Vi är redan med i de två första stegen i EMU. Nu handlar det
om vi ska vara med i tredje steget – valutaunionen. Riksdagen har beslutat att Sverige ska ta ställning till medlemskap i
valutaunionen genom folkomröstning. Detta har godkänts av
EU. Det är svenska folket som ska avgöra den frågan.
Storbritannien är inte med i valutaunionen och kommer inte
att ha någon folkomröstning de närmaste åren. Danmark är
inte heller med eftersom det danska folket röstat nej. Det är
således inte nödvändigt att vara med i EMU som EU-medlem.

De senaste åren visar att det inte finns något självklart samband mellan valutornas storlek och deras stabilitet. Avgörande är i
stället om ett land har bedrivit en ekonomisk politik som inger förtroende. Detta visar inte minst dollarns varierande värde på senare tid. EU-kommissionens ekonomiska rapport i april i år visar dessutom att de EU-länder som står utanför EMU klarar
sig bättre än euroländerna.

Europa består inte bara av EU-länder. I Västeuropa är varken Storbritannien, Sverige, Danmark, Norge eller Schweiz med i EU:s valutaunion, d v s cirka 90 miljoner människor. EMU-
länderna utgör mindre än fem procent av världens befolkning.

Svenska folket ska besluta utifrån vad som är bäst för Sverige. Idag finns inget som talar för ett medlemskap. De nya medlemsländerna måste kvalificera sig för att komma med i valutaunionen. Det är osäkert när de uppfyller konvergenskraven.
Troligen kommer det dröja länge än.

5. Är ett medlemskap i valutaunionen ett sätt att stärka och ena EU?

EMU är ett politiskt projekt, som har till syfte att fördjupa samarbetet inom EU. Den gemensamma valutan är ett led i bildandet av ett Europas Förenta Stater. På det sättet kan man säga att EU-samarbetet fördjupas. Samtidigt är valutaunionen ett riskprojekt, där det kan uppstå spänningar på grund av ländernas olika ekonomiska situationer. Det kan snarare leda till oenighet och försvagning av EU. Det kan vi redan se på grund av de
ekonomiska problem, som flera stora länder har idag. Det finns
t ex förslag om att förändra stabilitetspakten.

Med egen valuta följer att ett land kan bestämma över den egna penning- och valutapolitiken. I en lågkonjunktur kan riksbanken
t ex sänka räntan för att stimulera ekonomin. Den möjligheten finns inte om vi lämnar över beslutanderätten till centralbanken i Frankfurt. Vi kan i stället tvingas föra en politik som medför nedskärningar i välfärden och högre arbetslöshet. Idag har Sverige en flytande valuta, vilket gynnar svenskt näringsliv.

Medlemskap i EMU innebär att Sverige förlorar politiskt
inflytande över valuta- och penningpolitiken. Vår riksbank blir bara en filial till ECB. Det kan inte kompenseras av att riksbankschefen ibland kan få sitta med i ECB-rådet. Riksbankschefen får inte heller agera utifrån vad som är bäst för Sverige utan måste se till hela euroområdet. Den svenska ekonomin kommer att ha mycket lite påverkan ECB-rådets ställningstaganden. Det är de stora ländernas ekonomier som kommer att dominera.

8. Är det inte de stora länderna som bestämmer i alla fall inom EMU?

EU har beslutat att medlemsländerna får turas om att vara med i ECB-rådet. De stora länderna ska få delta i större utsträckning än de små. Dessutom tas redan idag större hänsyn till de stora ländernas ekonomier. Det är först när dessa inte klarar av stabilitetspaktens krav som diskussion uppstår om att förändra reglerna. EMU handlar om makt – vilka som ska bestämma över länderna i Europa.

Sverige är med i de första stegen i EMU och har redan förlorat rätten att självständigt besluta om stora delar av vår ekonomi.
Om vi går med i valutaunionen förlorar vi dessutom rätten att
besluta om penning- och valutapolitiken. Vi kan också tvingas
böta om budgetunderskottet överstiger tre procent av BNP.

Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) har en grundlagsfäst nyliberal ekonomi med prisstabilitet som enda mål. Politikerna lämnar makten över den ekonomiska politiken till ekonomer och experter. ECB:s bankdirektörer ställs inte till ansvar i politiska val trots att de har en enorm makt över medlemsländerna. Tvärtom är de i praktiken oavsättliga under de åtta år som deras mandat gäller – endast sinnessjukdom och uppenbar kriminalitet kan lösa direktörerna från deras uppdrag.

Svenska riksbanken har EMU-anpassats och gjorts politiskt obunden genom beslut i riksdagen 1998. Skillnaden mellan ECB och riksbanken är att den senare ska fatta beslut som gynnar Sverige, medan ECB inte får ta hänsyn till enskilda länder. Det finns alltid möjlighet för riksdagen att ändra förutsättningarna för riksbanken så länge vi inte är med i valutaunionen.