga är det djupt politiskt bekymmersamt”, säger
han om situationen i Egypten.
Den 26 januari avgick Medelhavsunionens generalsekreterare
Ahmad Khalef Masadeh som en följd av denna unions tystnad
över vad som hänt i Tunisien och Egypten. Denna union
bildades 2008 av de 27 EU-länderna, och 16 Medelhavsländer
från norra Afrika, Mellersta Östern och Balkan på initiativ
av Frankrikes president Nicolas Sarkozy, samme president som
ur diktatorn Ben Ali’s hand tagit emot Tunisiens mest
uppburna ordensband, 7:e novemberorden.
”Djupt besvärande” och ”politiskt bekymmersamt” för vem? EU
och dess medlemsstater har länge samarbetet tätt med de
arabiska diktaturerna och den israeliska
ockupationsregeringen. I namnet av kriget mot terrorn och
bekämpning av emigranter har EU understött de odemokratiska
regimerna med massivt polisiärt, militärt och ekonomisk
bistånd. T.ex. skriver EU-Observer att 18 EU-länder sålde
vapen för 75,7 miljoner euro till enbart Egypten under 2009.
EU:s direkta samarbete med de odemokratiska regimerna
baseras på nästan identiska associationsavtal med de
nordafrikanska länderna (och Israel). Artikel 2 i avtalet
med Egypten säger att samarbete skall ske ”...med respekt
för de demokratiska principerna och de grundläggande
mänskliga rättigheterna så som de har lagts fram i
Deklarationen om mänskliga rätigheter...” Idag framstår
dessa formuleringar som ett oerhört hyckleri, då EU i
decennier har stött riggade val av auktoritära härskare, och
blundat för att dessa härskare använt sig av tortyr.
För EU (och USA) har det viktigaste istället varit vad som
står i artikel 1 i avtalen ”...att etablera villkor för en
progressiv liberalisering av handel för varor, tjänster och
kapital...” vilket ju också är den grundpelare som
Lissabonfördraget vilar på. För de nordafrikanska folken har
detta betytt av väst stödda korrumperade politiska och
ekonomiska eliter, utförsäljning av nationell egendom och
resurser, privatiseringar, ökande priser och brist på mat
och en omfattande arbetslöshet. Det är denna väststödda
politik som de nordafrikanska folken gör uppror emot.
Måndag kväll skall EU:s utrikesministrar träffas för att
diskutera den uppkomna situationen. I rapporteringen finns
massvis med vittnesbörd om att EU:s trovärdighet bland de
revolterande i regionen i praktiken är noll. Ändock låter
EU:s utrikesminister meddela att EU ”förbereder en ny
strategi med inriktning mot demokratibygge”.
Naturligtvis är trovärdigheten lika med noll när EU i sin
Medelhavsunion öppet stöder diktaturer och folkförtryck av
etniskt ursprung. Det strider utan undantag mot de mänskliga
rättigheterna EU i övrigt vackert pläderar för. Att behålla
EU:s associationsavtal med nämnda länder är att rättfärdiga
folkförtrycket och aktivt motarbeta de demokratiska
strömningar världen fått förmånen att skåda av de
framväxande generationerna i Nordafrikas stater men även de
förtryckta grupperna i staten Israel och dess annekteringar.
Det innebär att EU:s associationsavtal är att betrakta som
en stor flopp och närmast en skandal. EU bör säga upp
avtalet med omedelbar verkan och inte under några
omständigheter erbjuda något nytt om inte de demokratiska
spelreglerna efterlevs efter de europeiska mått som EU:s
medlemsstater tillämpar.
För att ett jämlikt och ett verkligt demokratisk samarbete
skall kunna komma till stånd måste EU göra sig av med de
trovärdighetsproblem som samarbetsavtalen innebär.
Utrikesminister Carl Bildt måste på utrikesministermötet med
all kraft verka för att EU:s associationsavtal med de
nordafrikanska länderna (inklusive Israel) sägs upp med
omedelbar verkan.
Jan-Erik Gustafsson
Ordförande
Folkrörelsen Nej till EU
